- Project Runeberg -  Biografen. Organ för kinematografisk konst, litteratur, teknik och filmrörelse / Andra årg. 1914 /
346

Author: Erik Brogren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

346

BIOGRAFEN

upp till magasinet, fick pä sig patronbältet,
krånglade bajonetten på geväret och intog
ställning i ledet.

— Nå, minns Jönsson lösen?

Åhja, den mindes han nog men kunde inte
uttala den.

— Nå, hur ä’ det ställt i hjärnkontoret?
Se-så och glöm den inte en gång till. — Riklig
förplägnad. Riklig — fältrop — förplägnad —
lösen.

I detta ögonblick tyckte sig Jönsson märka
ödets koncentrerade ironi. Riklig förplägnad
var det. Ärter och fläsk och fläsk och ärter
och sill och potatis. Jojo.

— Avdelta poster framåt marsch!

I denna stund blev Jönsson ett nummer,
en automat och lians ben rörde sig
taktmäs-sigt, automatiskt. Och i hans öra sjöng det:

Takt tu, takt tu,

samma takt som Karlsson sagt.

takt tu, takt tu.

Vid Sjötorpet skedde avlösning och Jönsson
blev kvarlämnad som post där.

— Seså, Jönsson, släpp inte fram någon den
här vägen utan passersedel.

145 :an känele kanske ett visst ansvar, där
han med geväret på axeln vandrade av och
an på skogsvägen vid Sjötorpet. Han glömde
morgonens förtretligheter och började fatta sin
egen betydelse. Här gick han, kandidat
Jönsson och värnade sitt land, sitt folk. I
två timmar skulle han gå här. Mycket kunde
ske på den tiden. Krig kunde bryta ut. Här
fram kunde ju fientliga rekognosoeringstrupper
smyga sig. Men han, Jönsson, bevakade.

Tramp, tramp, av och an gick Jönsson.
Solen lyste på trädens, blad i rött och guld,
fåglarna sjöngo och i fjärran hördes havets
rullande mot klipphällarna. En hackspett
syntes ogenerat bedriva sitt arbete mitt framför
Jönssons näsa, och fram över vägen kilade
morgonlustiga ekorrar. Herre Gud, vad allt
var härligt, och vad Jönsson älskade detta land.
Det var ju hans och för denna bygd ville han
offia allt, sin bekvämlighet som han så högt
skattade. Ja, sitt liv och blod.

I Jönssons sinne lekte några versrader han
läst som skolgosse:

— Här vill naturen se det enkla, allvarsamma,
här vill i tarvligt bo hon stora sinnen amma.
Här vandrar fri och stolt bland fjällarna en ätt,
som självmant gör sin plikt och kräver ut
sin rätt.

Och i sin enfald vis, uti sitt armod ärad,
omfamnar faran glad och döden oförfärad. —

Det var nya vidder, som i denna stund
öppnade sig för Jönssons blickar. Och hans sinne
kände sig fritt och stort och starkt. Herre
Gud, vad livet var vackert och skönt att leva
en sådan morgon i ett sådant land.

När avlösningen kom gjorde halvtroppchefen
clen stilla reflexionen.

— De’ ä’ f-n, vad Jönsson ser belåten ul.

Jojomensan, Jönssons omvändelse hade gått
av stapeln denna höstmorgon i Guds fria,
härliga natur.

N:o 26.

President Roosevelt och den
österrikiske filmfotografen.

När förre presidenten Roosevelt företog sin sista
resa i Sydafrika åtföljdes han av flera
filmjägare, som voro ivriga att snappa upp alla de
situationer som för den stora allmänheten kunde
vara av intresse. En av fotograferna filmade för
egen räkning, men de andra voro engagerade av
diverse firmor. När mr Roosevelts skepp
passerade ekvatorn firade man en fest till Neptunus
ära och den unge filmfotografen gjorde sig
genast beredd att knäppa mr Roosevelt, när han
övervar ceremonierna. Dessa inleddes med en
kuddfäktning och under den plattform dar de
stridande voro placerade fanns en vattenbassäng
och dit gällde det att knuffa sin motståndare.
En av de rivaliserande fotograferna passade i
ett obevakat ögonblick på att sätta en mössa
över linsen till sin kollegas kamera.
Kuddfäki-ningen tog sin början och hastigare än tanken
fick en av de stridande en ordentlig kalldusch i
bassängen.

Mr Roosevelt skakade av skratt. Plötsligt
vände han sig till den unge fotografen, sägande :

— Av med mössan, unge man.

— Jag är österrikare, svarade den tilltalade,
och ännu har jag inte blivit amerikansk
medborgare. Varför skulle jag då ta. av mig mössan ?

Men mr Roosevelt smålog obekymrad.

— Jag tänkte bara, sade han, att om ni tog
bort mössan från linsen på er kamera, så kunde
striden börja på nytt och ni kunde möjligen få
en präktig film.

Fotografen undersökte kameran, ryckte bori
mössan, log mot mr Roosevelt och tog av sig
hatten.

Sådan var mr Roosevelt under hela färden.
Han bemödade sig på allt sätt att vara
fotograferna behjälpliga så att deras filmer blevo bra och
intressanta. Det torde inte heller dröja länge
förrän en hel del av dem komma att förevisas
på biograferna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:46:28 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biografen/1914/0508.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free