Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
BIOGRAFEN
Japanerna och filmen.
En Kulturbild.
Intet folk kan vara mera »begapat» i
biografbilderna än det japanska, skriver en
författare i »Das Iyichtbild-Theater». I Japans
städer påträffar man inte blott enstaka
biografer här och där, utan de förekomma
tillsammans i långa rader och bilda hela gator
för sig. På fasaderna synas de mest
skrikande affischer, som utmåla det mest rafflande
en hjärna kan uttänka. Intet folk, påstår
förf., synes vara så begivet som det japanska
på skräckscener, mord och självmord, blodiga
dueller och lömska brott. I biografgatorna
vimlar det av folk och man betraktar dessa
rysliga affischer så stilla och lugnt som om
man tittade på de allra fredligaste idyller!
Till och ined inne på biografen går det inte
mycket annorlunda till. En europé, som
oförberedd kommer in bland åskådarna, kan
inte sällan få intryck av att det är fråga
om någonting à la maskerad. Man blir ofta
vittne till att spännande konflikter mellan
två personer på bilden göras än mera »talande»
därigenom, att på var sin sida om duken stå
tvenne improvisatörer, vilka med storartat
patos deklamera en dialog, varvid de lägga
i dagen en iitomordentlig skicklighet i att
anpassa sina anföranden och sin stämma
efter biografgestalternas rörelser. Strid med
svärd o. d. markeras genom ett högljutt
fäktande med bambustänger/ Ett typiskt
skådespel .blev jag varse utanför en biograf
i Hongkong. Den skränande recitatören
svängde under exalterade utrop i löjliga
vändningar en lång bambukäpp, och bakom
honom satt en man^slamrande av alla
krafter på ett metallbäcken. Omkring dem stod
en massa folk och lyssnade i stum förtjusning.
Med förvåning återser främlingen alltid
den japanska biografpubliken. Hela familjer
sälla sig till de andra åskådarnes led, dricka
te, snaska på läckerheter, röka och
sysselsätta sig var på sitt sätt. Små japanskor
passa upp och utdela lätta solfjädrar, vilkas
skaft av bamburör knappt ha någon vikt.
I de många spännande scenerna sitter
publiken fullständigt hypnotiserad eller klappar
spontant bifall. Här och var äro biograferna
inrymda i primitiva skjul, som en liten blåst
snart kan störta omkull. Det intryck jag
i ett sådant ruckel en gång fick, när scener
ur själva Odyssén visades för en lika
entusiastisk som intensivt packad publik,
glömmer jag inte snart, ehuru mina lukt- och
andningsorgan inte stodo ut många minuter!
ben vanliga luckan.
Farfar: Hur har du fått den där revan bak
i byxorna, Adrian lille?
Adrian: I skolan.
Farfar: Så mycke’ smörj har du väl ändå inte
fått?
Adrian: Nää, men grabbarna spände kyrka.
Farfar: Såg då inte lärar’n hur du såg ut?
Adrian: Joo, men han sa’-bara att jag
företedde den vanliga luckan i min bildning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
