Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
biografen
.9
det. På samma sätt här. Man skulle snart
komma under fund med biografernas valör,
det synes minsann i regel på utanskriften.
Lagar och förordningar böra sannerligen
icke vara dikterade så, att de väcka
förargelse och kränka de enklaste och
naturligaste rättigheter.
Det är ju också ett beaktansvärt faktum,
att dåvarande civilministern, greve Hamilton,
vid föredragandet av biografförordningen
inför Kungl. Maj:t vid flere viktiga punkter
yttrade sina betänkligheter, så bl. a. ifråga
om biografförordningens intrång på
för-äldramyndigheten.
I åtskiliga läroverksstäder i Norrland
med riksdagsmannen rektor Sehlin i
Östersund i spetsen har man helt enkelt enats
om att rycka in biografer i ovan citerade
skolparagraf och detta har visat sig vara
en mycket praktisk och lycklig lösning.
Rektorerna ha nämligen helt enkelt
förbjudit läroverksungdomen att besöka biografer
annat än i sällskap med vederbörande
målsmän.
Under sådana förhållanden finns det ingen
orsak att dela upp bilderna annorlunda än
helt enkelt förbjudna och tillåtna. För
övrigt utgöra barnen iclce numera
biografernas huvudsakliga publik, än mindre ha
deras besök någon nämnvärd betydelse för
biografernas ekonomi. Om
Norrlandsläroverkens exempel följdes, hade man säkert
funnit en lycklig lösning och kommit ifrån
de nuvarande tillkrånglade och till dagliga
trakasserier ledande förhållandena.
Att det är något på tok med vår
nuvarande biografförordning visas bäst av cle
stridigbeter och olika meningar, som
ständigt framkomma. Men att få någon
rättelse till stånd är väl hos oss — där a
priori en biografmans synpunkt alltid är
oriktig — så gott som omöjligt. I
Danmark, där nästa 1 januari en
biografförordning skall träda i kraft, går man
emellertid tillväga på helt annat och mera
praktiskt sätt än här för att få sakerna på
tillfredsställande sätt ordnade.- Där ha
biografägarna uppvaktat vederbörande minister,
och denne har helt enkelt bemyndigat dem
att underhandla med de utsedda censorerna
för att få till stånd en överenskommelse,
som han sedan gärna skall stadfästa. Så
enkelt och behändigt går det till i Danmark.
»Varför klaga ni inte?» ■— fick
undertecknad en gång till svar från civildepartementet,
då biograffrågor voro på tal. »När så
jämförelsevis få klagomål höras av, måste det
icke vara så farligt ställt», resonnerade man,
och icke utan fog, i departementet. Och
när man vänder sig till föreståndaren för
statens biografbyrå, d:r Fevrell, hänvisar
han gärna och med förkärlek till klagovägen.
Varför klagar man då inte? Jo, belt
enkelt därför, àtt ett överklagande i alla de
fall, man kunde ha anledning därtill, är så
gott som praktiskt omöjligt. Agenterna i
film äro att jämställa med resandena i
andra handelsvaror. Agenten kommer i dag
med ett provlager, av vilket köparen ser
ut vad han vill ha. Provbilderna cirkulera
sedan till nästa köpare o. s. v. jorden runt.
De av. köparna utvalda bilderna komma
sedan om några veckor eller någon månad
köparna tillhanda på en bestämd dag.
Jag skall söka belysa med ett exempel
från september. Då blev t. ex. en bild jag
utvalt ur Gaumontresandens program »gul»,
d. v. s. förbjuden att visas för barn.
Po-nera, att jag brydde mig om att överklaga
detta beslut och sökte få bilden »röd», d. v. s.
tillåten för barn, så måste överklagelseakten
åtföljas av filmen. Men ingen annan film
finnes för ögonblicket än provfilmen- och
den måste vandra vidare till nästa köpare.
Jag kunde då skriva till huvudfirman och
anhålla om en kopia av samma film —
överklagandet måste ske inom 30 dagar —
men antagligen nekade firman att leverera
den under hänvisning till att bilden icke
utlämnas förrän det bestämda
utgivningsdatot — i detta fall 13 okt. — men antag
att jag under vissa förutsättningar
verkligen kunde få bilden, så vad vunnes
därmed? Före den 13 okt. bleve intet utslag
— möjligen före 13 okt. nästa år — och
efter den 13 okt. i år vore bilden värdelös,
då naturligtvis ingenting hindrar, att »gula»
biografer körde bilden under tiden, tills
överklagelsebeslutet bleve fastställt, och detta
är minsann ingen rask procedur. Dessutom ’
äro films en dyrbar historia, och det skulle
fordra stora kapital’ att gång på gång
överklaga och samtidigt bifoga och hopa
dyrbara filmer i departementet, tills domslut i
varje fall skett. Samma blir förhållandet
ifråga om »vita» bilder, d. v. s. helt och
hållet förbjudna. Där behövde man
visserligen icke riskera, att filmen »kördes» under
tiden ärendet behandlades, men bela
över-klagelseproceduren är sannerligen såbesvärlig,
så långsam och framförallt så dyrbar, att
detta mer än väl förklarar att överklaganden
icke så ofta förekomma. Man föredrar att
tiga ocli lida. Man resignerar hellre, men
skäl till överklagande av film kunde säkert
finnas varje vecka.
Det bästa av allt vore dock att hela
biografförordningen reviderades. Framför allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
