- Project Runeberg -  Biografen. Organ för kinematografisk konst, litteratur, teknik och filmrörelse / Andra årg. 1914 /
2

Author: Erik Brogren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

o

BIOGRAFEN 6

biljud lika neutrala som annat
instrumentalt ackompanjemang, och det kan för
övrigt på goda grunder sättas i fråga,
huruvida biogr af censur en, d. v. s. statens
biografbyrå, har något att direkt enligt nu gällande
förordning skaffa därmed.

Hur har man då gått till väga? De
»rörliga fotografiska bilderna» måste ju granskas
och stämplas, och de ha också undergått
denna behandling. Gaumonts »talande» film
skiljer sig som bekant icke från annan film
annat än när den har i sällskap en kraftig
och, som det uppgivits, även dyrbar men i
varje fall svårflyttad och svårinstallerad
grammofon. I ett fall, som gällde fyra
filmer, gick censorn till Viuterpalatset och
både såg och hörde: i nästa fall, tvä filmer,
som granskades på själva juldagen,
uppvisades filmerna på biografbyrån, och censorn
förklarade sig icke intresserad av att för
bedömningen taga del av sekunderande
lejonrytanden och slammer av
porslinskross-ning. Då det påståtts, att biografcensorerna
»vägrat» censurera dessa talande filmer, är
detta sålunda en halv sanning eller en hel
dikt, i ty att censor beredvilligt och till och
med på en fri helgdag behandlat de rörliga
fotografiska bilderna samt även tagit del av
ljuden, så långt dessa kunnat tänkas ha
något intresse för filmens bedömning.

Det förhåller sig så, som bekant, att den,
som påkallar filmgranskning, är skyldig att
tillhandahålla beskrivning av filmen, varmed
givetvis avsetts skriftlig beskrivningavfilmens
handling. Men då filmen blir »talande»,
och då den gör anspråk på att bli bedömd
som sådan, är det tänkbart att i fordran på
beskrivning skulle kunna inläggas krav på
att få del av »talet», antingen så att dess
innehåll återgives helt och hållet i skrift
eller föredrages direkt, vilket senare
naturligtvis vore det enda praktiska. Att detta
sker ligger tydligen i filmägarens intresse,
om han genom den belysning, som filmen
då får, tror sig mera säkrad mot ett
eventuellt klipp, som kunde störa kombinationen
mellan bild och tal, där icke båda äro
fixerade i själva filmen. Men om å andra
sidan just talet kunde indicera ett klipp, så

är det icke därmed sagt, att censorn hade
befogenhet att därför inskrida mot filmen,
och mot talet står han ju maktlös. Ja, det
låter sig ju väl tänkas, att en bel film vore
ur censorsynpunkt fullständigt »röd», under
det att det beledsagande talet vore så
otillständigt »vitt» som möjligt.

I den stund, då bild och tal följas åt i
samma film — och den stunden kan väl
komma, ehuru såväl Gaumonts talande filmer
som den antågande Edisonska kinetofonen
äro kombinationer av två slags vehikel —
är, så vitt jag kan finna, censurproblemet
löst redan genom den nuvarande
biografförordningen, om den då ännu gäller oförändrad,
i ty att statens biografbyrå då har filmen
med tal och allt under sin domvärjo. Men
här möter förmodligen en ny kvistighet.
Ty när tekniken hunnit därhän, att i filmen
kan fixeras en verklig teaterprestation, endast
genom reproduktionen och sålunda icke
principiellt skild från en vanlig
teaterföreställning, kunde det onekligen betraktas som
en oegentlighet att fordra censur i ena fallet
men icke i det andra. Men innan dess blir
det säkerligen gott rådrum, möjligen så gott,
att all tanke på censur kan då vara
obehövlig.

Så som förhållandena för närvarande ligga,
kräver emellertid censurproblemet närmast
en praktisk lösning, och denna kan icke
gärna ligga annat än på enhetlighetens linje,
så långt denna låter sig dragas. Som jag
tror mig hava visat, måste bestämmandet
över biograf-»talet» anses vara
polismyndigheten förbehållet. Ett så auktoritativt
uttalande i frågan som polismästarens i
Stockholm har enligt en uppgift i dagspressen
också gått i denna riktning; en annan
uppgift av motsatt innebörd beror sannolikt på
ett förargligt misstag vid telefonintervju.
Men om de talande filmerna i nuvarande
mening bli många, så kan förhandsgranskr
ningen av talet, om man anser sig böra
hålla på en sådan, bli polismyndigheterna
en besvärlig börda. Även för
biografcensorerna bleve den detta, om de skulle i
större omfattning nödgas verkställa
granskningen utom sin tjänstelokal. Men blir det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:46:28 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biografen/1914/0006.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free