Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIOGRAFEN 43
Artisten Jeremias’ mage.
Jeremias, flen unge konstadepten från
Glasbruksgatan, gick och strök gata upp och
gata ned. Ehuru man befann sig inne i
det tjugonde seklet agerade han ännu den
traditionella bohèmtypen från gångna tider,
den där typen, som vissa personer anse
tillhöra förflutna dagar, men som detta till
t.rots ännu existerar, varhelst man kan tala
om konstnärsproletariat. Och ett sådant lär
alltjämt existera i vår goda huvudstad, om
vi få tro en viss illustrerad morgontidnings
utsago.
Jeremias, som just läst den där lilla
artikelserien i Dagen, blev genast förtjust och
utbrast:
— Var det inte det, jag sa’! Visst
sab-larna finns det konstnärsproletariat i
Stockholm. Själv är jag väl prototypen för allt
vad konstproletärer vill säga. Eller kanske
jag är »knubb».
Vid denna sista tanke fick han
utomordentligt roligt och överraskade sig själv med
att stå och gnägga framför en gatuspegel.
Och sanningen att säga såg artisten
Jeremias Carlsson inte vidare vederhäftig ut i
sitt långa hår och slokhatt, i sin gröna ulster
och fransade byxor. Pipan hängde i
mungipan och mustascherna slokade oklippta och
våta av snön. som föll i vita flingor över
staden.
Jeremias’ hela tankegång gick i detta
ögonblick ut på, var i helsingland han skulle
skaffa middagskrischan. Atelierkamraten Olle
hade rest ut i skärgården för att måla marin
och Jeremias gick nu ensam och leddes vid
allt. En stund hade han setat hos en
skulptör vid Mälartorget och värmt sig, men trött
på dennes evinnerliga jämmer över de
dåliga tiderna hade han slängt åt honom ett
tröstens ord och gått.
— Tänk på sparvarna under himmelen.
De så icke-och skörda icke heller etc., hade
han ropat åt denne, men fått till svar:
Ja’ är väl ingen sparv heller.
Då hade Jeremias gnäggat.
— Visst sablarna är du en sparv, där du
sitter och ruggar. Tjenixen på dixen.
Kaiser du en, som inte är ledsen för brödfödan.
Och skulptören hade setat kvar och
ruggat framför brasan, medan Jeremias hade
gått ut att möta okända öden. Nu gick
han och flanerade på stån, hade tittat in på
baren vid torget och gjort en rond på de
flesta restauranter, där kamraterna brukade
hålla till, men det var som förgjort. Ingen
stod att träffa och Jeremias’ måge började
skrika i. oroväckande grad. Men då blev
han ilsken och talade sålunda:
— En kultiverad konstnärs måge bör också
vara kultiverad och inte knorra över dåliga
tider. Ty hör på, måge lilla, du är en del .
av det hela, och jag dirigerar dig oppifrån.
Och är det så, att du fortsätter skrika på
mat, sätter jag dig på svältkur.
Det tyckte magen va’ humoristiskt, varför
den upphov sin röst och talade :
— He, he! Sätta mig, artisten Jeremias’
måge på svältkur. Nej, min bästa herre, det
var för våldsamt. Liksom inte jag suttit på
den kuren i tjugufem år. Vore det inte- av
medkänsla med min herre, skulle jag spricka
av skratt. Och magen hoppade av
under-trvckt sinne för det humoristiska i
situationen. Jeremias log och svarade:
— Nu var du dum, måge, och förstår inte
den högre filosofien, ej heller att du på ett
verksamt sätt kan bidraga till att göra
Jeremias till en än större konstnär, än han i
närvarande stund är. Ty, ser du, fasta
klarar hjärnan och skärper sinnet för det sköna
här i livet. Och om du bara ger dig till tåls
ett decennium skall jag bli så berömd, att
du kan få festmiddag varenda dag med
hummer och gåsleverpastej, äkta rysk kaviar
och sardiner både i olja och tomatsås . . .
— Håll, håll, snyftade magen.
— Jag tror, jag föredrar min nuvarande
återhållsamhet. Fy katten för det där. Jag
minns väl, när mäcènaten bjöd på middag
på Grand. Du minns nog, hur jag reagerade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
