- Project Runeberg -  Biografen. Organ för kinematografisk konst, litteratur, teknik och filmrörelse / Andra årg. 1914 /
106

Author: Erik Brogren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

106

BIOGRAFEN

Skuggornas teater.

v.

vis stränghet. Försonad, önskar jag teatern
god fortsättning.

Gerhard Hauptmann har skrivit en roman
»Atlantis», som jag inte läst. Jag hinner
inte med allt i dessa upprörda tider, då
levande livet rycker en i rocken, drar en
bort ur läslugn. Och numera behöver
jag-inte studera den boken, sedan jag sett cl en
på vit vägg.

Låt mig här göra en parentesfråga:
Gagnar eller skadar biografen vis-à-vis
boklitteraturen? Får man lust att läsa den till
bio överflyttade boken? Eller nöjes man
belt med efterbildningen?

Jag tror, att somliga från bion nyfikna
rusa till romanen, för att intränga i dess
detaljer, granska, hur mycket bion uteslutit
eller tillagt. Men de flesta tycka nog, att
de fått tillräckligt av romanen, sedan de
sett dess figurer röra sig livslevande.
Isynnerhet, om det sker så bra som i detta fall.

»Atlantis» är nämligen en praktfilm. Den
fängslar starkt, särskilt i bilderna, som visa
jätteångarens undergång på oceanen samt
hjältens vision av »Atlantis», den sjunkna,
i drömmen återuppståndna medeltidsstaden.
Gripande äro scenerna i ångarens
maskinrum, där vattnet slutligen stiger de
plikttroget arbetande eldarne till bröstet.

Rörligheten, generositeten i detta drama
är stor. Situationerna länkas med blick för
stegringsverkan. Intrigspänning och
stämningsfullhet!

Denna gång saknar jag ej i högre grad
ordet. Ty miljön är så intressant. Naturen
talar. Människorna behöva knappast göra
det. Logiken är omisskänlig. Här är ett
prov på, att psykologi inte helt förflyktigas
på film. Något av Hauptmanns anda är
kvar, fastän naturligtvis stil och replikkonst
försvunnit.

Bland det svåraste i världen är väl att
välja motiv för bio. Man misslyckas ofta
grundligt. Denna gång har man lyckats.
Ju mera uttrycksfull själva händelsen är,
onödiggörande ordförklaring, desto bättre
passar ämnet.

Hauptmanns hjälte framställes av Olof
Fönss, den reslige danske skådespelaren,
gentlemannalikt. Förnämsta kvinnorollen,

Det är mitt fasta beslut, att biografen
får existera. Men den skall visa goda ting.
På de onda slår jag ner med
kulturskyd-darens rätt. Med ont menar jag inte, likt
sömliga trångsynta, det uppsluppna. Sådant
duger också, om kvickt framställt. Jag
menar det konstnärligt underhaltiga. Censuren
klipper s. k. vågade bilder, stundom väl
rigoröst. Jag klipper, mecl recensentens sax,

mRDBE LE55IH6. Fritzi Lustig (>Den blå musen»).

det estetiskt osmakliga, det vulgära, som
avsiktligt lägger an på publikens sämre
känslor, det grovt sensationella. Och jag
utlovar en rond på Stockholms biografer,
särskilt de små, undangömda, där jag anar
uselhet. Återkommer i kärieksfullhet till
ämnet.

Nu är jag mild, efter att lia sett »Atlantis»
på Record, den trevliga teatern vid
Götgatan, som jag senast behandlade med rätt-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:46:28 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biografen/1914/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free