- Project Runeberg -  Biografen. Organ för kinematografisk konst, litteratur, teknik och filmrörelse / Andra årg. 1914 /
71

Author: Erik Brogren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BIOGRAFEN

43

Biografrecension och svensk filmsdramatik.

Svenskarna äro sig i alla tider lika — med
sin förkärlek för det utländska oeh misstron
till det egna. Det har nu en gång hos stora
delar av vårt folk ingått så starkt i
medvetandet, att man nästan betraktar det såsom
något självklart. Det vore orätt att giva detta
drag i nationallynnet benämningen
självkritik, ty självkritik förutsätter
omdömesförmåga och opartiskhet, under det att nämnda
kynnesdrag (förlåt, men vi voro nästan på
vippen att sätta ett »o» framför) bottnar i
fördom och orättvisa.

När något alster av utländsk industri och
konst, föregånget av något braskande i
reklamväg, når oss här hemma, då är det
aldrig värt annat än att höja det till
skyarna, sak samma vad det är, men så fort
den inländska initiativkraften vill slå ett slag,
då är det aldrig nog bra, nog förstklassigt
eller konstnärligt för att upptaga tävlan med
den fruktade och vördade utlänningen. Den
gamla visan är väl känd, och den går igen
överallt, där den svenska företagsamheten
söker upptaga kampen med den utlänska.

Beklagligtvis har den svenska pressen
blivit ett ofta alltför villigt språkrör för en
dylik allmänhetens uppfattning. Man skulle
dock tycka, att denna press, som sätter sin
stolthet i klara, omdömesgilla och vidsynta
arbetskrafter, borde känna sig speciellt manad
att jäva och motarbeta denna ingrodda
fördom, som många gånger ställer oss löjliga,
både inför oss själva och utlaudet. Men så
är ingalunda fallet. Den svenska pressen
ger tvärtom dagligen bevis på sin avsikt att
vilja stärka och uppamma denna ringaktning
och falska skepticism gent emot det specifikt
svenska.

Vi tänka nu specielt på biografbranschen.

Nu är det ju så, att man inom denna
bransch blivit ganska van vid herrar
recensenters i stort sett tämligen omilda kritik
över allt vad till biografdramatik hörer —
det har för dem nästan blivit en dogm att
ställa densamma i skamvrån i konstens
helgade rum — och man får vara glad och
tacksam, om det blir något omnämnande
alls. Nå, herrar biografägare och andra
intresserade lägga förmodligen icke alltför
hårt vid sig denna förnäma nonchalans, och
man kvitterar kanske med den likgiltighet
och överseende, som en dylik stupid
förnä-mitet förtjänar.

Ofta får man i pressen se lika märkvär-

diga som ovederhäftiga uttalanden om
biograf och vad därtill hörer. Så hette det i
en recension, som för icke så länge sedan
stod omnämnd i ett av våra mest
framstående tidningsorgan: »för närvarande synes
biograftekniken (den svenska) icke ha något
så särdeles sensationellt att bjuda på...»
Man skulle tycka, att pressens recensent väl
borde vara den sista att liöja
förebråelser i nämnda riktning. Ty det har ju i
deniia samma press skrikits så mycket om
den förflackande och förråande inverkan,
som dessa banala sensationsdramer
åstadkommit på publiken, och huru de samma
varit ägnade att neddraga biografens i övrigt
stora och goda mission, att man väl
näppeligen väntat från dylikt håll få höra ett
pläderande för återupptagande av nämnda
produktion.

I detta sammanhang kan nämnas, att
glädjande nog den utländska såväl som den
svenska biografpublikens smak synes tendera
just i motsatt riktning. De gamla
sensationsdramerna med kniv- och revolvermord, blixt
och dunder och mer eller mindre idiotiska
förföljelser över hustak och avgrunder börja
allt mer och mer försvinna, och i stället
spårar man inom den moderna
filmsdramatiken en läggning åt det rent litterära, som
avser en för den vita duken lämplig
reproduktion av våra skriftställares verk.

Det är tydligen ett försök i dylik riktning,
som av A.-Bol. Svenska Biografteatern gjorts,
då sagda firma föranstaltat om iscensättning
av sådana stycken som »Blodets röst»,
»Ingeborg Iiolm» och det nu senast å den
nya »Röda Kvarn» förevisade, benämnt
»Prästen». Men långt ifrån att söka förstå
och uppskatta det behjärtansvärda häri, får
man ofta se biografrecensioner, som i den
vanliga kända andan bemöda sig att nedsätta
och ringakta dylika ansträngningar från
svensk företagsamhets sida.

Om ett sådant stycke som »Ingeborg Holm»
inspelats på utländsk botten och med
utlänska krafter, så kan man vara alldeles
övertygad om, att det betecknats såsom ett
evenemang, en epok inom
biografdramatiken och en välgörande utlösning av de
trevande och ofullständiga försök, som hittills
blivit gjorda i ovannämnda konstnärliga och
litterära riktning. Men nu så var det
svenskt, gubevars, och därför dugde^det icke
med dylika lovord. Ty icke kunna sven-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:46:28 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biografen/1914/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free