- Project Runeberg -  Biografen. Organ för kinematografisk konst, litteratur, teknik och filmrörelse / Andra årg. 1914 /
365

Author: Erik Brogren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Folkbildningen och filmen.

Huru sätta dem i systematiskt samband?

Filmens folkbildande förmåga och uppgift äro
erkända faktorer, och ett av medlen att sätta
dem i inbördes samklang har denna tidskrift satt
sig före att bliva. Men även andra och mera
direkta anstalter för att filmen skall kunna göra
sin fulla insats i kulturens tjänst äro behövliga
och önskliga. Ha vi dem ? Eller: hur skola vi
åvägabringa dem ? Och hur stå de båda
begreppen redan nu i förhållande till varandra. Vi
ha framlagt dessa frågor till besvarande av
chefen för statens biografbyrå, dr Berg, som
samtalsvis går in i följande svaromål:

— Om jag fastnar för den sista frågan först,
så vill jag stanna vid konstaterandet av, att de
tidigare klagomålen över «biografens«
kultur-sänkande inverkningar tystnat och i stället
erkännandet av dess goda sidor, även såsom
nöjesbiograf, blir allt allmännare. Censurens
medverkan härtill får väl icke förbises, ehuru
dess roll ju väsentligen inskränker sig till det
fördärvligas bortrensande och lämnar stort rum
därutöver för det enskilda initiativet att positivt
verka för utväljandet endast av det bättre och
bästa. Att så är, ligger i sakens natur, och
härav följer även, att det kan fmnas en
biografverksamhet kvar, som balanserar på den andra
gränslinjen och företrädesvis odlar det relativt
sämre. Klagomålen häröver inrikta sig, och
det med rätta, i den mån de ännu göra sig hörda,
mot den på vissa delar av landsbygden
ambulerande biografen.

— Och vad kan vara att göra häremot ?

— På förfrågningar i detta ämne, som tid
efter annan ingå, brukar jag svara ungefär
följande.

Det är beklagligt men sant, att de sämre
filmerna versera på landsbygden genom de
ambulerande förevisarnas förmedling.
Huvudskälet är nog, att dessas ringa förtjänst och
förhållandevis dryga omkostnader icke medgiva
inköp av annat än gammalt utrangerat bildmaterial.
Dessutom är icke överallt kontrollen sådan, som
man skulle önska. Var och en för saken
intresserad borde verka för kontrollens skärpande. Vad
som i första hand är att tillse är att 1) filmerna
äro stämplade med statens biografbyrås märke
och nummer samt åtföljda av kort, 2) att vid
föreställningar, till vilka barn (under 15 år)
lämnas tillträde, endast visas filmer, åtföljda av
röda tillståndskort, 3) att barn under 15 år
icke annat än i målsmans sällskap får lämnas
tillträde till föreställning, som avslutas efter kl.
8 e. m., samt 4) att tydliga anslag skola finnas
angående barns rätt eller icke att närvara. Där

A F E N 365

en vaksam ordningsmakt tillser, att dessa
lagbestämmelser noggrannt efterlevas, där kan
visserligen åtskilligt intetsägande eller dumt
förevisas och framför allt en osmaklig yttre reklam
bedrivas, men där äro i varje fall det osundare
bildstraffet utestängt och i synnerhet den yngsta
ungdomens skydd tillgodosett, så långt det från
samhällets och offentlighetens sida för
närvarande låter sig göra. Föräldra- och
läraremyndigheter m. fi. må sedan göra sitt inflytande
gällande. Och en vaken press skulle kunna göra
åtskilligt; tyvärr ser man dock, att ofta ortsbladen
okritiskt prisa och utpuffa, vad den
annonserande förevisaren har att komma med, även om
det är rätt så skralt.

— Detta gäller den rena nöjesbiografen,
inpassa vi.

— Ja, men även dess folkbildande moment
är icke att förbise. Direkta anstalter för en
exklusivt folkundervisande biografverksamhet
kräva sm egen stora apparat. Filmbolagen ha
hittills icke synnerligen starkt inriktat sig på att
formera en sådan, men åtskilligt material finnes
dock att tillgå. Den som har någon inblick i
filmsväsendet, inser snart, att ett och annat
enstaka försök med tillfällig <(mönsterbiograf« är
en droppe i havet. För att uttaga ur ((biografen»
något så när, vad den har att bjuda som
medel för folkbildning, kräves enligt min mening
en organisation, som kan anskaffa och
sammanställa lämpliga program och leda deras
omlopp. Filmer och apparater äro alldeles för
dyra, för att man skall kunna tänka på enstaka
anskaffning. Det vill förefalla, som om
Folk-bildningsförbundet genom sin föreläsningsbyrå
och därmed samverkande lokala organ vore
särskilt ägnat att taga sig an denna stora sak. I
vart fall kan det t]äna som mönster, om man
äntligen här i landet skall komma från det
myckna talet och de många vackra
förespeglingarna. Steget, ehuru praktiskt stort, är ju
principiellt icke långt från Föreläsningsbyråns
förmedling av skioptikonbilder.

— Än skolbiografen då ?

— En sak för sig, naturligtvis förtjänt av
allt beaktande, men icke mera besläktad med
folkbildningsbiografen än
föreläsningsverksamheten med småskolan. En och annan lokal
pedagogisk kommitté har man sett komma till för
att utreda skolbiografiska frågor, men sanningen
att säga har man föga försport om resultaten.
I alla händelser, skol- och
folkbildningsbiogTa-fer äro skilda begrepp och kräva för sitt
förverkligande olika organ. I den mån det är
förenligt med statens biografbyrås speciella
uppgift och dess neutrala ställning i det hela skola
icke byrån eller granskningsmännen som sådana
undandraga sig att biträda därvid, och kompe-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:46:28 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biografen/1914/0535.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free