- Project Runeberg -  Biografen. Organ för kinematografisk konst, litteratur, teknik och filmrörelse / Andra årg. 1914 /
239

Author: Erik Brogren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

B IOGRAFEN

239

Samma dag skrev Jan Petter ett
otympligt brev till Jöns. Han och mor tackade
nog för Jöns’ erbjudande och voro så glada,
att han hade det bra, men de voro för gamla
att resa ditut och ville icke lämna sin
stuga och redskap i främmande händer. —
Anna-Disa levde nog och hade icke glömt
Jöns. ’Så var med det, och måtte nu Jöns
ha all välsignelse i sina förehavanden.

Dagar efter detta brevs avsändande gick
Jan Petter tyst och grubblande. Kanske
han ändå gjort orätt, som icke rest. Tänk,
att komma ditut till det underbara landet,
som alla talte så mycket märkligt om. Men
det var ändock icke Nyhamn. Och Jan
Petter resignerade och gick helt upp i fisket.

Det var en lördagskväll ett par månader
senare. Båten skulle komma från sta’n, och
Nyhamnsborna stodo väntande vid bryggan.

Och nu kom den vita skärgårdsångaren
därute på fjärden, och fiskare och bönder
sträckte på halsarna. Det var inte var dag
båten kom från sta’n, och nu hade styrman
allt pengar åt en och annan för såld
strömming. Nå, Jan Petter väntade han också
på lite’ i den vägen.

Nu lade ångaren till, och landgången kom
ut, och passagerare klevo i land. Först kom
Sven Ols’, som varit inne i sta’n i affärer.
Han hälsade till höger och vänster och
plirade åt Jan Petter. Och efter kom en
bredaxlad ung man lited kappsäck i handen. Jan
Petter såg på honom med kisande ögon. Vem
var det där?

I samma ögonblick kom den unge
mannen emot honom med öppna armar.

— Goddag far. Känner I inte igen eran
Jöns.

— Jovisst, det var Jöns, som kom hem från
Amerika. Och gubben Jan Petter tog sin
pojke under armen och drog honom avsides
och frågade och frågade.

Och Jöns svarade på allt. Faderns brev
hade satt myror i huvudet på honom, och
han hade tänkt sà mycket på Nyhamn och
allt där hemma. Och så hade hemlängtan
kommit över honom; han hade sålt farmen
sin och tänkte nu stanna hemma. Och om

Anna-Fisa ännu ville, så .. . Ja, fadern
förstod nog halvkväden visa och svarade:

— Ja, du träffade väl far hennes, Sven Ols’,
på båten.

— Ja, far, och vi få väl se mot jul, ty
barskrapad är jag inte.

Nå, den kvällen blev fröjd hos Jan Petter.
Och Jöns måste gå med och se, hur allt
var sig likt. Trädgården, sjöboden och
skötbåtarna.

Diksom varje lördagskväll stod dans på
logen i Nyhamn, och dit gick Jöns för att
träffa gamla vänner och... Ja, vi förstå,
att han hade en annan också i kikarn. Nå,
han måtte ha träffat henne, ty ett år senare
hade Jöns en egen kåk och sjöbod i
Nyhamn, och Anna-Disa hade flyttat dit som
husmor. Och allt var ganska gott.

Stilblommor i filmmanuskript.

Därmed mena vi ej de prunkande blomster, som
ibland alltför yppigt utbreda sig i broschyrernas
brokiga rabatter. Nej, här är det fråga om vad
bekanta, ja ryktbara, författare i distraktion kunna
låta undslippa sig, då de ännu i mångas tanke
»nedlåta» sig att skriva manuskript till filmdramer.
Här nedan ett par lustiga grodor, som ofrivilligt
kommit framhoppande ur annars litterärt
rutinerade pennor. Det är kända tyska författare, som
det är fråga om, men i detta sammanhang
uppträda de helst anonymt.

En, och därtill en storhet, skriver på fullt allvar
denna föreskrift i manuskanten:

— Samtidigt ljuder bakom scenen det
tusenstämmiga ropet: »leve konungen!»

En annan ger denna för filmen mycket
instruktiva scenanvisning:

— Markis X inträder, en intensiv vindoft
omsveper honom.

En tredje gör sitt bästa som filmdramaturg, då
lian skriver:

— En rysning genomilar Maria, hon får gåshud
(hennes hud blir knottrig) av förskräckelse.

Allt detta är tillsvidare för mycket begärt, och
filmen har lite svårt att motsvara dessa författares
fordringar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:46:28 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biografen/1914/0355.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free