Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIOGRAFEN
9
Filmdiktarne, som vi behöva.
Medgives att det finns än i dag en
förfärlig massa struntfilmer. Medgives
ävenledes: detta är i hög grad att beklaga. Men
nu kommer själva frågan: »Kunna vi ändra
detta, eller ha vi att finna oss i det?»
Ty i den saken skulle de, som kritisera
bion, ha hunnit bli på det klara: sådana
struntfilmer ha vi att finna oss i så gott vi kunna
eller så illa vi kunna, för det fall att sådana
filmer äro ett troget uttryck, en levande bild
av det, som lever inom folket. Vill
verkligen folket ha dylikt skräp, är den inre
genomsnittsnivån i själva verket icke högre
än så — nåväl, då kunna vi icke ändra
något i detta fall. Då göra icke några vackra
tal någon nytta, ej heller ensamma
reformatorers aktningsvärda strävanden.
Det avgörande är efterfrågan, icke
anbudet. Det kunde vid det här laget också
ickenationalekonomerna begripa. Men kan man
icke söka väcka-.denna efterfrågan? Visst
kan man det! Men då måste också denna
efterfrågan av det bättre åtminstone sova,
sålunda latent vara tillfinnandes.
Vi kunna sålunda förenkla filmfrågan till
den formeln: Är den bättre, är den goda
folksmaken — denna senare är förmer — icke
latent för handen, då är läraren lika gagnlös
som censuren. Och reformatorerna kunna
packa ihop. Men har folket i grund och
botten ännu lust att se goda filmer — denna
lust må vara än så sömnaktig — då kunna
vi vara lugna; denna håg till det bättre
bryter sig då väg och segrar. Den kommer
att visa struntfilmen vägen dit, där den
rätteligen hör hemma, skräpkammaren. Och
även i det fallet kunna vi vara alldeles lugna:
denna strävan till det goda skapar sig själv
sina exponenter, de organ, som skola jämna
vägen för den. Vägen uppåt nämligen.
Alltså ännu en gång: motsvarar de
struntfilmer, som ännu göra sig breda inom
film-marknaden, folkets inre önskningar eller ej?
Jag påstår: nej ! Den, som en gång har
sett hur verkligt goda filmer gripit den breda
åskådarhopen i dess innersta, den, som sett
människomassorna andas i samma takt som
vågorna i en god havsfilm, sett den
skenbart råa massan sitta som suggererad av en
utmärkt filmskådespelares kungliga åtbörder,
han blir också av min mening: den
genom-snittsstrunt, som det ännu finns så gott
om i filmmarknaden, motsvarar ingalunda
det folket vill ha.
I England är folkviljan allsmäktig.
Knappast en enda biografägare där skulle av de
ungefär 12,000 filmstycken, som f. n. finnas,
våga servera sin publik något, som vore
verkligt opassande eller ens riktigt tvetydigt.
Sålunda, vad inte folket vill ha, visar
det ifrån sig. Och utan pardon. I England
tidigare och mera energiskt, i andra länder
något senare och med större passivt motstånd.
Men folket förmår mycket snart göra tydligt
vad det vill. Icke blott den vilja, som
slumrar inom det och ofta är omedveten, utan
också med överläggning: en åtbörd av avsky
tillryggalägger snabbare vägen från hjärna
till hand eller mun, än en åtbörd av begär
och eftersträvande.
Men så ligger mellan detta »jag vill» och
» jag vill inte» tyvärr en bred neutral zon —.
den de likgiltiga, platta, färglösa och tomma,
filmernas nämligen.
Vad som nu är att göra, är enkelt nog.
Det är så enkelt, att det icke ses av blickar,
som fördjupa sig i detaljer. Upp med
dörrarna, så att den i grund och botten goda
massviljan tydligt och betvingande kan göra
sig gällande!
Hur yttrar sig då renast ett folks
gemensamhets vilja? I dess litteratur. I dess
diktare.
Varför skulle det vara annorlunda, då det
gäller biografen?
Huru? Skulle filmkonsten i och för sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
