- Project Runeberg -  Biografen. Organ för kinematografisk konst, litteratur, teknik och filmrörelse / Andra årg. 1914 /
204

Author: Erik Brogren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

204

B I O GRAFEN

Kinematografen togs en av marsdagarna för
första gången i bruk som åskådningsmedel vid
föreläsningar vid Tekniska högskolan i München.
Professorerna Pring och Burmester voro i detta
fall föregångsmännen, och deras föredrag belystes
genom diverse industrifilmer, projicierade medelst
en i högskolan installerad stor och modern
kine-matografapparat.

*



Två fullvuxna lejon råkade häromdagen slippa
lösa ur den bekanta firman Pasqualis atelier och
sprungo rytànde ut på gatorna. En stor mängd
av filmskådespelare, fotografer och andra strömmade
strax ut försedda med alla slags vapen. Lejonen
liade redan hunnit anfalla en mulåsna, som drog
en kärra med en kvinna och två små barn. Damen
lyckades undkomma med de små vid förfölj ames
ankomst, men lejonen hade dödat mulåsnan och
börjat äta upp den.

Man lyckades till slut infånga de dyrbara djuren
utan att behöva döda dem, varpå bestarna
återfördes för att fortsätta sina roller i en komisk
film, berättar »The Cinema». Alltid en god reklam!

Om filmsmak och filmmarknad

har ledaren av en tysk kinematograf isk
världsfirma, som tillika gjort sig bemärkt som
författare och skådespelare, nyligen blivit
intervjuad. De påståenden, denne icke namngivne
fackman gjorde, få stå för hans räkning, men
kunna, fast ingalunda ofelbara, ha intresse
för våra läsare. Filmens framtidssignatur är
enligt hans mening situationsskildring och
handling. Den dramatiska skämtfilmen, där
allt är aktion och situationskomik, utgör
härför det bästa beviset. I och för sig utgör detta
påstående de riktiga långfilmernas dödsdom.
I huvudsak kommer filmen att inskränka sig
till tekniska framställningar, natur- och
landskapsbilder, sensationsscener och
vetenskapliga förevisningar, sport- och modebilder.

Denna ändring i filmmodet blir ingalunda
ovälkommen för de större filmfabrikerna, ty
jättefilmerna på tusen ocli tvåtusen meter
eller mera sluka också vid framställandet
jättesummor, som ingalunda ge den
kalkylerade vinsten, då fabrikationskostnaderna
oftast variera mellan 10,000 till 100,000
kronor. Med 60—80 kopior täckes vanligen hela
världsmarknadens behov. Avsättningen
fördelar sig ungefär så: England-Amerika 20,
Tyskland 12, Frankrike 8, Österrike-Ungern
6, Italien 5, Skandinavien 3, Ryssland 3,
Belgien 2, Holland 1, diverse länder 5. De
olika nationernas smak är även intressant
att iakttaga. England och Amerika tycker
bäst om sensationsfilmer, där det ädla
mannamodet pompöst framträder. Man vill ha en

hisklig spänning, men begär tillika att allt
skall gå bra på slutet och att det onda får
sitt straff, det goda sin förtjänta belöning.
Ryssland vill också ha sensation, våldsamma
tumultariska scener med gärna tragisk utgång
med en katastrof i finalen. Italien och
Spanien ha ungefär samma smak, men vill att
slutet skall vara fyckligt. I Österrike,
Skandinavien och egendomligt nog även
Frankrike råder liknande smak som i Tyskland,
endast att den franska filmen’kräver litet
mer av pikanteriets krydda.

Den tyska landsorten föredrar alltjämt
dramer och korta komiska scener, vilka senare
alltmer vinna terräng i Berlin. Stor
tilldragningskraft utöva f. n. dansscener. Den
tyska filmen gör ännu ingalunda någon
internationell karriär. Frankrike är inom
biografbranschen lika chauvinistiskt som sedan
gammalt ifråga om teaterrepertoaren.

Begärligast äro filmer på 7—800 meter,
och medan den s. k. författarfilmen visar
tendens till nedgående, stiga de
handlings-späckade fantasistyckena i kurs. För övrigt
sammanhänger tydligen filmens framtid i hög
grad med kinematografiens tekniska
utveckling, och en höjd biografkultur beror kanske
mest på de kretsars. bildningsnivå, ur vilka
bildteatrarnas ägare rekryteras. I detta
hänseende kommer nog biografernas
utvecklingslinje att löpa paralellt med teatrarnas.

Filosofen och filmen.

Henri Bergson om bion.

»Det finnes mer emellan himmel och jord,
än vad filosofien har drömt om», heter det
i »Hamlet», och dessa ord besannas
sannerligen allt oftare i det moderna praktiska
livet. Det kan väl också därför vara av
intresse att erfara hur en sådan berömd
nutida filosof som professor Henri Bergson
skattar filmen. Han har nyligen uttalat
sig därom, närmast i anledning av att han
vägrat att låta biografkameran taga bilder
av honom som föreläsare.

Det är i Paris alltför ögonslcenligt huru
ministrar och generaler inte blott låta filma
sig tillfälligtvis, utan även speciellt posera
för kameran. Därför skjnndade också
Bergson i en intervju förklara att hans vägran
berodde på personliga orsaker, men att han
satte kinematografien mycket högt som
vetenskapligt hjälpmedel och allt sedan dess

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:46:28 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biografen/1914/0304.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free