Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIOGRAFEN
307
Tigea.
vet. I deras språk, deras ornamentik o. s. v.
kan man tydligt urskilja folkets tidigare
förbindelser med andra folkslag, såsom melanesier,
mikronesier och javaner. Själva veta de intet
annat om sitt ursprung, än att en stor äl skall
en gång hava uppkastats på stranden av Wuvulu
och döende fött de första människorna. Först
i en senare tid skulle så en upprorisk och
misshaglig del av Wuvulufolket blivit fördrivet till
Aua, och, säger Wuvulufolket, är det därför
som Auafolket numera icke kan tala
Wuvulu-språket riktigt, ty den myckna gråt, som deras
längtan åter till Wuvulu vållat har gjort deras
tal grumligt och fult.
Folken på de båda öarna hava under
generationer tillbaka levat med varandra i fredlig
förbindelse, oftast dock i fiendskap och krig.
Sedan europeerna (tyskarna) för tolv år sedan
fått fast fot på ön, hava de förr så stolta
öbo-arna så småningom förvandlats till
plantagearbetare och äro stadda i utdöende. De bära
icke mera spjut och hajtandsdolkar, och den
sista stora, med en på havsstranden uppletad
havsväxt vitmålade krigskanoten ligger nu i ett
magasin i Stockholm, bidande på den avlägsna
dag, då det skall falla Sverige in att liksom
andra kulturländer bygga ett rymligt museum för
belysande av främmande i tragisk kamp mot
den europeiska civilisationen utdöende eller allt
mer banaliserade folk.
På dessa båda öar har jag förra året tillbragt
några de lyckligaste månaderna av mitt liv. Jag
bodde bland de infödda, vilkas vänskap jag
snart vann, jag lärde mig deras språk och med
uppbjudandet av all min förmåga sökte jag lära
känna deras inre liv. Jag fann till min
överraskning att detta okända och så länge
misskända folk hade en hög sedlig moral, en stark
religiös tro och en riksdom av sånger, vilka i
sitt slag torde vida överträffa allt vad man
hittills känner ur stenåldersfolkens kultur. Men
kanske får man icke ens kalla Tigerfolket ett
stenåldersfolk. Ända till 1800-talet, då de först
lärde känna järnet, hade de icke ens
stenredskap. Ty sten fmnes icke på dessa korallöar.
A^Sed betelnötter.
Aua.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
