- Project Runeberg -  Biografen. Organ för kinematografisk konst, litteratur, teknik och filmrörelse / Andra årg. 1914 /
267

Author: Erik Brogren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BIOGRAFEN

267

C

modernaste SPISCHOKLAD

I kvalitet oöverträffad.
Specialitet: "High Life" grädd-dessert.

"rsJerige: Holger Eixmanii, Göteborg

Ruentyret i Poissy

au (Tlari (Dihi.

F-orts.

Polhem, som aldrig försummade ett
tillfälle att instruera de Waldeckska grevarne,
lät dem strax veta, att Ludvig den helige
fötts i Poissy och att här stått den ryktbara
disputationen mellan katoliker ocli
protestanter år 1561, vars resultat dock sedermera
förkastats av fakulteten i Sorbonne.

Tyskarna togo upp sina plån och
tecknade dessa meddelanden sig till minnes, för
att sedan vederbörligen renskriva dem i de
dagböcker de förde, och vilka varje månad
sändes hem till hovet i Arolsen, för att visa
vilka framsteg de gjort, fy de hade
befallning att nogsamt studera mores et loci. såsom
Cæsar säger. -— Pfaltzgreven knåpade inte
alls med någon dagbok -—• hans hand låg
nu mera för andra bragder. Men Bengt
Baaz präntade på pergament om de länder
de beforo en sirlig relation, vilken ännu
finnes i behåll. —

Man red fram och satte av viel värdshuset
1’Esturgeon, där Père Tonneau mottog dem
med mössan i handen och en ström av
utgjutelser över den ära han bevisades.

— Nåväl, min gode man, nu gäller det att
visa dig denna ära värdig, skrattade hessiska
sändebudet, i det han vigt slängde benet
över hästhalsen och kastade tömmarna åt
en stallknekt.

Man var duktigt hungrig efter den långa
ritten ocli satte sig strax till det dukade
bordet. Lakejerna begåvo sig in i
skänkrummet, där de till en början skuro upp ett
fat rött, varefter de gingo löst på de i taket
upphängda rökta korvarna.

Uppe i salen slogo kavaljererna sig ned.

Pfaltzgreven, Rosenhane, Baaz, Polhem, de
båda Waldeckarna med sina kavaljerer samt
marquis de Bréval, Karl Gustafs franske
kammarherre. Père Tonneau serverade själv,
biträdd av sina bägge söner. Matsedlar
kände man ej till, utan värden talade själv
för de många rätterna. Och ban skämde
för ingen del bort en god sak . . .

— Ännu några skedblad consommé aux
trois filets, om jag får be. Denna esturgeon
à la Bassompierre har marskalken själv
givit mig tillstålid att uppkalla efter honom.
Litet mera sås, kanske. Avec de bonne saiice
je mangerais ma Velie mère . . . Försök min
salade. ■—■ Min kära pappa Tonneau, du är
en slösare med oljan, men en girigbuk med
ättikan, brukade mr de Gyllenstierna bedyra,
då han ibland gjorde mig sin gunst — och
mr de Gyllenstierna är ju svensk. ■—-

— Tror jag det! Och en av de bäste, min
värderade vän, nickade pfaltzgreven med
munnen full. En av de bäste, fast han
råkat få ett hår av belzebub i sängen. Har
Baaz hört, att de kalla henne för
Pintorpar-frun? —

•— Mr de Krag är ju ävenlecjes eders
nådes landsman, fortsatte värden ivrig att
lysa med alla sina förnäma kunder.

— Han är så fanden heller. Dansk är
han!

— Men äro då inte även danskarne
svenskar?

Karl Gustaf kastade sig baklänges,
guppande av gapskratt och hög i färgen av ett
våldsamt hostanfall, som så när kommit
honom att storkna.

— Fördüme dig, pappa Tonneau, om inte
din politik sätter steken i halsen på mig. —
Äro då inte danskarna också svenskar, spörjer
du. Ocli jag svarar: Nej, inte ännu! —•
Alen, som vi bruka säga hemma i Jönåker:
ingen är för gammal för att bli skorvig! —

Och de sista orden yttrade lian på svenska,
med den oförfalskade Nyköpingsbrytning,
som en gång skulle runga genom Varsjaus
åskor och över Bältenas is.

— Ers nåd, ni krossar mitt hjärta, om
jag inte får lägga för litet mera suprème de
volaille à la Périgord, eller en skiva av denna
saftiga gigot de prå salé. — Och se här ett
St. Peray av 1632, vilket är till den grad
runt att det rullar sig mot gommen —• liä,
inte sant! —-

Man åt och man drack. Stämningen blev
alltmera upprymd. Historier och honmots
flögo zik-zak över bordet, ocli skrattsalvorna
rungade. Långa, rullande
sextonhundratals-skratt, kraftiga som åskor och okonstlade
som hundskall. —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:46:28 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biografen/1914/0397.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free