Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
biografen
Biograföirektörsiyper.
En engelsk karaktäristik.
Under rubriken »Biografdirektörer jag träffat
— känner ni igen er?» har en förf. i dèn stora
facktidningen The Kinematograph and Lantern
Weekly gjort ett slags karaktäristik av engelska
biograf direktörer. De äro, som-synes, delvis av
en annan typ än våra, men skildringen torde
likafullt med intresse läsas både utom och inom
facket. Vi återge ur densamma följande:
Direktörer för bildpalats äro — börjar förf. —
troligen den mest mångsidiga människoklass inom
någon nu existerande industri. Rekryterade från
alla led, yrken och professioner, från skådespelare
till präster, från affischuppklistrare till resande
teaterdirektörer, utgöra de en högst intressant
grupp, i vilken knappast en enda saknar sin
slående individualitet. Tillochmed dessa
galjons-bilder, som göra föga annat än visa- sin vita bringa
hela dagen, ha någonting hos sig, som skiljer dem
från vanligt folk.
Huruvida de äro så markabla, emedan de äro
direktörer eller de äro direktörer på grund av att
de äro så i ögonen fallande, torde vara en sak,
som det skulle löna sig att utreda! Det finns
naturligtvis undantag från var regel, och de
direktörer, som inte kunna skiljas från vanliga dödliga,
när de äro klädda i vanliga kläder, äro få samt i
allmänhet personligen okända för sin publik. Jag
förmodar att direktörer med en personlig prägel
äro omtyckta och stå i direkt förbindelse med
sina kunder, och detta bidrager utan tvivel att
göra dem mera »beaktansvärda». A andra sidan
känner jag en direktör, som är brännpunkten för
vart öga i närheten, där han uppträder präktigt
skrudad i frack och cylinder; jag tycker verkligen
att han är en större dragningskraft än sina
bilder. Men när jag möter honom på gatan är han,
särskilt på förmiddagen, en helt vanlig, blygsam
person, som inte gör det minsta intryck, om man
ens ser åt honom. Och det finns mänga sådana
som han.
För den som studerar psykologi är den mest
intressanta arten av släktet biografdirektörer den,
som undergår en synnerligen följdriktig
förvandling och av olika skäl — såsom höjd lön, ökad
publik eller befordran till en större biograf —
stiger i sin egen aktning. Han börjar, låt oss
säga, med att befordras från biträdande
föreståndare — då han mestadels får allt det hårda
grovarbetet men föga ära på sin lott — till direktör.
Genast blir en frackkostym med ett ofantligt
skjortbröst en tvingande nödvändighet. Han ser
hur publiken — särskilt de små gossarne och
backfischarne — beundrar honom viskande: »Dä’
direktören», och han blir minst en tum längre
i veckan. Han känner välsignelsen av ökad lön,
lägger sig till med ett cigarrlager och ses inte
utan en Havanna i munnen någon kväll. Han
kallar alla »min bäste herre» och slår dem
uppmuntrande förtroligt på axeln, om de se
imponerande ut. Han är en stor man. Från blygsam
karl blir han en arrogant, egenkär och uppblåst
åsna i deras ögon, som känna honom, och en
Personlighet (med stort P) för dem, som endast
se honom.
Mycket lik honom är den direktör, som, ehuru
till övermått fylld av självbelåtenhet ocli
viktighet på samma gång är en mycket bra karl. Han
vet, att han är egenkär och kan inte hjälpa det,
och detta försonar något. Han är beskyddande
mot dem, som vilja låta honom vara det och räcker
fram en cigarr utan att vilja utmana. I botten
är han sympatisk och skulle gärna göra sig
besvär för att ge någon ett handtag.
Ett annat slags direktör jag tillfälligtvis
träffat — lyckligtvis endast tillfälligtvis — är den,
som tror att det är absolut nödvändigt för varje
biografchef med sunt förnuft att vara snäsig och
osnygg. Han formligen gör sig besvär för att
bli illa omtyckt. Genom vilket resonemang lian
kommit till den åsikten, kan jag omöjligt begripa.
Han är ofta en duktig arbetare och hans
intressenter anse honom ofta för en god kontrollant
för betjäningen. Men denna bytes ideligen om,
han kan inte få en god maskinist och hans salong
är inte så fullsatt, den kunde vara. Han kan inte
förstå det, hans styrelse inte heller — men ni och
jag kan det!
Det finns en direktör bland mina bekanta, som
har så bråttom hela dagen, att han sällan har tid
till mer än ett tjugo ords samtal med
representanten för denna tidning. Hans huvudsakliga
sysselsättning tycks vara att traska omkring i
lokalen — inte annat, så vitt jag kan se.
Emellanåt ger han någon eller några en order och
störtar sedan in på kontoret, där ban har ett
väldigt bestyr med ingenting särskilt.
Det är en fröjd att träffa en person, trevlig,
artig, aldrig för upptagen för att växla ett par
ord med en, omtyckt av sin publik, sitt folk och
sin direktion samt med en grundlig och pålitlig
kännedom om yrket. Han försöker inte imponera
på dig med sin egen vikt, han låtsas inte vara
för upptagen för att tala med dig, men du ser
att han inte har mycket tid att spilla bort. Han
anser inte alltid »högtidsdräkt» nödvändig och hirn
»röker» inte oundvikligen en otänd cigarr. Han
är alltigenom affärsman och hans teater är alltid
fullproppad.
En typ, som är särskilt plågsam, är den, som
hoppat något för högt, finner sig i en värld, som
han inte fullt förstår och har en lika fördomsfull
som förvrängd syn på allting. Han utvecklar sig
snart till en bombastisk och egoistisk påfågel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
