Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIOGRAFEN
101
gånger blödt som hjältar på Tysklands slagfält
under Gustaf den stores fanor. Jag inbillade mig
att andra staters lysande efterdömen ej skulle gå
förlorade för det »friborna» svenska folket. Det
är hemskt hj ertfrätande att en nation, som så
lång tid trampat konstitutionens bana, skall ega
så litet politiskt begrepp, så otillräcklig
erfarenhet om statsförhållanden, vara så obetydligt
försigkommen i sin medborgerliga utvecklingsperiod,
hafva så insupit bördskillnadsbegreppens och
kastandans drägg, ligga så inklistrad i surdegen af
gamla vanor, att den ej mäktar taga ut det första
kraftfulla steget på det förbättrade statsskickets
väg, göra sig fri från denna fördomarnas slagg,
som altmer förhårdnar omkring det stela
petrifi-catet, den svenska statskroppens paralyserade,
dödskalla lemmar, och afkasta denna tvångströja,
som med våld blifvit den pålagd af några koppel
aristokrater och folkhatare, af hvilka en del
kanske kunde slita ordet frihet som en mantel för
att under den dölja jerngisslet, med hvilket de,
när tillfälle yppades, till döds skulle piska hvarje
demokratiskt sinnad medborgare, hvarje .»ami du
peuple», qväfva hvarje upspirande fosterländskt
sinnad tanke i födelsen och söndertrampa hvarje
frö till sjelfständighet. — Det är ännu
plågsammare, ännu värre, att en nation, som för öfrigt
i humanistisk bildning befinner sig på lika
ståndpunkt med hvilket annat land som helst i Europa,
i politiskt afseende skall stå så isoleradt, vara så
vanmägtigt, uplifvas af så ringa »public spirit»,
anfäktas af så mycken afund, besitta en så liten
grad af sjelfkänsla, af kunskap om menniskovärde,
ha så fastbitit sig vid formerna af blytunga
slent-rianer, att den står och darrar obeslutsamt på
tröskeln emellan ljus och mörker, ej vågar rycka
si*»-ur sin omgifnings förlamande bojor, men
förslap-pad och matt i hvarje fiber, skälfvande öfverväger,
då det blott tarfvades att framflytta foten ett
tuppsteg för att träda i de fotspår, som andra
folk beredt, och vid följandet af hvilka vägen rakt
fram osvikligt leder till Friheten. Men man
väljer hellre, medan »öfvertygelsen långsamt mognar»,
de trånga willsamma stigar, de snärjande
krokvägar, till hvilka inskränkta hufvuden, hjernor
utan omfång och bröst utan hjertan utkastat
planerna och som sedan blifvit utförda af blinda
verktyg, kortsynta, envisa pedanter, i tempo handlande
automater med rörliga armar, men stillastående
förstånd och själar inhöljda i chaotiska dimmor,
såsom universum dagen före skapelsedagen. — Det
är för mycket håglöshet, för grundlig dvala, de
kalla klimatiska förhållandena verka måhända
söfvande på sinnets organer. Preussen och
Österrike nedtryckta, prässade till jorden af
Despotic-mens, den fräcka godtycklighetens, den alsvåldiga
sjelfherskareviljans blodfrätta scepter, krälande
under träldomens vanhederliga ok, afskudda det
på en gång, upresa sig djerft ur dyhålorna,
af-vräka de rostade jernklädningarne, sönderslita
kedjorna och krossa med spillrorna de throner, som
vanhelgats af förtryckare, bryta itu de vapen, som
oskärats af blodet från mördade och stympade
landsmäns ådror. Forts.
Ueckans modebilder.
Pathé. Baumont.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
