Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
biografen
De rika.
För Bio av Mari Mihi.
MARI MIHI.
g. lindqvist.
Det var en Alfred-dag på Täby, och trots
snöyran hade de flesta av grannarna kuskat
dit för att gratulera oeh önska god
fortsättning på nya året.
Sätterstas kommo ganska sent, fast de
hade kortaste vägen, och friherrinnan
Kef-fenbrinck medförde en märklig nyhet.
— Kan ni tänka er vad Göran
telefonerade just då vi skulle sätta oss i släden?
Nej, huru skulle man kunna gissa sig
till det!
— Jo, Seth Peringer dog helt plötsligt
i går.
— Det är inte möjligt.
— Så sade jag också, men icke desto
mindre är det sant. Då han åkte kälke
med kamraterna, hade han råkat att halka
över en snövall, stötte huvudet mot ett träd
och dog omedelbart.
Ingen av den dödes fränder var
närvarande på Täby — för resten hade han
knappt haft några sådana. Icke desto mindre
väckte nyheten stor förstämning.
Lilla Seth hade inte hunnit långt. Alla
mindes den elvaåriga gossen, matrosdräkten
och hatten med H. M. S. Destroyer på
bandet. En tvärsäkert lustig liten byting med
kisande grå ögon och en mycket märkbar
ansats till farfaderns berömda klumpnäsa.
Ett barns bortgång ingriper i allmänhet
inte avgörande på en trakts öden. Men
detta var ett undantag. Ty så bräckligt
späd han än föreföll, hade pojken i
sjömanskostymen varit bärare av mycket
omfattande förmögenhetsrättsliga faktorer, hade
hållit tillsammans ett väldigt och skiftande
komplex, vilket, efter farfaderns bortgång,
direkt tillfallit honom. Seth Peringer hade
varit en av majores tarras, en av de store
på jorden, herre och ägare till ändlösa
skiften, där höstsäd och vårsäd, i följder såddes
ocli uppskuros, till skogar, bruk, fisken,
patronatsrätten och frälseräntor.
Nu skulle allt detta divideras upp på
avlägsna och okända släktingar. Huru många
visste man inte. Men i alla fall en skara,
som det skulle bli kvistigt att hålla
ordning på.
Gårdarna skulle styckas och säljas och
skövlas av en massa främmande folk, som
ingen förbindelse hade med dem. Och
skogarna skulle naturligtvis förädlas ända
därhän, att endast stubbar och fröträd
återstodo.
— När jag tänker rätt på saken, utlät
sig Selim Waltinson, så var lilla Seth i alla
fall den enda människa jag känt i hela mitt
fattiga liv, vilken både börjat ocli slutat som
miljonär.
— Men det är nog rättvisast att dessa
stora guldhögar delas upp på många, så att
var och en får en smula sol, tyckte lilla
Brita, vilken ingenting förstod.
— Kapitalismen måste degraderas till sin
rätta plats, tjänareplatsen, yrkade
amanuensen Ingjald Jeune, esteten.
— Asch, det där har du läst i någon av
dina usla avisor, snäste Bjbo. Och han
fortsatte:
— Pengar, vem har egentligen pengar?
— För min del har jag aldrig träffat
någon rik människa. Härom kvällen tilltalade
mig en buse på Götgatan och sade: Goa
herrn, ge mig tjugufem öre, så att jag kan
få till nattherbärget. — — Några veckor
förut hade jag träffat 0’Moore Shirley i
Paris. Han gnällde över att han måst sälja
sin villa i Kairo, ty clen kostade honom
femtusen pund om året. Och utgifterna
för hans kapplöpningsstall i Auteuii hade
stigit till den grad, sedan amerikanarne
börjat överbetala sina jockeys, att han inte
visste vart det skulle ta vägen. — Båda
voro de fattiga, var och en på sitt sätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
