- Project Runeberg -  Biografen. Organ för kinematografisk konst, litteratur, teknik och filmrörelse / Andra årg. 1914 /
363

Author: Erik Brogren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BIOGRAFEN

363:

Bilder från fronten.

Om dem har i ett föregående nummer vår
tecknare en gång oskyldigt raljerande kåserat,
men ämnet är sannerligen värt också några
allvarliga ord. Det är så mycket i all
reklame-ring, som säger för mycket. Verkligt äkta
krigsfilmer från olika håll auktoriserade, på olika
håll monopoliserade, ha nu de neutrala staterna,
som kunna glädja sig åt skäligen ohämmad
tillförsel av filmer från alla krigförande länder,
rätt gott om. Ty tordes man än förklara den
tendentiösa fientliga filmen som kontraband,
så dröjer det väl, innan man av fruktan för
detta endast med neutral destinationsort
farliga andliga krigsmaterial, hejdar och
genomsöker en 5,000-tonnare. Att de små askarna
icke bli transitogods till fientlig ort, därför
sörjer redan över allt den allmänna meningen,
det växande nationalhatet hos respektiva
krigsnationer. Nej, de små bleck- eller pappaskarna
komma oss väl, som nu också framdeles ostört
i handom. Och så kunna vi allt fortfarande
i växande ymnighet taga del av det utmärkta
illustrationsmaterial till dagshändelserna, som
dessa krigsbilder erbjuda. Men huru ofta
ser man dem icke sensationellt rubricerade
»bilder från fronten !« Är det tillägget riktigt
sant ?

Det beror ju på vad man menar med
((fronten^ och hur djup man föreställer sig den.
Räknar man till den också framryckande
reservformationer och från slagfältet
återvändande sjukvårdskolonner, fångtransporter och från
stridsvimlets värsta gräslighet avröjda
valplatser, nyligen raserade pansarfort och brända
städer, som redan ligga i den stridande härens
rygg, blir uttrycket riktigt nog. Annars är det
nog i nio fall av tio missvisande, ty med
((fronten» föreställer sig man gemenligen själva
stridslinjen. Där krigarna lossa sin skott mot
fienderna och stupa för deras; där svett och blod
blandas i skyttegravarnas smuts, där
42-centi-metersprojektiler beskriva bågar i luften och
granaterna krevera; där kulbanor och bajonetter
korsa varandra. Ja, det vore sannerligen
något att se, medan man bekvämt sitter där i
biografsalongens trygghet!

Nej, sådant få vi lyckligtvis icke se. Ej för
att det skulle saknas män, som gärna vågade
livet vid upptagandet av dylika filmer; det visar
andra livsfarliga operatörsprestationer. Men
bilder från fronten till denna grad äkta, bleve vid
allmän uppvisning ett <(nöje« så förråande, så
upphetsande, så kanske också för
anständigheten sårande, att varje ansvarsmedveten censor
ingalunda skulle nöja sig med saxen, utan
förbjuda och här i Sverige på vit kartong skriva
sina (icartes blanches«. Ty endast mot själens
och de patriotiska känslornas fond blir bilden
av det krigiska hjältemodet skön och ädel; dess
fysiska utansida, sådan den visar sig hos
levande och döende, hos segrare eller slagen, visar
sig annorlunda. Därom vittna tillräckligt de
många i tidningarna offentliggjorda
soldatbreven, som skildra hur det går till och kännes
att verkligen vara «vid fronten«.

Med filmer av detta slag slippa väl också
ländernas censurmyndigheter att befatta sig —
de kunna ju aldrig avses för biografförevisningar
för allmänheten, och även de stridande folken,
vilkas hemmasittande väl ivrigast skulle begära
dessa bud från blödande fäders och söners
härnadståg, få dem väl annat än av blotta
censurgrunder sig förnekade. Redan de krigförande
statsstyrelserna skulle säga: nej. Folklidelserna
och entusiasmen skulle kanske av sådana levande
bilder av stridande och döende kunna upptändas
i en grad, som skulle kunna locka mera
barbariska regeringar att bortse från moraliska
nackdelar. Men antagligen bleve dessa filmer
mera dämpare än tändare av den nu nödvändiga
stridslusten, med andra ord dåliga värvare för
krigets förfärliga hantverk. Hur många skulle
ej efter den anblicken egen bävan hålla tillbaka
från frivillig pliktuppfyllelse, om filmen, ej
blott fantasien, visade vad man gick til möte !
Liksom mödrars och hustrurs lidande finge
åsynavittnens intensitet inför det, som söner och män
hade att utstå. Nej, sådana filmer skulle ej
gagna rekryteringen. Ty vad man skulle få se
vore, som sagt, ej krigets storhet och
fosterlandsoffrets skönhet, men deras fasor med
hjältemodets drag ofta nog vanställt av den fysiska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:46:28 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biografen/1914/0533.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free