- Project Runeberg -  Biografen. Organ för kinematografisk konst, litteratur, teknik och filmrörelse / 1913 /
H12:14

Author: Erik Brogren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14

biografen

eller ens dräglig? Det är denna enighet till
hela filmrörelsens fromma som »Bio» skrivit
på sin fana, för vilken den känner sig vara
det nödvändiga organet och för vilket enande
arbete den angeläget utbedjer sig hrr
biografägares medarbete och medintresse. I
egenskap av ett sådant facket
sammanknytande band är ett organ som det, som med
denna tidning vill arbeta sig upp, även från
deras sida fullt värt de små offer, som till
en början kunna påfordras och har full rätt
att framställa en sådan vädjan. I dess spalter
skall det också alltid finnas rum för ett för
det gemensamma bästa gagneligt förfäktande
av den ena eller andra partens inom
branschen naturliga särintressen. Genom dessa
intressemotsatsers ställande bredvid
varandra, rättvisa avvägande och fredliga
utjämning kommer man också säkrast fram
till den enighet, som ensam ger styrka. En
styrka, vars muskelknippen tydligtvis också
i sinom tid får en av sina huvudnerver i
en biografägarnes på sund och solid basis
grundade sammanslutning.

Bed.

Fransk inspektion i Hlgeriet.

Eaumorit.

Konung Fllfons i Paris.

Pathé.

Uiktorias au Uätö
förlisning.

»Frötuna och Länna Skeppslags
Filmskompani» hade på extra bolagsstämma
beslutit att slå ett stort slag och med ens
erövra den internationella marknaden.

Tillfället var så mycket gynnsammare, som
verkställande direktörens ägande skonare,
Viktoria av Vätö, hade sprungit läck i öppen
sjö under sista stormen och nu låg i
marvatten någonstädes under Rådmansölandet,
för att så fort isarne lade, huggas upp
och försäljas som prima vinterfällt
Upplandsvirke. Vi lyckades med förenade krafter få
henne in till Spillersboda såg, där hon
pumpades läns. Och så förhyrde vi Josia
Bengtson, som böljat sitt skiftesrika liv som
lustjakt hos en parisisk bankir och
mångmillio-när och nu knogade med liktare för en
trävaruhandlare i Roslagsbro.

Josia Bengtson tog fotografen och
verkställande direktören ombord. Och på
Viktoria av Vätö mönstrade vi in en brokig
skara, som blott hade ett gemensamt — det
att ingen av oss kunde simma.

Medan hon pumpades läns vid
Spillersboda snyggade vi upp henne så gott vi
kunde, hjälpte upp hennes ryggbrutna
däckslinje med skålvirke för och akter och
snyggade upp henne med litet vit färg på
styrbordssidan. Riggade till en klipperstäv,
rätade så gott vi kunde hennes krumstagade
stänger och kritade hennes helaste
rnärs-segel. I dagningen styrde Josia Bengtson
förbi Kapellskär och Tjärven ut till sjöss
med den amerikanske trustkonungen
Har/i-sons världsberömde pokaltagare, Lady Alice,
på släp.

Det var en vacker morgon i början på
förvintern — medan ännu havsdisen stred
mot fastlandets frostmättade och klara luft.
Strax utanför Lerskären mötte dyningen från
den sista nordoststormen, och Josia Bengtsons
däck blev tomt och öde. Men vi ombord
på Viktoria, som fått ett par liter konjak
med som uppdragare, i fall vi oförhappandes
skulle drulla över bord, hade det nog så rart.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:24:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biografen/1913/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free