- Project Runeberg -  Biografen. Organ för kinematografisk konst, litteratur, teknik och filmrörelse / Andra årg. 1914 /
312

Author: Erik Brogren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

312

Botemedlet.

Robert Murray avskydde musik i allmänhet och
Tschaikowskys symfonier i synnerhet. Men hans
syster älskade musik och i synnerhet Tschaikowskys.

— När jag hör hans femte symfoni, sade hon,
undrar jag om den mannen någonsin fick sin
längtan uppfylld.

Hennes bror som vanligen var en gentleman, men
blev brutal när det gällde musik, svarade:

— Hans längtan stod till dryckjom min kära vän.

— Robert! Döm inte ett snille efter din egen
låga ståndpunkt.

— Ja för att tala om mig, så somnade jag tre
gånger om innan de blevo färdiga med »Pathetique».
En gång väckte trumman mig, en annan gång
basfiolen och tredje gången deras förenade
ansträngningar.

— Robert, jag hatar dig!

— Det tror jag nog. Tschaikowsky och Wagner
ha förstört lyckan i många hem.

— Det påminner mig om att vi ha en
»Wagner-konsert» på söndag.

— Å herre Gud. Tänker du att jag skall följa
med och få mina trumhinnor spräckta.

— Nej, det behöver du inte. Celestine föl]er med.
Celestine var en av de mest förtjusande flickor som
någonsin funnits och hennes skönhet stod i relief
mot den million hon fått ärva.

Jaså Celestine skulle följa med. Det gav Robert
något att tänka på. Han skulle få sitta bredvid
henne i en halvskum loge. Ja, då skulle han nog
kunna stå ut med Wagner ett par kvällar å rad.

— Såå, Celestine följer med, sade han högt. Om
jag inte missminner mig är Wagner identisk med
det mäktiga snille som skrivit musik om en kvinna,
som i första akten är klädd i en säck och i den
andra i ljusröd chiffon, men som inte i någondera
skruden kan vinna en mans kärlek.

— Det är Kundry du menar, sade hans syster
med sällspord mildhet.

— Ja, låt gå för Kundry. Men jag tycker inte
illa om Wagner. Wagner är alltid Wagner.

Cyntia skrattade.

— Och Celestine är alltid Celestine, sade hon.

Nästa söndag satt han bredvid sin syster — och

Celestine.

Orkestern hade spelat ouvertyren till
»Mäster-sångarna» och övergick till »Valkyrian». Robert
hade inte ögon eller öron för annat än Celestine.

Han såg henne böja huvudet, hon slöt ögonen,
insupande varje ljud av de mäktiga tonerna och
hennes läppar voro lätt åtskilda.

Han hade sällan sett henne så vacker och han
längtade efter att få kyssa henne.

Men vad var detta! Det lät nästan som när en
katt spann. O fasa, det var någon som snarkade

och han kunde inte misstaga sig på att det var
Celestine.

Celestine hade somnat. Och snarkade!

Han såg på sin syster och hon satt halvkvävd av
skratt.

— Cyntia, om hon åtminstone snarkade i rätt
tonart, viskade han.

— Celestine har aldrig haft något öra.

— Cyntia, hur kan en sådan ljuvlig varelse snarka?

Cyntia ryckte på axlarna.

— Cyntia, jag har älskat henne, men nu gör jag
det inte längre.

Musiken tystnade, men inte snarkningarna.

Mannen ryste. Hastigt böjde han sig ned efter
sin hatt och röck och viskade till sin syster:

— Wagner är svår i vanliga fall, men nu är han
outhärdlig. Du får vara snäll och framföra mina
ursäkter till din vän.

När han gått öppnade Celestine långsamt ögonen.

— Jag visste att jag skulle kunna böta honom,
sade hon. Ser du Cyntia, jag skall gifta mig med
Bob Sommers och jag måste låta de andra pojkarna
förstå det på ett fint vis. En del bryr jag mig inte
om, iy de ha bara friat till mina pengar, men med
Robert var det annorlunda. Jag hade inget annat
att göra än att döda hans ideal och jag tror att jag
lyckats. Snarkade jag inte utmärkt? Jag riktigt
kände hur han vred sig, stackars pojke.

— Du förde till och med mig bakom ljuset.

— En sådan liten skådespelerska du är. Det var
minsann enda sättet att kyla av Roberts heta
känslor. Men det var ett förskräckligt oväsen du förde.

Celestine skrattade.

—• Jo, jag antar att jag lät som ett väckarur.

När Cyntia kom hem fann hon sin bror
sysselsatt med att bränna gamla bref.

Apropå tango.

Irma: — Jag undrar varför herr Alm] sitter så
många danser i kväll?

Rita: — Han berättade mig för en stund sedan
att han dricker grädde för sin hälsa, och dansar han
nu tango, är han rädd att den kommer att
förvandlas till smör.

aiocKnoim

törsten z.ennartsson, uperasangare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:46:28 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biografen/1914/0458.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free