- Project Runeberg -  Biografen. Organ för kinematografisk konst, litteratur, teknik och filmrörelse / 1913 /
H10:3

Author: Erik Brogren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BIOGRAFEN

3

mest. Det finnes ju även bland de ädla nöjena sådana, som ge den ene vederkvickelse
men ej den andra. För att lära sig vad man har behållning av eller ej, måste man
verkligen helt hastigt »smaka på litet av varje». Sedan kommer möjligheten att bestämma vad
man kan och vill tillåta sig i fråga om nöjen liksom i fråga om hela sitt liv i övrigt. Man
måste dra upp en plan för sitt liv — som arbetande och som vilande, som familjemedlem
och som medborgare — för att erhålla ett rätt förhållande mellan delarne liksom harmoni
mellan dessa och ens innersta personlighet.

De flesta människor sakna en sådan plan och visa sig därför i sina seder lösliga,
sladdriga och flaxiga. De umgås utan inre behov, de äta mycket mer än de ha gott av;
de klä sig mot sin egen smak; de roa sig enligt slentrianen; de ge ut mer än de ha råd
till — allt emedan de aldrig tänkt över vad de verkligen behöva ocfh innerst önska i dessa
och alla andra avseenden.

VI.

På denna och tusen andra grunder frestas man att mista hoppet om mänsklighetens
framsteg. D. v. s. i de stunder, då man glömmer att släktets omdömeskraft och viljekraft
ännu ej kunna vara färdiga. Det är ej många tusen år sedan vi blevo läsande väsen; det
är endast några årtusenden tidigare vi blevo talande väsen och det blir därför naturligt att
släktet som helhet behöver några tusen år till för att i alla avseenden bli kulturellt tänkande
och handlande.

Flertalet är ännu aplikt i så många avseenden, att man ej kan förvånas över att finna
dem vara det i den minst allvarliga delen av sitt liv: sina nöjen!

Och dock blir det i vårt arbetsspecialiserande liv av allt allvarligare betydelse om man
använder fritiden till de slags nöjen, som kunna motverka den sålunda danade ensidigheten.
Ett mångsidigt arbete medför redan i och för sig kultur; den till ensidigt arbete dömde
behöver i och genom sina nöjen utfylla sina luckor i kultur. Det är därför dubbelt
smärtsamt att se kroppsarbetarne flocka sig kring de nöjesutskänkningar, som endast väcka det
dumma flinet eller elaka grinet, det råa skojet och den simpla sensationslusten. I det
senare fallet äro kvinnorna värst. Det är hjordmänniskomas lägsta drifter, som få sitt
utslag i den sensationshunger, som näres av pressen och i domsalarna, vid märkliga
begravningar och bröllop, vid olyckshändelser m. m.

* *

Att följa med skocken är — i alla avseenden —■ ett bevis på opersonlighet i kultur.
Men ingenstädes visar sig människan så opersonlig, så fattig på uppfinningar, så
sifll-skapsdjurisk som i sitt nöjesval.

Som bevis på bristande nöjeskultur kan anföras benägenheten att hjuta även det ädla
nöjet i flock. Visserligen finnas feststunder, skådespél, tävlingar, musikaliska högtider, där
stämningen förstärkes genom att gå från människa till människa i en stor folkmassa. Men
böcker, natur, konst, liksom ofta musik tillägnas innerligare i ensamheten eller samman
med en eller några få närstående. Ett flertal blir aldrig så samlat i stillhet att envar kan
upptaga naturskönheten eller läsningen eller konstverket så helt som vore han ensam. Men
ej ens ensam får man ett verkligt utbyte av någon rekreation, om man ej kommer till den
med öppet sinne, ett sinne i stånd att mottaga helt, att ge sig åt stundens rikedom utan
bitankar. De, som t. ex. gå i skogen med förra aftonens diskussion i tankarna, få mycket
litet av skogen. Huvudvillkoret för äkta nöjesnjutning är att varken kropp eller själ äro
tyngda av trötthet; att tidigare eller samtida intryck ej hindra samling i nuet; att alla vägar
hållas öppna för det nöjesintryck, man mottar, och att man i to kan tillägna sig och
bearbeta det nya stoffet. Ty — som den tidigare anförde dansken Lambek ypperligt bevisat
endast genom stillhet kunna intrycken bottenfällas eller, med en än bättre bild, rotfastas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:24:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biografen/1913/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free