- Project Runeberg -  Biografen. Organ för kinematografisk konst, litteratur, teknik och filmrörelse / Andra årg. 1914 /
342

Author: Erik Brogren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

342

BIOGRAFEN

Porträttmål ni ng.

Det knackade på atelierdörren diskret, fint och
distingerat. Jag blev övertygad om att det var
en sympatisk och kultiverad människa; min
fantasi började sysselsätta sig med föremålet.

—i Endera, sade jag för mig själv, är det en
livförsäkringsagent, som, okunnig om min
eko-nomiska s. k. ställning och i överflödande
välvillig omsorg om mina eventuellt efterlevande
målardukar och utkramade färgtuber ämnar
överbevisa mig om min plikt att betala premier till
sitt utmärkta bolag, eller också är det någon som
vill sälja sill och strömming. Och jag började
överväga vilket som just nu var det troligaste,
då denna diskreta, ljuvliga knackning
återupprepades. — Men, då på min uppmaning att stiga
in, portvaktens ruggiga ansikte visade sig i
dörröppningen blev jag arg :

— Va’ fan ska’ de där tjäna till ? Va’ är
det fråga om ?

— Sch ! Tyst! Det är en herre, en tjock
fin herre, som frågar efter artisten. Det är
en direktör Nyponstedth, och det är visst fråga
om ett porträtt.

— Åh tusan !

Och direktör Nyponstedth kom upp. Han tit’
tade misstänksamt runt omkring sig och kastade
sedan en nyfikenförlägenhalvrädd blick på mig,
presenterade sig och framförde sitt ärende. —
Jo, det var fråga om ,ett potrträtt, ett porträtt av
honom själv; släkten, hans vänner och kunder,
alla fordrade att han skulle låta måla sitt
porträtt. — Men det fick inte vara dyrt. Hans
ekonomiska ställning var inte sådan att han
hade råd med ett dyrt porträtt och därför hade
han vänt sig till en målare, som han genom denna
beställning kunde hjälpa, och som i honom
sedermera i livets alla skiften kunde ha en
trofast, faderlig vän. — Och om porträttet blev bra,
så hade han 7 barn och en död och en levande
hustru, som det var stor utsikt att få måla.
Förutom alla de inflytelserika vänner vilka genom
ett ord från honom ögonblickligen skulle stå
till min disposition. — Direktör Nyponstedth
och jag samtalade länge om denna ärofulla
porträttbeställning och vi kommo överens.

De flesta människor ha en mycket dunkel
aning om porträttmålning. Det är för den skull
jag skrivit detta.

Direktör Nyponstedth var inte precis någon
vacker karl, men han var tjock, mycket tjock.
Särskilt hans ansikte, som det ju huvudsakligen
gällde, var för en målare en sann fröjd. Men

det finns många sätt att se en direktör
Nyponstedth på och det är detta jag nu vill visa. Ska’
jag säga sanningen så såg han ut så här.

Men ingen människa vill veta sanningen om
sitt utseende, och detta porträtt skulle ju endast
gälla skalet, ytan. En konstnär, en verklig
konstnär måste ju gå till djupet, och direktör
Ny-ponstedths själ vore säkert något att skildra. —
Vem har pejlat djupet i denna själ, vem har
skådat till botten i den klara källa som
omgärdas av detta mjuka, majestätiska fettlager ?
Den som mött direktör Nyponstedth någon
morgon vid 2-tiden vet att direktören har en
själ, och att denna själ lider. Direktör
Nyponstedth kunde också målas så här:

Men direktör Nyponstedth har inte blott en
själ. Han har också en biograf i ett samhälle
utanför staden, och man kunde också tänka s:g

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:46:28 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biografen/1914/0504.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free