- Project Runeberg -  Biografen. Organ för kinematografisk konst, litteratur, teknik och filmrörelse / Andra årg. 1914 /
10

Author: Erik Brogren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

10

BIOGRAFEN

110g stark fantasi att drömma sig till en
bättre middag. Olle kunde gärna få gå
ocb slå gatorna upp och ner. Det var
minsann inte lätt att bringa upp pengar i dessa
dagar. Ja, och på den vägen blev Jeremias.

Ett par timmar hade väl gått, då det
knackade på dörren. Jeremias spratt till.
Vem var det? Han hoppade upp ur
sängen och gick och öppnade. En äldre herre,
gråskäggig, glasögonsprydd och iklädd vid
ulster, frågade:

»Bor här någon artist, Jeremias Carlsson?»

Jeremias hoppade till i bara skjortan.

»Jo, den där. artisten är bestämt
undertecknad», svarade ban spydigt.

»Jo, mitt namn är grosshandlar Grönkvist.
Jag har hört talas om herr Carlssons stora
talang, helt enkelt eminenta begåvning, och
skulle gärna vilja se på någon liten duk av
herr Carlsson.»

Jeremias skuttade bort till klädhögen och
fick på sig byxorna och rocken och började
förevisa.

»Se där, herr -grosshandlare, en
bataljmålning •— studerad i färg och charmant i
komposition. Och där ha vi ett litet briljant
landskap.»

»Men den här?» sade grosshandlarn och
pekade på en tavla från kusten.

Jeremias hostade. »Den där gojan är
ingenting. Förresten har inte jag, utan en god
vän målat den.»

Grosshandlaren harklade sig förläget.

»Men, om jag skulle ta’ det där
landskapet. Hur mycket ska’ vi säga?»

Jeremias högg till: »Femhundra».

»Så slå vi till.» Grosshandlarn drog upp
fem nya hundrakronesedlar. »Så ja, och nu
ta’r jag tavlan med mig. — Se, den ska’ bli
en julklapp, förstår herr Carlsson. — Och
så tack och go’morron!»

När grosshandlarn försvunnit ut genom
dörren, tog sig Jeremias för pannan. Så
Yore ban nu räddad från hungersdöden.
Och Olle med. Nu skulle han överraska,
gå ut och göra uppköp, bjuda hem
kamrater och visa Olle, att man inte behöver
ränna kring på gatorna för att göra pengar.
Man vore väl för t-n en stor konstnär, och
till en sådan kommer brackorna och bockar
sig och ber få köpa.

Tio minuter efter dök Jeremias ut på
sta’n, och något senare trädde Olle in på
ateüeren, lastad med paket, som ban
försiktigt nog gömde i en skrubb. Att Olle
var identisk med den utklädde grosshandlar
Grönkvist förstå vi, och att han velat göra
Jeremias delaktig av sin egen glädje, är
naturligt nog.

Olle hade inte för ro skull »bandat» vid
ett tredje klassens sällskap i landsorten,
spelat Hamlet och lärt sig maskering. Alltså
förstå vi hans duperingsförmåga vis-å-vis
Jeremias.

Nu tog han upp ett litet paket med två
pilsner och lika många franska bröd och
satte sig att vänta.

Någon timme efter hördes larm i farstun
och in trillade Jeremias med tvenne
stadsbud, som dignade under tyngden av paket.
Själv bar han en gran.

»Hej, gamle gosse! Här ser du en, som
räddat vår julafton, och nu ska’ vi ha fest.
Kan du tänka dig, en mäcenas var här och
bockade sig och köpte en duk af mig för
femhundra ’spänn’. Det är säkert det! Nu
ser du, att Jeremias är en känd konstnär.
Men du, stackars f-n, vad har du fått?»

Olle såg iute glad ut, när han pekade på
sitt förvärf: två pilsner och två franska
brö’n på krits.

Jeremias gnäggade- »Var inte, ledsen,
gamle gosse. Här får du femti riksdaler i
julklapp. Han slängde med en Hott gest
upp feintilappen och fortsatte: »Och i kväll
har jag bjudit hit bela ligan. Så nog blir
det julafton alltid. — Och nu dra’ vi upp
en flaska och skålar för vår jul.»

Olle nändes inte berätta, hur han spelat
rollen av grosshandlar Grönkvist, utan höll
till godo med femtilappen och nöjde sig
med sin andra överraskning, tills Jeremias
kassa skulle vara slut.

Nu grep han sig an med att kläda
ateüeren och göra i ordning till kvällens fest.

Och leende gnolade han:

»Jönsson, du är min ögonsten ..

P. T. Hansell.

Prenumeration

å "Biografen" kan ske vid alla
postanstalter.

Helår...............: kr. 4: -

*/» „................. 2:25

X/« .................„ l’25

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:46:28 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biografen/1914/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free