- Project Runeberg -  Biografen. Organ för kinematografisk konst, litteratur, teknik och filmrörelse / Andra årg. 1914 /
34

Author: Erik Brogren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

34

BIOGRAFEN

ker sig till de möjligheter, som motsvara
dess rätta natur och eget väsen. Då dess
område icke vet av några gränser och
biografens stoff är allt det, som rör sig eller
tyckes röra sig, det som har sin
väsentlighet i rörelsen, har man också sagt att
kine-matografens fält är verkligheten, naturen i
vidaste bemärkelse och att man, då det gäller
kinematografien, icke alls kan tala om »konst»,
emedan utom dans och pantomim alla synen
tillgängliga konster äro orörliga. *

De »yttre kinematograffiendernas» kamp
riktar sig som bekant i främsta rummet
mot filmdramat, och sett från den rätta
synpunkten, är i själva verket åtskilligt i
den vägen icke just ägnat att vederlägga
motsatta meningar angående filmdramatikens
värde. Man har hänvisat till att
bildteatrarnas publik föredrar biografdramat framför
vetenskapliga bilder och naturbilder och
beklagat att man på filmdramer missbrukar
den präktiga uppfinningen. På denna grund
har man fordrat att nöjesdelen i
biografpro-grammen skulle utrangeras och
vetenskapliga bilder inryckas i dess ställe.

Men att detta vore ett felgrepp, vars
följder med förskräckande hast skulle bli
märkbara, är utan vidare klart, enär publiken
säkerligen endast av den grund besöker
biograferna, emedan de bjuda dem intressanta
och njutningsrika timmar.

Om vi också ta hänsyn till att
kinemato-grafiens uppfinning ligger så kort tillbaka i
tiden, och att man här liksom ifråga om varje
ny uppfinning behöver åratal av vidare
utveckling för att befria den från dess fel,
måste man lätt nog förstå att filmdramat
ännu ej kan ha hunnit den nivå, där den i
idealaste mening är värdig att kallas
folknöje. Men med häpnad se vi redan nu
vilken hög grad av fullkomning
kinematograf-tekniken nått, och man kan ävenledes
iakttaga hur man ivrigare än någonsin arbetar
på att undanrödja missförhållandena och
skapa tadelfria, spännande filmdramer med
verkligt konstnärlig fotografering.

De nyaste filmerna på det dramatiska om-

rådet ha bevisat att de allvarliga
bemödandena att höja filmdramat icke blivit utan
resultat, och om denna strävan fortfar, måste
även den argaste fiende till filmdramat
begrava stridsyxan och utan förbehåll erkänna
att det goda filmdramat utom sitt nöjesvärde
också besitter ett stort kulturellt sådant.

Den tidsenliga kritiken bör åstadkomma
ändring i ohållbara förhållanden genom att i
detta fall göra skillnad på det goda och
dåliga, genom att hänvisa till resultaten och
berömma det, som är värt beröm och tadla,
vad som ger anledning därtill.

Rollen av upplysare kunde i detta fall
och i första rummet dagspressen åtaga sig.
Hittills har kinematografien satt sig över
varje presskritik, och man kan icke undra
därpå, ty till en saklig kritik hör nu en
gång även en noggrann kännedom om
tekniken och materialet jämte ett ingående
studium av biografbranschen. Men liksom böcker
och teaterföreställningar underkastas ett
speciellt ingående individuellt omtalande, så
förtjäna också filmerna en kritik, och
dagstidningarna borde till de förstklassiga
biograferna sända recensenter för att skriva om
premiärerna. Ur den överväldigande
mängden av kinetogram kunde då de framhävas
och kritiseras, som på något sätt vore
karaktäristiska för samtidens biografdramatik.
Fackpressen har från början lagt stort värde på
en saklig kritik och avlägger nu räkenskap
för varje värdefullt arbete, som finner vägen
till biografteatrarna.

Skulle detta vara oupphinneligt, då det
gäller dagspressen? Otaliga händer arbeta
f. n. på att i alla tiders och folks
produktion söka efter dolda skatter, och gång på
gång får denna strävan sin rika lön.
Knappast en vecka går, utan att fynd göras, som
sedan lämnas åt allmänheten. Vill nu i
detta fall pressen alltjämt gå ouppmärksam
förbi och i sina spalter endast lämna rum
åt avhandlingar, där någon, vilken som helst,
efter ett besök på en biografteater hux flux
är färdig med sitt domslut över
kinemato-grafiska prestationer?

* En förunderlig deduktion, där premisserna halta, och definitionen av »konst» synes något
obestämd! Red.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:46:28 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biografen/1914/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free