- Project Runeberg -  Biografen. Organ för kinematografisk konst, litteratur, teknik och filmrörelse / Andra årg. 1914 /
324

Author: Erik Brogren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

324

BIOGRAFEN

delst förkalkning. Är det underligt, om vi
svenskar till bra stor del äro ett kutryggigt,
flintskal-ligt folk med för stor måge och för låg hals,
utan förmåga att kunna få händerna i golvet
vid framåt-nedåtböjning ? ! Och borde inte
Sveriges kvinnor kunna börja anlägga lite strängare
skönhetsynpunkt på skapelsens herrar än de
hittills gjort ? Grymt kanske, ty utseendet rår man
ju inte för, heter det. Jo, sm figur rår man
i viss mån för, därest inte svår sjukdom lagt
hinder i vägen för kroppsrörelse.

Men jag återkommer till den övernärda,
stillasittande stadsbon igen. Hur ser det ut i en
sådan människas själ ? Jag svarar — i någon
mån av egen sorglig erfarenhet — ett
oupphörligt vilja och inte kunna, en känsla av att man
egentligen borde göra någonting annat, än man
verkligen håller på med, och en omotiverad rädsla
för just detta andra, som vanligen består av från
dag till dag hopade småsaker, allt ifrån olagade
handskar till försummade brevskulder. Vidare
en benägenhet att förarga sig över allt och alla,
som härrör ur den ständiga förargelsen över ens
eget surnande jag. För sådant folk, som så hava
kan, slår syran ut i ilskna tidningsartiklar och
vresig ton mot underhavande — hur mycket av
Gustav Sundbärgs träffande ord om svenskarnes
trumpenhet bottnar inte i deras ohygieniska
levnadsvanor — men för vanliga dödliga
inskränker det sig till nyckfullt hanterade tjänare och
barn.

Har man nu ett hum om religiositet, så
kanske man tror, att allt vore botat med en religiös
omvändelse. Det vare långt ifrån mig att
förneka den stora djupa realiteten av något
sådant, men jag skulle vilja säga till de religiösa :
Tro inte, att den mest renade själ kan ge ett
fulltonigt, sant och för sin omgivning upplivande
intryck, om den har rostiga verktyg! Hälsan
har alltid varit någonting för kristendomen
misstänkt, säger Georg Brandes — ett viss-srligen
mycket orättvist ord, som endast är tillämpligt
på medeltidsasketismen. Däremot kommer man
sanningen närmare, om man säger, att hälsans
betydelse för själslivet aldrig varit av de kristna
fullt uppskattad, kanske därför att de ha så
svårt att lära sig inse, att just glädjestämningen
och ints lidandet för en religiös personlighet är
det normala. Och hälsa är glädje. Därför —
just på grund av försummad hälsa — hos de
religiösa så mycket av detta ((skaffande med
fruktan och bävan« och så litet av det
oeftergivliga »förgätandet av det, som tillrygga är och
sträckandet efter det som frammantill är!« Hur
mången ängslig religiös natur, som nu skrämmer
ungdomen från religion genom sitt olycksaliga
vidhållande av att (iplikt är sådant som man
ints vill göra<(, skulle inte just genom
kroppsrörelse och friluftsliv kunna komma att till sin

egen stora förvåning lära sig att plikten är
lycka, helt enkelt därför att han därigenom lär
sig en smidighet i initiativ, som kan inte förut
ägde.

För den, som tilläventyrs finner detta
framhållande av sambandet mellan religiositet och
kroppsövningar hädiskt, vill jag bara peka på
det engelska studentlivet, som just i
sammansmältningen mellan dessa båda har sin starkaste
sida, den som också säkert har bidragit till
engelsmännens administrativa duglighet. «You are
curiously theoretical« — «Ni är för
märkvärdigt teoretiska«, sade en gång om vårt
studentliv en engelsk kvinnlig akademiker, som rest och
sett mycket av världen; på den saken hänger
nog mycket av både liberal och konservativ
«förhalningspohtik« nu för tiden.

Som kroppsövningarnas största etiska vinster
har jag satt initiativkraft och självbehärskning.
Men detta vinnes ej annat än genom en hel liten
serie av oupphörliga förödmjukelser och
upprättelser, genomgångna kanske, innan man själv
hunnit dra andan, misn utomordentligt nyttiga,
därför att man sålunda i koncentrerat mått
genomgår vad man eljest ute i livet ofta bara får med
stora mellanrum. Det finns för övrigt
människor, som alltifrån sin barndom ha förunderligt
lätt att dra sig undan dylikt, blyga och stolta
naturer, ytterligt ömtåliga för klander och beröm
och därför olycksaligt fallna för att ensidigt ägna
sig åt sådana sysselsättningar, vari de sä att säga
lyckas vid första taget. Det är sådana barn,
som tulta hem med tummen i mun, när
kamraterna springa om dsm i leken, och det är
sådana fullvuxna, som sorgfälligt avstå från allt,
där de ej kunna vara främst. För dessa slags
naturer är kroppsövningar i allmänhet och
gymnastik i synnerhet det bästa tänkbara, eftersom
man där omöjligen kan ligga över i allt ifrån
början, utan det gäller att oupphörligt ta i på
nytt med olika rörelser och inte tappa modet,
om det så går galet sjuttio sinom sju gånger.
Det är på dstta sätt som initiativkraften och
smidigheten att raskt gå över från ett till annat
upparbetas. Upprepade gånger har jag själv
under gymnastik blivit påmind om korpralens ord
till studentbeväringen : «Här är det inte som
att hänga näsan över boken, utan här måste
man ha tankarna med sig«.

Självbehärskningen då ? Låt mig då först
säga, att jag med självbehärskning ints menar
det enbart återhållande, hämmande, asketiska,
som folk vanligen brukar inlägga i det ordet.
Jag lägger huvudvikten vid ordet härska vid
förmågan att härska både över sig själv och genom
sig själv och andra.

Och väl må vi här, så underligt det låter vid
första anblicken, tala om lycka, självbehärsk-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:46:28 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biografen/1914/0478.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free