- Project Runeberg -  Biografen. Organ för kinematografisk konst, litteratur, teknik och filmrörelse / Andra årg. 1914 /
100

Author: Erik Brogren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

100

BIOGRAFEN

En begrauen lyra.

Forts. fr. n:r 6.
på åtnjutandet al alla fördelar och ett oinskränkt
patent af vår Herre på all jordisk och såsom
»Högstsaliga äfven öfverjordisk sällhet,
tillskansat sig; Jag menar regenterna och deras of
rånskiljaktiga satelliter: en högmodig, oskicklig, i
farans ögonblick feg, förslappad aristokrati och ett
vid wäldets fotapall krypande, ofta okunnigt, altid
intolerant prästerskap, som satt sig i odelad
besittning af alla ej allenast magtens och nådens
gunstvedermälen, utan äfven af alt nästan hvad
de enfaldiga, af vanor och gammal häfd insöfda
folken med svett och möda förmått frampressa
ur en många gånger mager och ofruktbar jord.
De murkna samhällsformerna, det ruttna
statsmaskineriet börjar då störta tillsammans som
Ca-daver förwarade i hermetiskt slutna likkistor, när
tidens magt slutligen i deras kalla, kittade väggar
åverkat en remna, genom hvilken solstrålen
förmår stinga. Den åldriga byggnaden orkar dels
ej uthärda nationernas något kraftiga påkänningar,
såsom i La bella France, den stolta, pånyttfödda,
verldstrotsande republiken; dels ramlar den af
ålderdomsbräcklighet, sen de flersekelgamla
grundmurarna wittrat och de förfallna stötterna, som
begagnats för att understöda den liksom pilastrar,
dock utan att uppfylla ändamålet, sjunkit i mull
och grusats, och hvilket sednare fall måhända utan
orättvisa skulle kunna tillämpas på vårt
»fjell-krönta, malmdigra jernbärarland», det sagorika
Manhem, hvilket den store Ehrenswärd påstår
närer en befolkning »full af hetsigheter» men som
tvertom förefaller mig såsom om det födde med
sina (oläsl.) skördar en nation, hvars ådror svalde
af ett blod lika isigt och kallt som de feniga
invånarnas i dess glittrande sjöar — de forna
»het-sigheterna» synas bortdunstade och sinnenas
atmosfer under fryspunkten.

För någon vecka sen hitlände en notis om
ti-mad ministereförändring i Swerige; underrättelsen
hade genom någon resande öfversmugglats från
Malmö, ehuru det är sannt att lögnen går tullfritt,
men man trodde i Köpenhamn allmänt på
verkligheten af den önskade tilldragelsen och gjorde sig
så säker därom, att för att desto hastigare sprida
nyheten, man på ströblad lät trycka namnen på

medlemmarne af den nya conseljen, emedan de
egenteliga tidningarna ej kunde utkomma förrän
några timmar senare och man ville med
ljungeldens snabbhet genomtränga hela det danska
folket med det välkomna bådskapet — men huru
flat och nedslagen vardt man ej, när man vid den
reguliera svenska postens ankomst såg sig tvert
bedragen i dessa så lifligt uttryckta förväntningar,
då man fann dessa eldiga förhoppningar sjunka
som gullbebrämade skyar och försvunna lemna
rum för den totalaste förmörkelse. Det är således
blott ett sjelf bedrägeri, att vårt fyrdelade
politiska ruckel lutade emot sitt oeftergifliga fall; kur
bofälligt, hur onaturligt det än är inrättadt,
under-hjelpes det ännu af den nuvarande ministeren in
directo, ty genom regeringens obeslutsamhet
hindras yxan att angripa det maskstungna
bjelklaget. — Det var blott en öfvergående fantasi, ett
ljuft inbillningens foster, en bländande illusion,
som ej äger något sken om än aldrig så tarfligt
och svagt att öfvergå till en efterlängtad, af
behofvet så ytterst påkallad, verklighet; det var dä
blott en dröm att Sverge en gång skulle ha trädt
ur barnskorna eller ålderdomssvagheten och gått
ett tidehvarf af kraftfull ungdomlighet till mötes.
— Men ännu föres det i ledband, ännu vacklar
det som ett barn vid vaggan eller darrar som en
gubbe vid grafven. Jag trodde likväl med glad
förtröstan till exemplets magt, med frisk tillit till
frihetens förledande magnetiska kraft, att
Svenskarne än en gång skulle göra sig värdiga af deras
serdeles af dem sjelfva så vidt utropade, så ofta
uprepade, så skönt beprisade, så högljudt
predikade Historiska sjelfstänclighetsåtrå, af detta
urgamla namn för oblidkelig^ hat till förtryck vare
sig af konungar eller kastintressen, som fordom
utmärkte dem, af deras rykte för lågande
tillgifvenhet och sinne för denna gyllene libertas, hvars
Gud de så entusiastiskt hylla vid sina gästabud,
vid sina enskildta sammankomster, hvars valspråk
de oafbrutet bära på sina vältaliga tungor, åt
kärleken för hvilken de uppbyggt tabernakel i sina
hjertan och under hvars baner de föregifva sig
vilja skära lagrar och »låta sina lif» på alla
Europas slätter — och för hvilka de åtminstone några

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:46:28 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biografen/1914/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free