- Project Runeberg -  Biografen. Organ för kinematografisk konst, litteratur, teknik och filmrörelse / Andra årg. 1914 /
84

Author: Erik Brogren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

84

BIOGRAFEN

het livslust och svårmodig livsleda, i kärlek
till djärva ritter och dragna sablar, till starka
färger och höga ord, i hela den personliga
åskådningen visar han en alldeles
förundransvärd frändskap med Lindsay Gordon.

Båda hade de gått till livet som till en
fest, båda funno det vara ett klent kalas,
båda lämnade det tidigt. —

»Efter stora prov av tapperhet fann han
den efterlängtade, då han den 5 juni 1848
under förpostfäktningen i affären vid Dybböl
nedsjönk, höljd av djupa sår, och avled på
vägen till preussiska fältlasarettet, en av de
tre förste skandinaver, som offrade sitt liv
för Danmark och så gåvo den skandinaviska
tanken blodsdopet», vittnar en av hans
biografer. Och själv har han sagt:

Men livet börjar bli för tungt,
Så liksvept segerns minne;
Och med ett blod så varmt och ungt
Är här i Sverge alltför lugnt
För ett oroligt sinne. —

Nedanstående politiska uppsats är, så vitt
jag vet, det enda, han på prosa efterlämnat
samt tillkommet några veckor före slutet.
Den bebådade »fortsättningen» följde aldrig.
Både den och brevet till Ekbohrn tala för
sig själva. Mari Milli.

Ekbohrn Hedersvän!

Jag lofvade att skrifva några småsaker
till Red. I Frankrike passerade ingenting
serdeles under min dervaro — allt kom
dessutom i tidn. Nu fullgör jag detta uppdrag.
Gud vet om du tycker om det — men
början’ följer härhos. Likväl önskade jag, att
mitt namn helst helt och hållet blir förtegadt
— emedan jag vistas här incognito tills mina
björnar bli tillfredsställda, hvilket jag
hoppas snart må inträffa. — Observera noga
på pagineringen, som är lite oordentlig i
manuskriptet. Jag har skrifvit ett långt
bref till dig om mina enskildta
omständigheter, men som jag nu ej bilägger, emedan
det skulle göra breflösen för dyr. Nästa
manuskript innehåller detailler om händelserna
härstädes. — Du är en vän, som jag aldrig
skall glömma och de stunder af glädje vi

haft tillsamman qvarstå evigt i mitt minne.
Om Danskarne emottagit främmande off.
hade jag väl nu redan stupat vid Flensborg.
Helsa Prytzen och den gode vännen Lindskog,
men bed dem tiga med mitt vistande här
och med mitt författareskap. — Kl. är
inemot 9 och jag måste afsända detta. Farväl
oförgätlige vän!

Din Beppo.

Bremen i April 1848.

Min gamle vän.

De trångbröstade, inbyrda magtförfäktarne, som
säkert föredraga det ryska styrelsesättet framför
hvarje annat och räkna sj elf herrskarens principer
för någonting »non pius ultra» i statswäg, finna
naturligtvis werlden totalt upp och nedvänd
genom de orkaner, som de tvenne sista månaderna
skakat det af fördomar, flärd och svaghet
förmörkade och i nästan alla sina fogningar genom
regeringarnas oefterrättlighet upplösta, i materielt
och moraliskt elände sjunkna Europa; mig
däremot synes det som om verlden, innan de senaste
revolutionerna ryckt upp den, varit upp och
nedvänd och nu tvertom medelst en skickligt utförd,
om än, det medgifves, något sen hvälfning kommit
på fötter igen. — Åtminstone förmärkes här och
der en tillvaro af hufvud, som förut saknats,
emedan man ifrån de så kallade »höjderna» endast
förnam ett motspänstigt spjernande af ben emot
allt, som åsyftade reform och samhällsförbättring.
Det är då ändtligen väl, att de föraktade,
beskedliga, stackars undergifna nationerna, som nära nog
tills dato blott och bart tyckts skapade för att
med deras blod göda vampyrer och till och med
nödgats ur sitt eget sköto framtvinga det ris,
hvarmed despotismens jernhand hotar att aga sina
undersåtar — det är då väl, att dessa hånade
folk slutligen ernått fullt medvetande af både
deras fysiska och moraliska kraft, men rätt illa
att de i vårt så kallade uplysta tidehvarf skola
genom styrelsernas blindhet och förstockade
dumhet tvingats att använda den förra, för att erhålla
ett om än aldrig så ringa bidrag af de menskliga
och medborgerliga rättigheter, som Gud tilldelat
alla lika, men som hittills allenast vissa gynnade
privilegierade, hvilka trott sig ega »jura exlusiva»

Forts.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:24:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biografen/1914/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free