- Project Runeberg -  Biografen. Organ för kinematografisk konst, litteratur, teknik och filmrörelse / Andra årg. 1914 /
132

Author: Erik Brogren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

132

BIOGRAFEN

Ueckan5 moàebilöer.

Pafhe. Baumont.

Biograf och press.

En framstående biografman yttrade en
gång på tal om det rubricerade ämnet, att
»det erkännande, biografen vunnit här i
landet, det har den kämpat sig till emot
pressen och icke med pressens hjälp». Eljes
brukar det vara så, att framåtgående
företeelser prisa sin lycka att ha njutit den mäktiga
tredje statsmaktens hägn och skriva kanske
väl mycket av sina framgångar på denne
höge beskyddares konto. Men det slog mig
strax, att han hade rätt i sitt yttrande, och
det har sedan legat och grott i mig, så att
jag nu måste anlita vår egen press för en
liten utgjutelse i ämnet.

Jag utgår från faktum såsom känt och
erkänt, ty var och en i facket har väl sina
erfarenhetsbevis — utom någon enstaka,
som möjligtvis är färdig att betacka sig för
alldeles för mycket av det goda och som
ofta kunde ha anledning att utbrista i ett
»potz tausend, haben wir das allés gethan!»
Ett sådant undantag måste bara bekräfta
regeln.

Varpå beror då detta obestridliga faktum?

Grundorsaken ligger nog på »biografens»
sida, det måste vi erkänna. Dess tidigare
bristfälliga framträdande, dess andligt
under-klassiga fysionomi i yngre år gjorde, att
bildat folk i början ryckte på axlarna åt den
och ansågo det under sin värdighet att taga
någon befattning med ett sådant fenomen.
Gunås, vi ha ju ännu våra svarta får, som
framförallt i sina reklamer och annonser
söka sätta färg på bela ullen, och detta

håller mången ytlig betraktare fången i
fortfarande fördom.

Så är det denna evinnerliga »konkurrens
med teatern». Teatern, denna sköna konst,
som man måste ta i med ömmaste
silkesvantar, om det så bara är fråga om det
ömkligaste revyelände. Gubevars, man kan
vara högtidlig ibland och rynka på näsan,
slungande det i ansiktet, att det är — biograf!
Alldeles som en ärad författare här i denna
tidning med stort eftertryck tillbakavisade
hela denna användning av biograf som
tillhygge mot andra konstarter, så snart dessa
inte falla i smaken. Men i allsköns
överseende puffande slätas de där tillfälliga
rynkorna hundra gånger ut igen. Det har gått
därhän, att man i dessa dagar sett
teaterfolk med självaktning offentligen betacka
sig _för denna kritiklösa hjälpsamhet.

Ännu en omständighet att beakta är den,
att vårt fack i allmänhet kanske något för
krypande närmat sig den höga tredje
statsmakten för att vinna små tillfälliga
fördelar. Det kan förefalla tacksamt att genom
små artigheter och gentillesser vinna en ocli
annan av maktens ungdomligare utövare
för ett litet beskyddande omnämnande, för
ett glåpord åt censuren i tillfälle av
misshumör, eller för en snärt åt en konkurrent.
Men vid dessa tvivelaktiga ynnestbevis har
det i allmänhet stannat. Om jag undantar,
förstås, pressens synnerliga tillmötesgående
ifråga om att ta emot annonser, ju större
och fetare, desto bättre. I den vägen undras

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:46:28 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biografen/1914/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free