- Project Runeberg -  Biografen. Organ för kinematografisk konst, litteratur, teknik och filmrörelse / Andra årg. 1914 /
9

Author: Erik Brogren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BIOGRAFEN

9

KucKeli-mucK

eller

en julafton bland Konstnärer.

»Opp med dig, Olle. Klockan går på
tolv», skrek Jeremias från sin hörna i
atelie-ren, men Olle teg. Han låg borta i
avbalkningen och sov eller rättare låtsades
sova. För en gångs skull roade han sig
med att reflektera. »Va’ f-n ska’ man oppe
att göra?» kom det till slut till svar.

»Opp! Det är ju julafton i dag, och du
ska’ gä ned på magasinet och kritsa pilsner
och smörgåsar.»

Det tyckte Jeremias var roligt, varför han
halvreste sig i ottomanen och började gnägga:
»Pilsner och smörgåsar! När såg du det?
Och kritsa hos gumman därnere, som i går
sa’, att hon förr skulle se sig hängd än ge
artistsluskar så mycket som för ett öre på
krits. Den gången var du dum, Olle. Gör
du som jag och vänd dig på andra sidan
och be’ till Gud.»

Olle teg. Jaså, det skulle alltså vara
julafton, den dag som var, och inte ett öre i
fickan. I andanom såg han för sig
barndomens gröt, lutfisk, gran och brasa i
hemmet däruppe i Norrland. Och nu —.

Sedan ett par år bodde ban och vännen
Jeremias i en atelier på Söder, slet hund
och målade tavlor, som ingen ville köpa.
Och om någon gång »klöver» flöto in, gingo
de hastigt som smör i solsken. På väggen
stod också ett plakat målat: »Sörj ej för
morgondagen. Var dag har nog av sin
egen plåga.» Ja, varför skulle man tänka
på kommande tider? »Man är väl inte ung
mer än en gång om året», brukade Olle
alltid säga, när han »spännde» den sista
kronan, fast han inte hade en aning om,
var ban skulle få mat följande dag.

Men nu var det för dj-gt. Inte ett ore
och julafton. Var det inte så man kunde
Mi galen? Och Jeremias, som tog saken
"led sådant lugn. Nej, ban kunde inte ligga
längre.

Med ett skutt var han uppe ur sängen
och gick fram till fönstret och slog gardinen
id sidan. Ute låg snön nyfallen, vit och
gnistrande i den klara vinterdagen och nere
på gatan skyndade människor av och an
med paket och julgranar. Det var
feststämning ute, men inne på atelieren var
dystert och kusligt, kallt och ostädat,

Olle kiev i byxorna och fäste remmen om
livet, dök ned i tvättstället och fick grejorna
på sig. Ett slag tittade han bort till
Jeremias. Denne sov alltjämt. Olle gick runt
atelieren bland stafflier och dukar och
suckade. Tänk, inte en tavla i guldram att
stampa på, inte en matbit i skåpet, inga
utsikter att få så mycket som fem öre. Och
ingen kamrat med pengar ’i sta’n. Det var
för svårt.

Men ett, tu, tre började han vissla. »Hör
du, Jeremias. Kom, så gå vi på syltan
och äter. Där kan dom inte vägra oss
kredit.»

Jeremias såg upp och fräste:

»Idiot! Där jag lånade tio riksdaler i går
att betalas i dag.»

Nu blev Olle glad.

»Nå, då är det väl ingen fara. Hit med
dom, skall jag göra uppköp.»

Det tyckte Jeremias var roligt.

»Om jag hade tio riksdaler i går, så har
du väl så mycke’ intelligens, att du förstår,
att jag inte äger två öre i dag. Tror du,
att man går hem som kapitalist. Man är
väl ingen bracka. Och håll nu käft och
låt hyggligt och hungrigt folk sova. Förstår
du det, va’?»

Olle sjönk tröstlös ned på sin säng. Ett
ögonblick hade solen lyst. Nu var allt
tröstlöst grått. Men här kunde han inte
sitta. Det skrek i magen, och kallt var det
som t-n. Han måste ut och gå sig varm.
Paltorna kom på, och ban öppnade dörren.
Men för katten, det låg ju brev i lådan och
till honom. Små gnolande öppnade ban
lådan och tog ut brevet. Det var från
Konstföreningen.

Nervöst bröt ban brevet, men måste vid
första raderna stänga dörren och gå ut i
farstun. Föreningens sekreterare skrev, att
direktör Jönsson länge försökt få tag i Olles
adress för att köpa hans tavla »Studie i
grått», som hängde på föreningens lokal. Olle
hade att hos direktör Jönsson kvittera
femtonhundra riksdaler, om ban gick upp till
Jönsson omedelbart och ville sälja tavlan.

Första impulsen hos Olle var att störta
in, väcka Jeremias och meddela honom det
underbara, men han åtrade sig och gick
visslande utför trappan.

»Jönsson, du är min ögonsten,
undrar om din själ är fin och ren,
om du har tusen daler»,

gnolade han, när ban stegade ut på gatan.

Men kvar i atelieren låg Jeremias och
halvsov. Han tyckte inte, att det lönade
sig att stiga upp; hungern kändes mindre,
när man låg. Och förresten. Han hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:46:28 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biografen/1914/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free