- Project Runeberg -  Biografen. Organ för kinematografisk konst, litteratur, teknik och filmrörelse / Andra årg. 1914 /
255

Author: Erik Brogren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BIOGRAFEN

den svenske kaplauen sig själv i otidigheter
och okvädinsord, och underkastade, med
stöd både av profeter och evangelister, sina
åhörarares moraliska tillstånd de allra
orimligaste diatriber.

Men då han trädde ned från predikstolen,
tillsade ambassadören honom, att nu finge
det vara slut med denna trafik, och att man
för framtiden finge se sig om efter en
själasörjare, som visste att annorlunda utlägga
mildhetens och fördragsamhetens evangelium.
Varvid Ambraeus slog ihop händerna över
huvudet och utbrast. — Tillförene haver jag
förkunnat eders excellens, att jag om intet
annat vittnat än om det den högste ingivit
mig. Ar då förhärdeisen så långt kommen
i världen, att själva den svenska kronans
sändebud aktar att täppa till munnen på
den helige ande!

Då kunde denallvarlige d:r Grotius inte
lägga band på sig, utan han brast ut i ett sådant
löje, så att tårarna trillade ned i skägget.
Och han klappade sin kaplan på axeln och
menade att »min gode Ambraeus liar nog
en särdeles mission att fylla, ty han är
mig given till ett straff för mina synder».

Varefter han vart vid ämbetet behållen
och fick domdera liksom tillförne.

Medan den unge pfaltzgreven talade, tittade
Wynandt Polhem då och då förstulet på
honom, mindre road av historien, kanske, än
av det sätt, på vilket den framfördes.

Has Karl Gustaf kommo meningarna
liksom explosivt. Ibland satt han tyst långa
stunder, liksom begrundande eller kanske
sökande efter de rätta orden. Mitt i talet
gjorde han tvära uppehåll, för att rätt som
det var spotta ut en frustande ordström. Men
då han så for i väg, lade han huvudet
tillbaka och såg stadigt uppåt, liksom för att
inte distraheras av omgivningen.

— Titta på durclilaucht, brukade då Bengt
Baaz säga och knuffa Johan Rosenhane i
sidan. — Titta på durclilaucht, liknar han
inte gerade en nyss uppdyken säl! —

— Det kommer mig att tänka på, då lian
talade kinesiska med hans allrakristligaste
majestät, skorrade Rosenhane.

— Hur fan gick till? undrade Polhem och
närmade sin häst.

Rosenhane berättade, att kungen en gång
sport pfaltzgreven vad den där underliga
svenska orten hette, där han behagat låta
sig födas, och den tillfrågade hade redogjort
för detta väl hundrade gången.

— Ni-Ko-Päng, stavade kung Ludvig,
bäl-gande åt alla håll med sina stora ögon.
Skratta kunde han inte, men då han på
detta sätt förvred sina drag, var det- afsett

•265

till narri. Och ett muntert sorl steg genast
ur hovmännens krets.

— Ni-Ko-Päng! Men det är ju kinesiska.
Det måste vara namnet på ett hus med
svängt tak ocli pinglor och en buktad bro,
som målas på potpourrikrukor, framhärdade
konungen, medan hovets gamman steg ännu
en oktav.

Denna deras uppsluppenhet distanserades
emellertid fullkomligt av pfaltzgreven själv,
vilken, med frångående av sin inlärda
försiktighet i uppträdandet, så hejdlöst gav sig
över åt högstdensammes kinesiska, att hela
hans gestalt, kraftig och satt som en stubbe,
skakade alltuppifrån den svarta luggen ned
till de gyllne sporrarna.

— Parfaitement, eders majestät, flåsade
Karl Gustaf. Och man skulle också kunna
kalla mitt fosterland för ett Kina utan
mandariner! — ,

— Bra sagt, min kusin, ropade konungen
och klappade händerna, medan Richelieu
begravde ett småleende i sin spetsnäsduk,
ocli grandseigneurerna mulnade.

— I alla fall, menade Wynandt Polhem
och drog upp ögonbrynen. I alla fall är
det onödigt att låta detta gå till marquis
de Bréval. Ty jag fruktar att även han
liör till de mandariner, som kardinalen
förklarat krig.

Nu hade man lagt bakom sig Marly,
For-queaux och St. Germain. De spetsiga tornen
av Notre Dame de Poissy stucko redan upp
över den svagt ondulerande terrängen, vilken
började sänka sig ned mot Seine. Snart
saktade man hästarna inför tullbommen i
Poissy och redo in på den lilla stadens gator,
där skyltarna gnisslade på sina stänger, och
små behändiga gummor i stärkta bindmössor
och med ansikten, som liknade torkade
äpplen, flitigt knypplade utanför de låga, med
gröna fönsterluckor försedda husen.

Forts.

Statens Biografbyrås filmslista.

DEN 6 APRIL.

10491. Pathés Vecko-Blad nr. 265. Pathé. 195 mtr.

Akt. Röd. Pathé.

10492. Genom Skurusund. Sveafilm. ’94 mtr. Geogr.

Röd. Friberg.

10493. Från Frankrikes vackraste platser. Quillan vid

Aude med omgivningar. Gaumont. 80 mtr.
Geogr. Röd. Sv. Biografteatern.

10494. Augusts löfte. Gaumont. 243 mtr. Kom. Röd.

Sv. Biografteatern.

10495. Gaumont Veckorevy nr. 14. Gaumont. 178 mtr.

Akt. Röd. Sv. Film.

ti

wmm^mmm

11111. "I

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:46:28 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biografen/1914/0379.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free