- Project Runeberg -  Biografen. Organ för kinematografisk konst, litteratur, teknik och filmrörelse / Andra årg. 1914 /
72

Author: Erik Brogren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

4ti

BIOGRAFEN

skarna vara föregångare för något, clen
tanken tycks av våra pressmän numera
betraktas såsom något rent av absurt och löjligt.

Nu vore clet ju orätt att påstå, att
»Ingeborg Iiolm» i stort sett blivit av pressen
omilt bedömd, tvärtom får man säga, att
den om ifrågavarande filmsstycke uttalat sig
i ovanligt starka superlativa ordalag, men i
alla fall . .. sakkunnig rättvisa har clet icke
vederfarits.

Understundom tar dock enfalden och den
totala bristen på sakkännedom i
biograffrågor sig uttryck i former, som gränsa till
det löjliga.

Det i Stockholmstidningen av märket » X.
X.» gjorda omnämnandet av »Prästen» synes
mig just vara typiskt för dylika slag av
»recensioner».

För all del, heter clet, stycket kan gott
ses . . . Eide var mycket sympatisk-. . . men,
och så kommer den nådiga kritiken och de
faderliga råden: vi svenskar ha så mycket
att lära vis à vis biograftekniken . . . Den
frasen ha herrar biografrecensenter nu haft
på hyllan i åratal, men för var gång plockas
clen ned och stickes in i spalten — om inte
för annat, så av gammal vana, utan ett
ögonblicks reflektion, huruvida den vid
detta laget kan vara förlegad eller ej. Den
gör sig så bra . . . svenskarna kunna ju inte
lära utlänningen något, det har man nu en
gång för alla fastställt, och då så . ..

Vidare heter clet, att -»censuren hängt
som ett damoklessvärd över författarens
penna». Om vi inte minnas fel, så var
pressen tämligen ense i clen tankegången, att
censuren rätt utövad voro en nyttig och
välgörande inrättning för kinematografien
och dess utveckling. När sedan en författare
söker att undvika just de tendenser i ett
filmdrama, för vilkas bortarbetande censuren
är tillsatt, då blir clet ett fel, som
vederbörligen bör näpsas. Det är minsann icke en
lätt sak att göra dylika recensenter till lags, och
vi skulle vilja tillägga, det behövs heller ej.

Det har nämligen blivit ett faktum, som
numera ingen fackman på området torde
vilja gäva, att den svenska
filmsproduktionen i kvalitativt hänseende under det sista
årets verksamhet ryckt upp i ledet bland
de förnämsta på världsmarknaden. Det
är mycket lätt för var och en, som vill göra
sig mödan att därom övertyga sig. Man
behöver blott göra en jämförelse mellan de
svenska filmerna — de, som representera
clen senaste produktionen — och den
uppsjö av utländska filmsalster, som leta sig
vägen hit. Vad som då genast faller en i
ögonen, är att beträffande det rent tekniska

i framställningen, de svenska bilderna
tillfredsställa även mycket högt ställda anspråk.
Dessa bilder äro i regel skarpa och klara,
alltigenom homogena och konstnärliga, ofta
med vackra, stämningsfulla,belysningar och
bedårande ljuseffekter. Huru ofta får man
icke däremot å den utländska filmen skåda
dessa gråa, matta och enformiga bilder, som
vid förevisningan av samma i så hög grad
bidraga till en stark längtan att stycket snart
måtte vara slut.

En jämförelse mellan de nordiska och
exempelvis de franska och tyska
skådespelarekrafterna vore även i detta sammanhang
nog så intressant, liksom ock beträffande
själva pjäsernas innehåll och tendens,
smakriktningen och miljön — en jämförelse,
varpå den svenska regimen med säkerhet
icke skulle förlora. Om utrymmet tillåtit,
hade härom varit mycket att säga. Det
kan för närvarande vara nog att nämna,
att flera av våra nordiska skådespelare och
skådespelerskor redan hunnit bli ganska
populära och omtyckta av den utländska
publiken, och att en stor del av den svenska
filmsproduktionen av de främmande
biograf-experterna mottagits mecl odelat bifall samt
betecknats såsom fullt jämställd med, ja, i
sin bästa alster överlägsen produkterna av
clen utländska filmsverksamheten, är
likaledes ett faktum. Isynnerhet har man fäst
sig vid innehållet i styckena, vid scenernas
sammansättning, som utan distrahering av
meningslöst virrvarr av växelscener, hopp
och avbrott, låter handlingen flyta med en
klar, distinkt och logisk utveckling.

När man därför hör recensenter sådana
som herr X. X. giva sitt utlåtande om dessa
och dylika saker, så blir det icke ägnat att
skapa några höga tankar om den mission
kritiken har att fylla.

Om det nu nödvändigtvis skall vara
biografrecensioner, så låt oss få recensenter,
som förstå sin sak, som göra sig mödan att
något sätta sig in i frågan, och som framför
allt; lägga sig vinn om att se sakerna från
rättvisans och opartiskhetens fördomsfria
synvinkel.

Kritik är en sund och nyttig inrättning
i vårt moderna samhälle, men försåvitt clen
icke alldeles skall förfela syftet mecl sin
verksamhet — clet nämligen att verka
sporrande och eggande i utvecklingen av det
goda och sant konstnärliga — så fordras, att
den är saklig och omdömesgill och att dess
utövare icke med axlande av
överlägsenhetens kappa gå till verket i clen totala
ove-derhäftighetens och ansvarslöshetens tecken.

Bio civis.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:46:28 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biografen/1914/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free