- Project Runeberg -  Biografen. Organ för kinematografisk konst, litteratur, teknik och filmrörelse / Andra årg. 1914 /
23

Author: Erik Brogren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BIOGRAFEN

35

barnen i biljettluckan.

En tålamodsprövande pöst.

De flesta biografägare fordra nödvändigt
hos en kassörska i biljettluckan gott lynne,
när de engagera en sådan. Om inte den
sökande då uppskattar vikten av detta, får
hon snart lära sig det. Denna
beundransvärda kvalifikation är högligen nödvändig,
kanhända nödvändigare än de flesta ana —
utom biografdirektören själv, som i
allmänhet haft någon erfarenhet i biljettluckan och
känner till vilken ytterlig inskränkthet hos
publiken kassan ofta kan råka ut för, skriver
en kåsör i »The Kinematograph and pantern
Weekly».

Först ha vi den rolige herrn, mannen med
elefantproportioner, som rullar fram till
biljettluckan och försöker göra en dygd av
nödvändigheten genom att göra sig löjlig
över sitt eget yttre. »Var så god, får jag
en barnbiljett», dundrar han med ett grin,
som visar att han anser sitt skämt lika
originellt som storartat. Kassan väntar lugnt
på att han skall återhämta sig efter sitt
utbrott av humor, varpå en hans vän bakom
honom gnäller:

» Ja, d’ä all right, fröken, han är inte fylld
tolv. Han är bara stor för sin ålder, d’ä
alltihop.»

Under tiden stå en hel mängd personer .
omkring och vilja köpa biljetter och när
skämtaren anmodas att betala ordentligt
eller gå åt sidan för de andra, tycks han
betrakta sig som föremål för en stor
förolämpning.

Så ha vi typen, som tror att biljettluckan
är en allmän upplysningsbyrå. Denna kund
tycks inbilla sig att kassörskan har något
underbart system, varigenom hon kan se
genom åtskilliga väggar och svängdörrar
och runt otaliga hörn eller att en
springpojke är engagerad enkom för att springa
från och till biljettluckan och salongen för
att upplysa kassan om, vad som för
ögonblicket är framme på duken. I varje fall

besvära dessa personer aldrig vaktmästarn
vid salongsdörren, vilken i de flesta fall
skulle kunna ge en upplysning, utan de gå
rakt fram till biljettluckan och fråga, vilken
bild, som visas just nu, hur dags
fotbollsmatchen köres igen och liknande.

Men kassörskan väntas av den frågande
kunden inte blott vara au courant med vad
som för tillfället händer. Hon förmodas
även känna till direktörens arrangemang för
framtiden in i minsta detalj, till och med att
uppgiva data för förevisningen av filmer
som ännu inte ens släppts ut av
filmsfabriken. Knappt har det i dagspressen
förkunnats att en film om ett visst ämne håller
på att fabriceras eller möjligen planeras,
förrän någon dyker upp vid biljettluckan
med anhållan att få veta, när bilden
kommer att visas på den biografen. Några
kunder gå ännu längre — de fråga om
händelser, vilka deras eget förnuft borde säga
dem äro omöjliga att filma. Strax efter
Titanic-katastrofen kom en dam till kassan
i en stor biograf och frågade när någon
film av denna skulle visas. Det absurda i
antagandet, att någon som helst bild skulle
kunna tagas under sådana omständigheter,
som rådde vid katastrofen, slog kassörskan,
så att hon endast svarade med sin mildaste
stämma:

»Nej, min fru, det tror jag inte. Som
ni förstår, råkade det vara en mycket mörk
natt och bilden lyckades inte.»

Som bekant utsändes senare en bild, som
visade en del personer och händelser i
samband med Titanics löpande av stapeln och
scener från det ställe i havet, där den sjönk.
Kassörskan kände sig ganska liten när samma
dam åter visade sig i biljettluckan under
förevisandet av sistnämnda film och
triumferande utbrast, i det hon lämnade
inträdesavgiften:

»Ni tog allt miste om Titanic-bilden ändå,
fröken!»

Sen dess svarar kassörskan på varje
förfrågan det stereotypa:

»Var god fråga direktören!»

Ett annat sätt att enervera den stackars
kassan är, när två personer komma fram till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:46:28 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biografen/1914/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free