- Project Runeberg -  Biografen. Organ för kinematografisk konst, litteratur, teknik och filmrörelse / Andra årg. 1914 /
136

Author: Erik Brogren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

136

BIOGRAFEN

intressen censurledaren har den ytterst
grann-laga uppgiften att skipa rättvisa, nämligen
filmvärlden och den stora biografbesökande
allmänheten. Då undertecknad blivit
anmodad att forma eftermälet, så är det en
liknande grannlaga avvägningsuppgift, som
föreligger, men också en, som jag icke ansett
mig ha rättighet att avböja.

Biografcensurens tillkomst har ju, här som
annorstädes, berott därpå, att filmen varit
behäftad med utväxter, som krävt att
avlägsnas. I första hand står också censorn
i samhällets, i allmänhetens, och speciellt
ungdomens tjänst som en skyddande vakt.
Men gränser äro dragna för hans
yerksam-het, närmast genom de formella
lagbestämmelser, ban har att tillämpa, men ytterst
genom den näringsfrihet, som också kräver
sitt skydd. En idealcensur vore naturligtvis
den, som utövades av en idealcensor
uteslutande efter eget tycke. Då den senare
givetvis icke står att få, kan icke heller den
förra någonsin fullt förverkligas. Det gäller
emellertid för granskningsmannen att, på
vakt även mot sitt egna tycke, söka
förverkliga ett objektivt bedömande efter de
uppdragna linjerna. Det kräver rätt mycken
erfarenhet och anpassningsförmåga att arbeta
sig fram till det »lagom», som härvidlag är
så ytterst svårdefinierbart. Särskilt i början
av en granskningsmannabana är det tyvärr
alltför lätt att komma på ena eller andra
sidan av detta lagom, att vara för »sträng»
eller för »slapp».

På det förra bar allmänheten minst att
riskera, näringens män så mycket mera.
Det är förklarligt, isynnerhet då
granskningsinstitutet startas som nytt, att påkänningar
skola komma ifråga och kritik frammanas.
Och d:r Fevrell har, som vi väl veta, långt
ifrån undgått den stundom hårdhänta kritik,
som en offentlighetens man kanske i vårt
land mer än i något annat får vara beredd
att utstå. D:r Fevrell har icke behövt falla
till föga för denna kritik, och han har med
visshet i varje fall kunnat repliera på
medvetandet att ha handlat med yttersta
samvets-grannhet och i den allra bästa avsikt. Detta
är också, lika väl som hans personliga väl-

vilja, erkänt även av dem, som icke skulle
vilja acceptera varje utslag av hans
censorsmyndighet. Det är därför, tror jag, icke
allenast med rätt till allmänhetens tacksamhet
utan även med respekt från facket, som den
avgående censorn kan draga sig tillbaka.

För detta senare erkännande finnes en
grund, som förtjänar särskilt påpekande. Det
ligger ju i censurens uppgift att avlägsna
sådant, som nedsätter filmen, och att
befrämja dess så att att säga sociala anseende.
Denna uppgift befordras icke blott på den
negativa vägen, utan även genom arbete för
att bereda filmen aktad användning i
upplysningens och uppfostrans tjänst. För denna
sak har d:r Fevrell varit synnerligen
verksam, och det är att förmoda, att hans
intresse därför skall fortfara.

Härtill är att lägga att d:r Fevrell varit
den, som från .början haft huvudbestyret
med att organisera censurinstitutionen och
gjort det så, att den kunnat tjäna som
föredöme för efterföljarna i andra länder. Med
fullt bevarad personlig prestige drager han
sig tillbaka från en synnerligen utsatt post.
lians insats sammanfaller i yttre mått
ungefärligen med det första 10,000-talet
granskningsdomar och en tidrymd, varunder
bullret kring verksamheten hunnit så småningom
dämpas, så att dess princip knappast mera
behöver sättas under debatt. Härunder ha
skapats traditioner, som Statens biografbyrå
har skäl att vårda, och som göra
föreståndareskapet där — det är till sist ett själviskt
vittnesbörd, som tvingar sig fram — vida
lättare att ärva än att grundlägga.

Gustaf Berg.

Vad världen är liten!

(För >Biografen».)

Hur liten väl världen kan synas ibland,
så blir den ju ändå för vart år mindre
genom uppfinningar och fullkomningar på
kommunikationernas och korrespondensens
områden — för att inte tala om konversa-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:46:28 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biografen/1914/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free