- Project Runeberg -  Biografen. Organ för kinematografisk konst, litteratur, teknik och filmrörelse / Andra årg. 1914 /
345

Author: Erik Brogren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BIOGRAFEN

345:

Kandidat Jönssons omvändelse.

När kandidat Efraim Jönsson i Uppsala hörde
mobiliseringsklockorna ringa, erfor han en icke
alltför stor entusiasm, ty han såg framför sig
en tid av ansträngningar och umbäranden, och
det var något, som under många år varit
honom fjärran. Aldrig hade överliggaren
Jönsson ett ögonblick skänkt en tanke åt att
behöva lämna sitt Uppsala, där han så alt säga
blivit ett inventarium, allt sedan han för tolv
år sedan därstädes uppställde sina penater.

Men som en annan filosof resignerade han
och anbefallande sin själ i Guds hand gav
han sig i väg till mobiliseringsplatsen
medförande trenne dagars matsäck, en ansenlig
massa confonium och allt annat, vad till livets
nödtorft hör. Och vad kandidat Jönsson
ansåg höra till livets nödtorft, kan man göra
sig en föreställning, om man kastade en blick
i hans medförda förråd, ty där fanns sill och
potatis, gåsleverpastej och hummer, rökt kött
och salt kött och mycken annan mat och O.
P. och pilsner. Och kniv och gaffel och skedar
och glas och tallrikar och koppar. Också
svettades stadsbudet åtskilligt, som följde den ädle
krigsmannen till bestämmelseorten.

Tre dagar senare befann sig kandidat
Jönsson på bevakningstjänst ute i skärgården
samman med en brokig samling folk. Där vid
hans sida befann sig skräddaren, en björn, han
i många herrans år undgått och vilken, då
han en gång i tiden varij. stammanställd nu
blivit halvlroppchef, alltså Jönssons förman. Och
inte ens skomakaren, som sista månaden
sprungit hos Jönsson för att få betalt för ett
par halvsulor hade undgått mobiliseringen. Och
Jönssons gamle trätobroder Persson var
fältpräst och hans förman. Och några sabla
sill-strypafe plutonchefer; och kompanichef var en
bankdirektör, som Jönsson icke hyste några
större sympatier för. Så nog hade han råkat
ut på en mark, som han helst hade
undvikit. Och Jönssons själ grät och han
frågade i de sena nätterna: O, öde, vi allt detta?

Klockan halv sex på morgonen purrades
logementet, och Jönsson, som just drömde om,
att han satt på Rullan fick en mild
påminnelse om sin dödlighet.

— 145 :an opp med dej. Fort i
pantalongerna och ned och få dig en pyts kaffe. Kl.
sex ska’ du på pass.

145 :an Jönsson halvreste sig på sin
halmbädd, som befann sig pü en magasinsvind.

Ojojoj, vad han var sömnig och trött. Men
han visste, att det gällde, att skynda på, om

Damernas tvål

par préférence!

i

Gahns -====

Lanoüncrèmetvål

à 50 öre st.

.. - Guldmedalj, Stockholm 1897 - -

» Minst lika god som någon 60 öres tvål. f

han skulle hinna få kaffe, innan det var tid
att gå på vakt. Och med en oväntad
spänstighet stoppade han sin välfödda lekamen
innanför byxorna och rocken och fick tag i sin
bleckmugg, som inte precis föreföll nydiskad.
Med en viss vana äntrade han över ännu
sovande sängkamrater, som skulle få njuta i
Morfei armar än några timmar och då
instruktionen lydde alt gå tyst, iakttog han den
största möjliga försiktighet men råkade i
halvdunklet trampa n:o 73 Jansson, i det civila
livet slaktare, på tårna, vilket resulterade i, att
Jönsson på ett mindre värdigt sätt gjorde sin
sortie ur magasinet.

Utanför mötte den uppgående soleil och
halvtroppchefen.

— Va’ i h-e menar Jönsson! Seså! skynda
bara på ned i kokgraven.

Och 145 :an rullade ned till kockarna och
fick en liter svart, kaffe, en halv limpa och
icke oäven margarin. Och med all denna
för-plägnad slog sig Jönsson ned i en backe och
njöt av tillvarons härlighet i den tidiga
höstmorgonen, medan korna råmade på ängen,
hönsen kacklade på gärdet och halvtroppchef
Karlsson svor vid logementet.

— Ä’ han rent förbannad Jönsson? Fort hit!

145:an sörplade i sig sista skvätten och
stoppade resten av limpan i fickan och satte av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:46:28 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biografen/1914/0507.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free