Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIOGRAFEN
331:
Kriget och filmerna.
Vad man än må tillvita vår bransch,
filmbranschen, inte kan det rättvisligen vara
brist på stridigheter. Här som annars
gäller dock, att "fred er ej det bedste, men at
man noget vild". Vi ha tagit våra
nappatag, heta nog ibland, men så har det gällt
att erövra världen. Så när var målet
vunnit, då världen plötsligt gjorde revolt.
Världen ville bestämt sätta oss på kneken — låt
oss se, om det lyckades.
Man minns, hur het juli månad var i
somras. Het redan för dem, som sträckte sig i
sina hängmattor på sommarnöjena, men
hetare ändå för diplomater och — filmmän.
Den ljusa glada försommaren är
filmfabrikernas högsäsong, liksom dè långa mörka
kvällarnas tid är biograf teatrarnas. Runt om i
världen började man ha sina inspelningar
klara, och kommersen för det nya spelåret
skulle just börja. Vi hade våra uteliggare i
metropolerna på kontinenten, där de
svettades och körde film och köpte och skrevo
kontrakt dagen lång. Det var då skräll en kom.
Den kunde aldrig ha kommit på en mera
dramatisk punkt. Vi äro pigga på starka
slagnummer, men det här skulle gärna
censuren ha fått bespara oss. På ett ögonblick
förvandlades vi till åskådare, som inte visste
vad komma skulle, och stirrade på
skådespelet, icke rätt vetande om dess verkan skulle
bli "förråande, upphetsande eller
rättsför-villande".
Våra nerver äro emellertid härdade,
lyckligtvis, och vi äro vana att gripa in i
dramats gång, där så fordras. Visserligen
hörde vi, huru filmens tjänare av alla grader
drogos till fronterna, och huru Max Linder
föll sju resor för att stiga lika många resor
upp. Här hemma härjade mobiliseringen
bland operatörer och maskinister, och våra
"storamiraler", som vakta ingångarna,
fingo för en gångs skull trampa däcken om
också inte kommandobryggorna. Men
alltid voro vi några styrelser kvar, tillräckligt
många för att slå upp våra nöjestempels
portar. Frågan var endast, om det fanns
några att öppna dem för?
Jo, vad det fanns! Moratoriet gav folk
med goda affärer och kanske inte mindre
folk med dåliga affärer semester, och något
skall man förströ sig med, då man är
ledig. Likaså mellan bekymren och
arbets-törnarna. När första schocken väl var
tagen, och folket ropat sig hest på bröd, så
att mjölet stigit i högan sky, följde det sitt
gamla recept att ropa även på skådespel,
och ingenting kunde vara oss kärare, hade
vi blott skådespel att bjuda.
Även för den saken blev det råd.
Lyckligtvis voro ju fabrikerna fulla av negativer,
och konsten var blott att få dem kopierade
och distribuerade. Sådant har sig inte så
lätt, när fabrikspersonalerna kastas ut i
löpgravarna, och alla vanliga handelsvägar
stängas. Men gud ske lov för neutraliteten !
Lite härifrån och lite därifrån, på
underliga vägar forslat, blir alltid något. Inte
voro vi utan hemmagjorda godbitar heller, så
att när de icke från skärgårdarna och
"landet" i otid hemskrämda stadsborna enligt
ordinarie tidtabell drogo hem igen, så hade
vi allt klart att taga emot dem. Och nu
lägger själve överstecensorn i dagen, att det
strömmar filmer över honom som kanske
aldrig förr, och han måtte veta’t, som gav
oss så många lärda siffror i förra Bio. Det
ryktas till och med, att det redan spelats
in stora filmdramer mot det nu rasande
krigets kulisser, så att då måtte ju fabrikerna
vara på väg att komma i gång så smått, de
också.
Jag har nu inte själv sett något sådant,
men väl har jag sett äldre krigsdramer,
som man försökt så gott sig göra låter ge
sken av att spela på det yttersta i dessa
dagar. Vi äro ju inte mors bästa grisar alla,
utan en och annan har sitt smussel för sig.
Så t. ex. när veckojournalerna sveko oss,
men publiken stod i kö och pockade på
ak-tualiteter, blevo vi censorer lite till mans,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
