- Project Runeberg -  Biografen. Organ för kinematografisk konst, litteratur, teknik och filmrörelse / 1913 /
H4:15

Author: Erik Brogren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BIOGRAFEN

15

Buren därnäst inneslöt fyllsvinet . . .

tassarna mellan gallren och »drille
menneskene», men en stor och
förståndig S:t Bernhard tillrättavisade
dem ander hänvisning till ett anslag
över dörren: »Goda djur reta icke
människorna.»

— Förresten kan man bli klöst på
tassarna också —• gläfste en
förnumstig äkta Byrack.

Paradisfåglar, kalkoner och strutsar
bildade jämte andra en intresserad
grupp framför en bur, där
modelejonen kråmade sig i hela sin glans.
Åtskilliga sarkastiska anmärkningar
fälldes angående deras sätt att lägga
manarna, placera fjädrarna och stulta
med kropparna. Man fann det
anmärkningsvärt, att det inte var
hanarne, som hade den pråligaste
utstyrseln. På en pinne i ett hörn av
buren satt en sprätthök uppflugen,
ytterst löjlig att se i sina parodiska
försök att efterlikna modelejonen.

Mycken smickrande
uppmärksamhet ådrog sig vrålapan, som stod på
en estrad med ett notblad i handen och
förvridet ansikte under försök att
taga fina q. Näktergalen, som
stannat framför med en katalog i handen,
drog sig därifrån med ett medlidsamt
ansiktsuttryck. Kråkan kritiserade
tonträffningen och tuppen textuttalet,
som han ansåg borde vara mera
»galet». Bårhuslärkan och
sarkofagtuppen, som hade plats vid sidan om
sångerskan, kunde med nöd göra sig
hörda, ändock att de, som var man vet,
inte äro tystlåtna av sig.

Buren därnäst inneslöt fyllsvinet
(Sus spiritualis). Den gamle fadern i
en grisfamilj, som tryckte trynena
mot gallren, anställde en grymt
lärorik betraktelse inför sina barn över
drankens fördärvlighet, och
familjemodern, som fått ögonen på några små
grisetter i fyllsvinets sällskap, varnade
sina kelegrisar för ett lättfärdigt
leverne.

I naturligt sammanhang med denna
grupp följde en annan, där spelorren

satt och kurrade i sällskap med sin
frände nattugglan. I ett hörn av
samma bur låg latmasken och vred sig.
Myran, som stod utanför det hela och
försjönk i kontemplationer, ryckte upp
sig och frågade biet, om det visste, vad
dessa människor levde av, men biet
kunde inte ge någon upplysning, och
myran hade inte heller tid att stanna
längre och fundera.

Plugghästen hade fått en egen liten
smått för sig med ett litet, litet fönster,
som man kunde titta in igenom, så
mycket hellre som han själv aldrig
tittade ut. Han såg mycket
frånvarande ut och företedde en utmärglad
gestalt. Då det just var
utfodringstimma, slängde man till honom ett
mesopotamiskt lexikon och en volym
metafysik. Det var mycket
underhållande att se, med vilken glupskhet
han kastade sig över dessa födoämnen.
Leoparden och hyenan kunde icke
återhålla sin beundran.

Ett par turturduvor bland publiken
fäste sig särskilt vid en bur.
innehållande två förälskade klockarekattor.
Något löjligare hade de aldrig sett.
Men en alligator från Rio Negro, som
var närsynt, störde dem med en
förfrågan angående buren näst intill.

O o

Där satt en samling underliga typer
med rundskurna huvudkammar,
egendomliga fotabjäll med upp vikna
fransar över och vidveckad hud som
kappor. »Jag undrar, om det inte i alla
fall är landsmän att skämmas för?»
frågade alligatorn. Och Söder-Amris
stod det mycket riktigt i katalogen.

Björngrottan utövade här som i
andra menagerier stor dragningskraft.
Där inne myllrade det av liv.
Hederliga men något bortkomna skomakare

O O

och skräddare traskade oavbrutet med
räkningar i nypan, men man såg också
vampyren eller den s. k. blodsugaren
sitta på lur. Domherrar prasslade
med portföljer och pappersluntor, och
utmed ena sidan av buren smög den
lille böteskissen med svansen i vädret,
ryggen i kut och ett utslag på två
kronor mellan tänderna. En
beskedlig-vovve bland publiken, som hade ett
»utelöpande» på sitt samvete, stack
svansen mellan benen och kutade i
väe. Det var mer än lian stod ut med
att se på . . .

Ett akvarium, som prydde en av
långväggarne, beboddes av flera
lustiga vassbukar. Den lilla backfischen
simmade omkring med de lustigaste
knyckar på stjärten. Lipsillen liöll
sig mera beskedligt i ett hörn och sörjde
•— det är hennes natur att sörja —
för vattenomsättningen. Men
nederst på botten framsläpade
grip-hummern sin tillvaro, sökande —
ehuru icke på torra platser — vem han
uppsluka månde.

En alldeles särskilt hedrad och
avskild plats i menageriet åtnjöt en figur,

som även i katalogen var satt inom
sorgeram. Där de andra burarne hade
nummer, bar dennes stämpel ett stort
visitkort. Där stod det enda ordet
Hagenbeck . . .

Men vad är det för ett välsignat
kacklande där borta i hörnet? Tsss
. . . Alla panelhönsen! En skön
samling. Titt, titt, titt, se se se, hör hör
hör ... De slå sina huvuden ihop, de
peka och mena, de tissla och tassla:
Har du hört, har du sett, har du tänkt
dig maken ... En vass ton skär dock
genom kacklet — det är spyflugan,
som sitter någonstans i skymundan
och gör sirfa anmärkningar med
spefågeln som tacksam åhörare.

»Mycket annat kunde vara att
skriva sig till minnes» — läser jag i
ankans anteckningsbok — »men alla.
djur måste själva gå elit och se. Var
och en skall finna sin motsvarighet i
det välsorterade människourvalet, och
åt var och en uppmärksam iakttagare
ges det någonting att lära.»

Statens Biografbyrås
filmslista.

Hädanefter kommer »Bio» att
regelbundet lämna förteckning över de
filmer, som passerat Statens
biografbyrå. »Röd» betyder att filmen
tilllåtits för alla slags förevisningar, »gul»
att den tillåtits för
icke-barnföreställ-ningar, och »vit»att den icke får
offentligen förevisas. Numret är
biografbyråns, som stämplas på kort och film.
Vi göra början fr. o. m. 1 mars i år.

DEN 1 MARS.

79-43. Nomaderna. Pathé. 114 mt, kult.
(Undervisningsbild). Röd.

7944. När kärleken kallar. Gaumont.
130 mtl-. Komedi. Röd.

7945. Cowboy flickan och indianen.
Okänd. 250 mtr. Drama. Röd.

7946. Tannefors. Okänd. S2 mtr. Geogr.
Röd.

7947. Kvinnlig akrobat. Pathé. 49 mtr.
Idr. Röd.

7948. Idrottsveckan i Kristiania. Okänd.
102 mtr. Aktuell. Röd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:24:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biografen/1913/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free