- Project Runeberg -  Biografen. Organ för kinematografisk konst, litteratur, teknik och filmrörelse / Andra årg. 1914 /
361

Author: Erik Brogren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BIOGRAFEN

361:

Han ville väcka upp
de döda.

(Ett minne från fordomtiiia.)

Omkring mitten av fjortonde århundradet
uppenbarade si gplötsligt i Florens en person
som kallade sig d :r Attrapeccini. Varifrån
han kom visste ingen. Hans namn tydde på
italiensk börd, men att döma efter den
accent, varmed han talade, skulle man hava
trott honom vara en tysk, under det hans
långa, vita skägg, dystra uttryck och
majestätiska hållning talade om en Orientens son.
Vissa manuskript förklarade honom
emellertid börda ifrån Gascogne i Frankrike —
manuskript, vilkas äkthet dock aldrig blivit till
fullo konstaterad.

Vilken hans nationalitet än må ha varit,
så hade den gode doktorn knappast anlänt
till Florens, förrän han lät sin ankomst
tillkännagivas med pukor och basunljud,
varjämte han anmälde, att han på tisdagen, den
1 :a maj, precis kl. 6 på morgonen, skulle
begiva sig till stadens kyrkogård och där
återgiva livet åt 5 personer, dem han själv
skulle utvälja.

*



Tillkännagivandet väckte så stort
uppseende, att podestan eller den främste
magistratspersonen i Florens beslöt sända efter d :r
- Attrapeccini och avfordra honom en
förklaring. En man, som var i stånd att väcka
upp 5 döda människor kunde ej hava svårt
att gissa vad som timade i en podestas
hjerta, och följaktligen just som det höga rådet
stod i begrepp att sända efter doktorn stod
han mitt ibland dem.

— Ni kommer just lagom, hr doktor, sade
podestan. Jag stod i begrepp att skicka
efter er.

— Jag visste det, herre och önskade
förekomma er befallning, var svaret, yttrat i en
lugn ton, som fyllde podestan med
förvå-ning.

Han hämtade sig emellertid och skulle
utfråga främlingen, då denne utropade:

— Jag förstår, herre, att några av edra
underordnade här hysa tvivel angående min
vetenskap och desslikes beträffande min
hederlighet — i korthet, jag misstankes vara
kommen till Florens för att bedraga folk.

— Någonting dylikt har kastats fram,
genmälde podestan.

— Och vidare säga de, att jag ämnar
lämna staden en eller annan dag före den första
maj.

— ABECA-

TVÅLEN är bäst och angenämast
............... för huden................

— Även det har blivit sagt, medgav
podestan.

— Ni torde förstå, sade främlingen lugnt,
att jag är skyldig mig själv att göra ett slut
på dessa hänsyftningar. Jag har kommit för
att begära en vakt på tio, tjugo, trettio eller
flere män, som utsättas runt omkring min
bostad för att göra det omöjligt för mig att
lämna Florens förrän jag, såsom jag lovat,
befriat fem personer från deras gravar. Ni
kan ej säga att min begäran är obillig, då
ni redan förut beslutit, att jag skulle
bevakas.

— Er begäran är beviljad sade den höge
rådsherrn. Jag skall låta ert hus bevakas
natt och dag av tjugo män, intill dess tiden
kommer för er att uppfylla ert löfte eller till
dess ni förändrar ert sinnelag därhän att
erkänna, det ni ej menat allvar. Det vore
kanske bättre för er att med ens lämna staden;
tro mig, det är icke rådligt att sätta en hel
stad i rörelse. Jag känner mina
florentinare, och jag tror dem i stånd att med
raseri överfalla er : ja kanske hänga er, om de
finna, att ni vill driva gäck med dem eller
bedraga dem. Det minst obehagliga, som
kunde hända er, vore att få tillbringa
åtskilliga månader i häkte, till dess den allmänna
förtrytelsen hunnit lägga sig.

—• Jag skulle förtjäna en långt hårdare
behandling, därest jag sveke i utförandet av
det jag förtagit mig att göra.

Doktorns samtal med det höga rådet blev
snart känt över hela Florens och ryktet
därom bidrog att öka det allmänna intresset och

förtroendet för mannen.

*



En vecka före den första maj inträdde i
doktorns arbetsrum en omkring fyrtio år
gammal och fullkomligt svartklädd man.
Det var senatorn Arozzo, bekant för den
våldsamma sorg, han lagt i dagen, sedan
hans unga maka rycktes från honom för ett
halft år sedan.

— Signor Attrapeccini, sade han barskt,
jag vill ej spilla många ord. Ehuru det ni
utfäst eder att göra, i allmänhet anses
omöjligt, erkänner jag att det låter tänka sig, och
jag har kommit hit för att bedja eder låta
min hustru vila i frid i sin grift.

— Vad är det ni säger! utropade den
lärde skrattande, och änklingen upprepade
allvarligt sina ord.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:46:28 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biografen/1914/0531.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free