- Project Runeberg -  Biografen. Organ för kinematografisk konst, litteratur, teknik och filmrörelse / Andra årg. 1914 /
68

Author: Erik Brogren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BIOGRAFEN

4ti

jag, eller något liknande!. Naturligtvis måste
sådant även för mindre sensibla naturer än
min(!) betydligt störa intrycket av bilden .. .

Musikens styrka ligger givetvis inte i ett
manstarkt kapell, ehuru helt naturligt
Auditorium kräver andra resurser än en
världs-bio i Birkastaden eller långt ute på söder.
1 Stockholm finnas flera utmärkta bevis på
hur ett väl trakterat och naturligtvis inte
»utspelat» piano kan vara gott till fyllest i
ganska stora lokaler. Ty det förhåller sig
väl ändå alls inte så, som jag nyligen såg
en person skriva i en stor engelsk
dagtid-tidning, att »musiken må gärna vara så
stark som lokalens akustik medgiver».

Vi få komma ihåg att i en biograflokal
är akustiken av mindre betydelse än musikens
förmåga att bidraga till underhållningen utan
att förstöra publikens nerver och öronhinnor!

Det finns nog ännu biografägare, som
anse sin musik endast för ett nödvändigt
ont och därför bestå sådan för billigaste
penning. Detta är ett ont, men ingalunda
ett nödvändigt — om det inte är resp.
biografägares avsikt att fortast möjligt
skrämma bort publiken! Men detta kan väl
låta sig göra för mindre kostnad.

I dessa allmänna refiektioner över
biografmusiken instämma säkerligen både
publiken och de allra flesta biografägare. I
såväl dessa bägge parters intresse som
speciellt i den tredje partens — biograf
musikens utövare •— tillåter jag mig återgiva
följande ur en artikel av den musikaliske
medarbetaren i Englands stora
biograftidning »The Kinematograph and Lantern
Weekly». Han yttrar i dess första nummer
för året bl. a. följande:

»Det gångna året har varit fullt av
verksamhet och framgångar för biografen, och
vi musici, som äro engagerade i denna
verksamhet, ha varje orsak att vara
tacksamma för det handtag den givit vårt yrke
i det hela. Överallt ha nya biografer
uppstått, och då var och en betyder arbete
för en eller flera musici, måste vi alla
känna oss uppmuntrade och sporrade till
friska krafter. Därför måste musici
fullkomna sig så, att de kunna motsvara varje

anspråk på dem, vare sig de spela ensamma
eller med andra.

För var dag bli de musikaliska
behoven för bildteatern allt mera ansvarsfulla,
och det kräves för en var och alla att hålla
sig på »konserttoppen» för att kunna
tillfredsställa sig själva och dem de äro
engagerade hos.

Jag är rädd att många musici till sin
egen skada intaga en alltför trång
musikståndpunkt. De få vana att tycka om en
enda stil eller skola med uteslutande av alla
andra. Detta är alldeles oanvändbart nu
för tiden! Det är till ingen nytta att vara
fastbunden vid tradition eller förbländad av
fördomar och inte se något gott annat än
hos sig själv. Det är som att titta i galen
ända på teleskopet! Jag vill säga, att en
musiker kan så förkovra sig att han kan
stiga från post till post, om han endast träget
odlar sin förmåga att snabbt prestera
lämplig musik för vilken bild som helst, som
skall ha musikaliskt ackompanjemang.

En musiker borde även fråga sig själv,
om han är på god fot med sin publik, sin
direktör och sina kolleger. För att vara på
god fot med publiken bör han spela vad
den tycker om och inte bara vad som faller
honom själv i smaken. Naturligtvis är smaken
olika, men det torde inte vara svårt att
välja ut majoritetens. Spela inte så det går
över folks förstånd! Kanske man finner er
skicklig, men era ansträngningar böra gå
ut på att underhålla publiken och inte att
sätta myror i huvudet på den.

För att vara sin direktör till lags bör en
musiker alltid vara punktlig, färdig att börja
spela på slaget och inte slösa tid mëd att
flaxa omkring och bråka, utan att fästa
avseende vid publiken, som väntar. Bion är
intet filantropiskt företag och var och en,
som är engagerad för en viss plikt, måste
även uppfylla den. Det personliga
uppträdandet — även i fråga om solkigt linne,
smutsiga skodon och sorgkanter på naglarna
— betyder mycket för vinnande av respekt.

Till slut, hur behandlar musikern den han
arbetar tillsammans med? Om han är
dirigent, behandlar han dem som mänskliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:46:28 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biografen/1914/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free