- Project Runeberg -  Biografen. Organ för kinematografisk konst, litteratur, teknik och filmrörelse / 1913 /
H11:15

Author: Erik Brogren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

biografen

15

Flickor emellan.

De sutto uppkrupna i soffhörnet i Marjas
lilla hemtrevliga flickrum och framför dem
stodo fyra urdruckna kaffekoppar och en
tömd bakelseskål, ty de voro inte mer än
femton år gamla och deras fickpengar
vandrade oftast direkt till Törneblad eller Berg.

Lampan spred sitt sken över de
rakryggade vita stolarna, det lilla skrivbordet med
släktporträtten överst på hyllan och den i
hemlighet dyrkade skådespelarens djupast i
skrivbordslådan, och de glada tapeternas
reproduktioner av svenska konstnärer. Det
var majorskan, som sörjde för sin dotter
Marjas estetiska omgivning och Marja, som
var snäll och medgörlig, bara hon i
hemlighet fick dyrka den gudomlige, lät henne
hållas och hade alls intet emot att Carl
Larsson och Liljefors prydde hennes väggar.
De ljusa och mörka flickhuvudena böjdes
djupt över yllejavan. Det var
julklappsarbetena, som tagit sin början. Halvsydda
soffkuddar och lysdukar. Men nålarna gingo
så trögt genom tyget. När man så här kom
tillsammans var det ju så mycket att prata
om och fundera över. Det var så underligt
detta med livet, som väntade dem, bara skolan
och dess tvång upphört. Och som de voro
högkonservativa och förmögna mäns döttrar
hade aldrig en tanke på kampen för tillvaron
fallit clem in. Den skulle kanske komma
senare, livsuppgiften, som de flesta inte kunna
slingra sig undan, men än så länge var det
glans och fest och glädje, som låg dem
närmast i tankarna samt litet flirt allt emellanåt.

Senta lyfte plötsligt sitt mörka huvud och
stirrade ut genom fönstret. Lyktorna lyste
matt och Humlegårdens trän stodo våta och
barslitna i den mörka novemberkvällen.

—r Flickor, sade hon drömmande, vad
tänker ni bli, när ni slutat skolan?

— Jag skulle vilja bli eit stor författarinna,
sade Ebba och bet i ett saftigt äpple, som
hon tog ur skålen, men det kan jag förstås
inte, efterßom jag har B? i. mina svenska
skrivningar. Men om ni visste, vad jag ligger
och fantiserar om kvällarna. Långa romaner,
vet ni och ibland skriver jag bitar.

— Nej, utropades det i korus, läs upp
för oss, B]bba. Men hon skakade på huvudet.

— Nej, inte förrän jag gillar det själv.
Man måste öva sträng självkritik, ser ni,
det säger alltid min bror Fredrik. En gång
skickade jag in en berättelse till Stockholms
Dagblad. Jag vågade naturligtvis inte sätta
ut mitt verkliga namn, utan undertecknade
den med Augusta Blomberg.

— Nå, fick du in den?

-— Nej, jag fick inte svar i brevlådan en
gång, svarade Ebba uppriktigt.

— Jag skulle hellre vilja bli en stor
filmskådespelerska, sade Senta och slog ut armen
med en teatralisk gest. Tänk er att få gå
och se sig själv på biograf, och så mycket
pengar man skulle tjäna.

— Ocli kanske bli dödad av tigrar eller
dränkt i Niagara. ’

•— Nej, så långt skulle jag inte våga mig.
Jag skulle spela i salongspjäser som Hilda
Borgström och Betty Nansen. Flickor, ha
ni sett henne i »Brusten lycka». Var hon
inte gudomlig?

— Joo, svarades det i korus.

— Och tänk, sade Marja, att få spela mot
honom! Och hon nämnde den gudomliges
namn och det drog en salighetsrysning genom
dem alla fyra.

— Nå, Elisabet, vad skulle du vilja bli
då? frågade Senta och vände sig till överstens
dotter. Hon hade suttit tyst medan de
andra pratade. Nu såg hon upp, kisade mot
lampljuset och blev röd om kinderna.

— Jag tror att jag helst ville bli mamma,
sade hon med ett blygt småleende. Min
syster Sigrid har fått en liten pojke och ni
kan inte tro så gudomligt söt han är. Och
som en bekräftelse på sina ord visade hon
upp liten lialvvirkad socka.

Men de tre andra sutto som förstummade.

Att önska sig ett litet barn. Så underligt.
Den tanken hade aldrig fallit dem in och de
blevo med ens tysta och visste inte vad de
skulle svara Elisabet.

Men den tryckta stämningen skingrades av
majorskan, som gläntade på dörren och sade:

— Snälla flickor, ni glömmer väl inte
läxorna tills i morgon.

Gurli Hertzman-Ericson.

Biografinnehavarne landet runt

anmodas i biografrörelsens intresse att till "Biografen" insända meddelanden om
vad som kan intressera kollegerna, såsom försäljningar och överlåtelser av biografer,
öppnandet av nya sådana, speciella bildsuccèser samt i övrigt vad som kan anses höra
till verksamhetens utövande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:24:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biografen/1913/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free