- Project Runeberg -  Biografen. Organ för kinematografisk konst, litteratur, teknik och filmrörelse / Andra årg. 1914 /
305

Author: Erik Brogren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BIOGR

A F E N

begåvad tecknare för min
Biograf-tidning.

Då skrattade jag glatt, släckte lyktan han
bar i handen, ty solen hade under vårt
samtal gått strålande upp och skingrat molnen,
och jag talade och sade:

— Jaså, inte värre, redaktör
Brogren.

Och jag anmälde mig genast. —- Förlåt mig
detta, kära läsare och läsarinnor; jag ansåg
mig nämligen vara tillräckligt ung (jag är
bara 24 år), och vad begåvningen beträffar,
har jag ännu ej råkat en ung konstnär, som
inte varit åtminstone »ovanligt begåvad», och
varför skulle då icke jag...

Alltså skall jag nu bli tecknare i den här
tidningen, och jag måste naturligtvis göra så
gott jag kan.

Och så är det en stor fördel med det här,
som Ni nog ej tänkt på; jag får gå på
biograf så mycket jag vill, och
lite till.

Och när main är så ung som jag så...

Eder
Gust. Magnusson.

Flirt.

Ingen som kände Harold Baugle förundrade sig
över att han inte blivit gift. När han kurtiserat en
flicka så pass länge att hon började hålla allvarliga
överläggningar med sin mor om utstyrseln, kunde
det plötsligt hända, att han träffade en annan ung
flicka, som han fann mera tilldragande, och då
började samma historia på nytt. Han var så flyktig av
naturen, att han aldrig blivit melankolisk, om en
flicka inte velat veta av honom. Under sina inånga
resor hade han, trots sina bristfälliga språkkunskaper
gjort bekantskap med diverse mademoiselles,
fräu-leins och signoritas, men utan att någonsin segla in
i äktenskapets hamn. I Paris hade han blivit
utmanad på duell och lämnade staden med sådan hast,
att han glömde en del av sitt resgods, i Berlin hade
han fått en ståtlig officer till rival, och i Neapel
hade han endast av en lyckträff undsluppit att bli
nedstucken med en stiletto.

Nu befann han sig ombord på den stora ångaren
»Utopia», destinerad till Cherbourg, och där blev
han snart varse en av de vackraste flickor, han
någonsin sett. Han kunde inte låta bli att se på henne,
och även hennes blick sökle ibland honom med ett
intresse, som var omisstagligt. Sjön gick hög, och
vinden blåste upp till storm. Just som flickan
ordnade kuddarna i sin vilstol, blåste filten ifrån henne,
Harold grep den i flykten, och så inleddes deras
bekantskap.

kan man lätt bli,

men lika lätt erhålles lindring genom
användande av
Läkerol-Bröst-Tablet-ten. Den har en uppfriskande och
behaglig smak. Säljes överallt à 30 öre pr ask.

Från detta ögonblick följde han den vackra
flickan som en skugga. De sulto bredvid varandra på
däck och sällskapade under måltiderna.

Dagen därpå lämnade han henne sitt visitkoit
och frågade:

— Ni har väl inget emot att säga mig ert namn?

— Visst inte, svarade hon med ett älskvärt leende,
jag heter Claremont.

— Ett förtjusande namn, sade han.

— Tycker ni verkligen det.

— Har ni något emot att säga mig vad ni heter
i förnamn?

— Inte alls. Virginia.

— Det passar er, sade han, och de skrattade ocli
pratade tills klockan ringde och det var lunchdags.

Följande dag ordnade Harold hennes kuddar,
svepte en filt om henne, skaffade en pall, serverade
henne te och var redo att uppfylla hennes minsta
önskan. Hon log och tycktes belåten med hans
uppmärksamhet. Om han inte varit mera bedàrad
av henne än av någon annan ung flicka, han träffat,
skulle han börjat tala om kärlek, men nu felades
honom orden.

Dag för dag växte förtroligheten emellan dem
tills Harold var hopplöst förälskad. Hans forna
säkerhet var försvunnen. Han visste inte hur han skulle
kunna förklara sin kärlek.

Inte förrän ångaren närmade sig Cherbourgs redd
beslöt han att yppa sina känslor. Han stod på
däcket framför henne, och passagerarna började plocka
ihop sina tillhörigheter.

— Min kära fröken Claremont, stammade han
men längre kom han inte, ty en ståtlig herre
närmade sig dem.

— Min man har alltid ont av sjön, sade Virginia,
och tillbringar alltid en båtresa i sin hytt. Tillåt
mig att presentera: min man, herr Claremont, herr
Baugle.

Värdesättning’.

Hon: — Är det verkligen sant, att ni på klubben
slagit vad om, att jag skulle svara »ja>, om ni friade.
Han: — Det är sant, och vad svarar ni?
Hon: — Hur mycket slog ni vad om?

BflBjüü

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:46:28 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biografen/1914/0451.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free