- Project Runeberg -  Biografen. Organ för kinematografisk konst, litteratur, teknik och filmrörelse / Andra årg. 1914 /
133

Author: Erik Brogren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BIOGRAFEN

1(133

rent ut sagt, om inte tillmötesgåendet varit
allt för stort; annonsvolymen kan stundom
vara i och för sig nedsättande och blir det
isynnerhet, om de stora ytorna fyllas med
svulstiga pekoral. Pressen skulle ha varit
vårt fcicJc i stort sett mera till tjänst, om den
inte uppmuntrat den trafiken, utan ställt sig
själv mera nogräknad; »det är min mening,
och jag delar den», som det brukar citeras
efter Prudhomme, men kanske delas den
numera också av andra, vilket vore på tiden.

Enligt mitt förmenande borde man nu
inom vårt fack tänka på, huruvida icke det
vore skäl att taga vårt förhållande till
pressen lite på ett annat sätt. Redan genom
annonseringen ha vi ett medel härtill, som
bör i eget intresse kunna brukas. Tro inte
att det är min mening, att man genom
annonsindragningar här och där till
bestraffande av en såsom oberättigad ansedd kritik
når något väsentligt resultat. Det är blott
att återfalla i gammal synd. Men genom
en rationell samfälld annonspolitik, genom
att än strama åt och än släppa efter på
tygeln, skulle man nog kunna få fålen sedig.
Dagspressen är känslig för sådant, det ha
vi icke skäl att dölja för oss. För all del,
missförstå mig nu inte återigen så, att vi
skulle så taga gångaren i vår hand, att han
inte hade någon egen vilja längre. Det är
just det, vi vilja bort ifrån; det är, som den
förut citerade författaren uttryckte det, inte
längre förenligt med fackets värdighet. Bort
med nådigt överseende smånysanden, fram
med en ärlig och vederhäftig kritik; må den
svida och svida gott. Det är detta von odén,
som hittills karaktäriserat pressens
behandling av sin yngre bror biografen, som denne,
numera till myndig ålder hunnen, inte längre
finner sig uti.

Biografen vill bli tagen på allvar, och den
blir det, var därpå viss. Vi ha en
bundsförvant, för vilken pressen lärt sig, att den
måste böja sig, långt mera än motsatsen är
fallet. Jag menar allmänheten. Det är med
allmänhetens stöd, som biografen gått fram,
i trots av pressen, som kanske bland annat
också fruktat en rival. Må vi alltjämt
arbeta med det målet för ögonen att ställa
denna allmänhet, som biografen själv eggar
till allt större fordringar, väl till freds, så
faller oss också det andra till, och vi behöva
inte snegla efter några särskilda beskyddare
utan kunna helt enkelt med vår egen
värdighets bevarande — ja, just därigenom —
fordra som en naturlig rättvisa, att vår bransch
blir behandlad med samma saklighet och
vederhäftighet som varje annan. Det
behöver ju inte bli till överflöd för det.. .

Dessutom ha vi vår egen press, som
arbetar åt oss och arbetar väl. Sedan vi nu
också äga ett svenskt fackorgan, så lagt, att
det är i tillfälle att vända sig i vidaste mån
även till allmänheten, men också och icke
minst att kunna arbeta oss i händren
vis-à-vis dagspressen, så lia vi egentligen vad
vi behöva för att göra segern fullständig.
Göra vi alla vår plikt mot vårt eget organ,
och därigenom mot oss själva, och för resten
redligen fortsätta vårt arbete i allmänhetens
och samhällets tjänst, så lia vi inga skäl att
misströsta. Det kommer i stället den dag,
då det gäller för oss att inte falla för
frestelsen att se andra över axeln.

Det här blev mera, än jag egentligen hade
tänkt från början. Men jag har inte satt
punkt ännu, ty det kan hända att någon
kollega har någon avvikande synpunkt på
det här ämnet, och att man således kan få
tillfälle att återkomma till »biografen och
pressen». Det är nämligen en uppfattning,
som jag också vill göra mig till tolle för,
att vi oftare än hittills borde diskutera våra
angelägenheter i vår egen press framför den
andra pressen, ty därmed gagna vi både
våra egna och vårt organs intressen. Eller
hur, hr redaktör?

JBiograpJiicus.

Damernas tvåB

par préférence!

Gahns —™==

Lanolincrèmetvål

à 50 öre st.

- - Guldmedalj, Stockholm 1897 -

* Minst lika god som någon 60 öres tvål. ’

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:46:28 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biografen/1914/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free