- Project Runeberg -  Biografen. Organ för kinematografisk konst, litteratur, teknik och filmrörelse / Andra årg. 1914 /
229

Author: Erik Brogren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

B IOGRAFEN

229

Biograferna och barnen i Suerige.

I detta ämne har på framställning från
läroverksöverstyrelsens chef avgivits en redogörelse,
avsedd för den svenska skolexpositionen vid den
i Lyon den i maj börjande utställningen.
Redogörelsen lyder i svensk avfattning som följer:

Under åren närmast före 1911 befann sig
biografväsendet i Sverige som annorstädes
i en stark utveckling, vilken ingalunda var
enbart glädjande. Det s. k. dramatiska
bildmaterialet blev alltmera insprängt med
ruskigheter, samtidigt som biografernas antal
ständigt ökades, konkurrensen i följd därav
skärptes och vädjandet till publikens sämre
instinkter tilltog. Vid den tiden utgjorde
antalet biografer i landet cirka 250 på ett
invånareantal av i runt tal 5 millioner.
Visserligen voro icke dessa många biografer
lämnade helt och hållet utan uppsikt, då de
stodo under lokal poliskontroll även i fråga
om bildmaterialet. Men denna visade sig
synnerligt otillfredsställande, och särskilt från
håll, där man ömmade för barns och
ungdoms —■ biografernas dåtida huvudsakliga
frekventers — bevarande från neddragande
inflytelser, gjorde sig kravet på en mera
betryggande lagstiftning gällande. Denna kom till
stånd efter riksdagens hörande genom k.
förordningen om biografföreställningar den 22
juni 1911, varigenom bl. a. infördes en statlig
preventiv central censur — tidigare än i
något annat land.

Denna anordning avsåg givetvis i främsta
rummet det redan nämnda barn- och
ungdomsskyddet och tillgodoser detta
huvudsyfte företrädesvis på två vägar:
bildmaterialets rensning och begränsning av
barnbesöken.

Var och en, som vill offentligen förevisa
biografbilder — med undantag endast för
läroanstalter såsom anordnare — är skyldig
att på förhand låta granska materialet.
Censuren har att helt eller i behövliga delar
frånskilja filmer, vilkas förevisande skulle
strida mot allmän lag och goda seder eller
eljest kunna verka förråande, upphetsande
eller till förvillande av rättsbegreppen.
Bilder, som framställa skräckscener, självmord
eller grova förbrytelser på sådant sätt eller
i sådant sammanhang, att dylik verkan kan
åstadkommas, må sålunda icke godkännas.
Till förevisning vid sådan föreställning, till
vilken barn under femton år lämnas tillträde,
må ej heller godkännas bilder, som äro äg-

nade att skadligt uppjaga barns fantasi eller
menligt inverka på deras andliga utveckling
eller hälsa. Det åligger polismyndigheten
att kontrollera efterlevnaden av censurens
avgöranden, och biografägaren är skyldig
att genom anslag angiva, huruvida barn äga
tillträde eller icke. Förhållandevis höga
bötesbestämmelser skärpa lagens effektivitet.

Det har under censurens verksamhet visat
sig, att någorlunda konstant 4 à 5 procent
underställda filmer bli helt kasserade, oftast
emellertid de längsta; att 20 à 21 procent,
fortfarande av de längre filmerna, undantagas
från barnföreställningarna, och att sålunda
i regel cirka 75 procent av bildmaterialet
tillåtes även för barn. Härvid är dock att
märka, att även inom dessa 75 procent
filmer censuren har ett icke ringa
verksamhetsfält för avlägsnande av olämpliga
detaljer.

Genom denna särskiljning i förhållande
till åldersgränsen blir sålunda en betydande
del av förströelsebiografens bildmaterial
undantaget från barnpubliken. Det förtjänar
beaktas, att genom programmens
sammansättning i många fall, där t. ex. ett enda
nummer av kanske sex à tio gör
föreställningen icke barntillgänglig,
materialbegränsningen för barnpubliken de facto blir
skarpare, än de ovannämnda 75 procenten
utvisa. Antalet biografer har väl stegrats till
inemot 350, varmed dock maximum i
förhållande till folkmängden torde vara
uppnått, men därigenom att den större delen
av dem ständigt eller oftast är hänvisad till
program, vilkas sammansättning föranleder
anslag om vägrat tillträde för barn, har i
realiteten en bestämd minskning i den
yngsta ungdomens biograffrekvens ernåtts. Ännu
starkare verkar i denna riktning den
lagbestämmelsen, att, oberoende av om
programmet eljes vore barntillåtet, tillträde icke får
beviljas barn till föreställning, som avslutas
efter kl. 8 e. rn., såvida icke barnet åtföljes
av målsman. Härigenom blir flertalet av
alla biografers föreställningar, somligas helt
och hållet, otillgängligt för åldersklasserna
under 15 år.

Genom dessa anordningar, som varit i
kraft sedan den 1 december 1911, har i
realiteten antalet barnbesök på biograferna
väsentligen nedbringats, 0111 ock graden icke
kan statistiskt uttryckas. Däremot utesluta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:46:28 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biografen/1914/0345.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free