Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
BIO G RAKE N
Frukosten.
Futuristiskt utkast.
Just som notarien Dou José Hängselstropp
skräddade Vasaparken, gick ridån upp för
Urtima teaterns premiär av »Varför ville
hon inte?». Detta kulinariska
sammanträffande skulle under mera violetta
förhållanden inte lia upprört Dou José Hängselstropps
något livliga Yoghurtfantasi, men när han
i samma Genoveva måste göra en
komplimang åt fröken Lucia Lammermöhr, där
hon just nu utan appendicitiska aningar
kom tripptrapptrullande utför Hornsgatan,
slog honom detta. han tänkte.
Det hade varit en verklig Lycko
Brahedag i dag. Hans tankar, vilka annars stodo
lugna och vågräta som en solnedgångsstråle
i den endast av en lätt orkan krusade
havsviken, piskade nu lodrätt som slagregn hans
omedvetande. Chefen, som plägade synas
konservativ som många, hade till frukost
av sin suffragett fått sill stekt i
»Socialdemokratisten», och redan vid ankomsten
till byrån svor ban över att ha låtit avspisa
sig med något så rödglödgat.
»Iiar notarien tänkt sig», nedlät han sig,
»ett sådant gastriskt fattigdomsbevis av mig,
som självdeklarerar efter heder ocli njure?»
Notarien Hängselstropp, som var född av
rika fäst hederliga föräldrar, men aldrig
ens tänkt på att han aldrig känt sin fader,
en rödlett aviatiker, som slog ihjäl sig på
1800-talet ett och ett halvt år före sonens
födelse, hade härpå interpunkterat:
»Nä? Jo! Vaiallvärlden? Naturligtvis.
Inte möjligt, men för all del» —tankstreck
o. s. v.
Overhäpen över den yande unge
mannens essence d’esprit röt chefen därpå
halvhögt:
»Alltså äta vi ny frukost. Tillsammans.
På Opera terrassen!»
Vad var att göra för Dou José annat än
att inte låtsa om att ban i stort, men valt
sällskap klockan fyra samma morgon
inkorporerat en kubistisk diner-souperoire med
lipsill, griphummer, rökt profylax,
gärds-gårdsstör från Olga, punsch spillkråka,
tjäderlek och distingerade drycker? Notarien
bugade alltså tacknämligt och snöt — under
det principalen krediterade sig med sedlar
från det dyrkfria kassaskåpet, till vilket
han nyss tappat alla nycklarna under
distraktion och Riksbron — sig själv trots sinnes’
rörelsen med god vigör och vänster hand.
Den högra var nämligen upptagen av en
manipulation i en snusdosa i våningen
ovanpå.
Så långt var allt ont och illa (eller gott
och väl, som det betade förr i världen).
Man bilade till Operaterrassen. Där var ,
stängt.
»Vanudå? Stängt och klockan är bara
ett på middagen ? !»
Chefen var rosengrön i ansiktet och
blickade blekfett på Dou José.
Hängselstropp stirrade osammanhängande
och Karl den tolfte pekade oroligt med värjan.
»Express» bolmade rök ur babords spygatt.
I Molins fontän filmade feta Ringvall. Från
Masis Knosis ljöd skrällen av nyspruckna
ostron.
»Vamenardom, notarien?»
Hängselstropps tenor knastrade till
dia-fragmatiskt, så att en onämnbar knapp small
av och Charley XIII i Kungsträdgården
spratt till och blev spritt vaken.
»Nä, men», genljöd nämligen Don José,
»herr chef d’oeuvre, pardon, dä ju den
första november i dag och terrassen stängdes
i mitten av nionde månaden!»
»Och de har herrn inte kommit ihåg
förrän nu . ..?»
»Förlåt, men jag tänkte ...»
»A herrn där med sina lysande
petroleumtankar igen! Vem tusingen kan i den här
värmen komma ihåg sånt där? För resten
får notarien femti grängesbergare mer i
månan, om ni låter bli att tänka mera
åtminstone i dag!»
Hängselstropp tänkte säga tack, men teg
och tänkte på Lucia Lammermöhr, som ban
tänkt gifta sig med långt innan han haft
en tanke på henne.
Sedan lunchades på Djurgården
tillsammans med statsrådet och chefen för
förbudsdepartementet. Dagen blev het. När
Hängselstropp skildes från sin chef
övertygade dennes övermangansyrade leende
Don José om att hans förflutna var
betryggat.
En fin.
Gorgon Zola.
Oroande symptom. Läkaren, som besöker en
sjuk lantman, ålägger, när ban går, den sjukes
hustru att emellanåt taga mannens temperatur.
Dä doktorn kommer igen nästa gång frågar han
hustrun om hon gjort som han ordinerade och får
svaret:
»Jo, men vi hade bara en barometer och sä
använde jag den, men då visade den på storm!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
