Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
biografen
Fingrarna — de voro individer varenda
en, livfulla, intelligenta, arbetsivriga —
personligheter, var med sitt utpräglade lynne
och sin bestämda, uppgift. Konstnärer,
ingeniörer — ett muntert arbetslag, en skara
verksamma tomtar i kroppens gamla gård.
Tummetott var lagets bas och förman,
Slicke-pott var den skarpsynte, som alltid fann på
nytt och visste vad som borde göras,
Långeman var den som högg i och drog, en
kraftig jätte, huvudet högre än de andra;
Gullebrand var den sköne ynglingen med
tur hos jäntorna — och lille Vicke på ändan
var kvickhuvudet och sällskapets
rolighetsminister.
Om man nu med dem jämförde fotens
stackars utväxter! De hade dock en gång
varit levande besjälade varelser, även de
— kamrater i ett starkt och friskt yrkeslag,
muskulösa klor på en rörlig kraftfull gripfot
och klätterfot. Och nu — bleka, tröga
maskar liknade de mest, orörliga, i ett
ständigt mörker inburade larver, som aldrig skulle
bli fjärilar . ..
Oanvändbara rudiment, dömda att
försvinna.
Det underliga var ati de inte redan blivit
alldeles förkrympta och vuxit bort. Livets
rytm är largo — largissimo. Men den har
ökats under senare tider. Den är redan
allegro, den blir med tiden presto.
Han visste det, ty ban var själv bilist,
motorcyklare och aviatiker.
När man kommit därhän — om några
år — att man stiger direkt från aeroplanet
på motorcykeln och tvärtom — eller ännu
hellre, när aeroplanet ögonblickligen vid
behov kan förvandlas icke blott till
hydroplan, utan ock till terroplan — kan
användas lika suveränt i vilket element och på
vilket underlag som helst — när
mänskligheten alltså inte längre behöver gå, behöver
röra en lem för att snabbare än orkanen
förflytta sig från en plats till en annan —
vart skall det då ta vägen med ben och
fötter och tår — med de gamla överflödiga
arbetslösa ädlingarna?
Rudiment — förtorkade — försvunna!
Karl-Erik Forsslund.
Tre succésfilmer.
Tre obestridliga och i alla avseenden välförtjänta filmsuccèser har under de senaste
veckorna beskärts oss stockholmare. Det är väl lämpligast att med några ord och bilder
presentera dem i kronologisk ordning.
’/’•j v, -,••■<.•
Pompejis sista dagar, filmdramatiseringen av lörd Lytton Bulwers gamla välbekanta
och liknämnda roman, upprullade på det skimrande bandet än vekt stämningsfulla, än
genom bildernas och naturens utbrott skräckfyllda bilder från antikens glansdagar, en smula
mildrade av den kuttrande duvoromantik, som sammanföll med författarens och våra äldre
farmödrars ungdomstid. För många av dem, som sågo den fotografiskt så utmärkta
Ambrosio-filmen upprullas på Röda Kvarn och Odéon, för, om möjligt, än flera, som framdeles och
annorstädes komma att se den, bli ej få av dess levande bilder förvandlade i sköna och
varaktiga minnesbilder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
