- Project Runeberg -  Biografen. Organ för kinematografisk konst, litteratur, teknik och filmrörelse / Andra årg. 1914 /
385

Author: Erik Brogren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BIOGRAFEN

385

Skalden och det oblida ödet.

— Yi vila dessa dystra moln på din panna,
min ädle broder?

Med dessa ord hälsade skalden Levander
sin broder på Parnassens törnbeströdda
stig, den mörka Erik Cederborgh med h på
ändan, då han trädde in i rosencafét för att
dricka sin sedvanliga absint.

Skalden Cederborgh blickade upp utan att
svara, men man såg, att hans anlete
präglades av det djupaste svårmod; blicken talade
om, att han befann sig i Inferno, och den
darrande handen förrådde, att han denna
dag druckit mer än en absint. Hans läppar
rörde sig som om han ville ropa ut sin sorg,
sin världssmärta, men intet ord kom över
hans läppar, utan apatiskt sjönk han
tillbaka i sin förra ställning, och Levander slog
sig ned i skinnfåtöljen vid hans sida. Och
där sutto nu de båda skalderna utan att ett
ord växlades dem emellan.

Levanders själ var ljus och sjungande, och
i hans inre spelade en sång till livets lov,
medan Cederborghs själ var som ett upprört
hav med nordanvind och dån mot klippiga
hällar.

Utan att invänta order kom kyparen fram
med Levanders absint, vilken denne lagade
i ordning med en utomordentlig precision.
Hans njutning var att se vattnet droppa
genom sockerbitarna och den genombrutna
skeden ned i den opalgröna drycken, som
sEänker glömska åt stora sorger, åt lidande
skalders gråtande själar.

Och när nu Cederborgh följande vännens
exempel lagade sig ännu en absint, slog han
upp ögat, och han talade till skaldebrodern.

— Levander, du frågade mig, varför jag
var dyster. Ja varför? Fråga varför en
skald är dyster? Han går oförstådd genom
världen. Hans liv heter lidande, hans själ
är blödande. Han bär världssmärtan inom
sig", och hans väg är beströdd med törnen.
Han ser, vad andra icke se, kanske vackrare
än andra men ock djupare, och hans sorger
min vän...

Här fattade Cederborgh Levanders hand
och såg in i hans ögon och fortsatte... du är
skald, men du ser allt ljust och glatt. Din
sång går i. dur, min i moll. Ditt livs väg
har varit so’belvst, och du har hört
bindarnas fåglar sjunga tillvarons lov i glada to-

ner; min väg har gått över okända vidder,
i mörker och ve. Och från den dystra
skogen har jäg hört ugglors "klävitt" och
rovdjurs skri. Levander, Levander, jag
lider...

Cederborgh sjönk åter ned i stolen och
förtvivlan stod målad i hans anlete.
Levander såg medlidsamt på honom och
talade nu, något vulgärt uppmuntrande, allt
annat än lyriskt.

— Gaska upp dig, gamla hederspascha,.
tag dig en jamare till. Begär att musiken
spelar sista operetten och känn dig som jag.

Glad och ung.–Men är du sjuk? Vad

är det, som trycker? Berätta, kanske jag
kan hjälpa dig.

Nu talade åter Cederborgh, och hans bikt
skildrade hans sorg, hans smärta.

— Levander, ödet har alltid varit mig
ogunstigt. Jag är född i höstetider, då
stormarna veno kring husknutarna, och
löven föllo i parken. Bedan som pojke
kände jag min kallelse, och Goethes
"Werther", det var jag. Och min själ var
blödande som skaldens, och jag skrev en dikt
över ämnet "Världssmärtan" och skickade
in till en tidskrift, som mycket riktigt
publicerade den, ty dikten var verkligen djupt
känd och tänkt. Men kan du tänka dig.
Dom redaktionssatarna kunde inte läsa
innantill utan satte Erika Cederbergh under
mitt alster...

Här intonerade Levander ett något
malplacerat skratt, som gjorde att Cederborgh
för ett ögonblick kom av sig, men fortsatte.

— Där ser du början på mitt livs Inferno.
Aldrig kunde man lära sig riktigt, vad jag
hette. Men min skaldeådra flödade ymnigt,
och jag blev uppmärksammad och
kvinnorna skrevo till mig och bad om autografi.
Och recensenterna kallade mig icke längre
den unge, lovande, utan rätt och slätt
skalden Erik Cederbergh. Men jag hette
Cederborgh. Och det kunde man aldrig få i
sig förrän på sista tiden, då jag själv
började läsa korrektur på mina dikter. Men nu
ska’ du få höra. I Göteborg finns som du
vet en bekant litterär tidskrift, och dess
redaktör, vet jag, har alltid beundrat mitt
skaldskap från första början. Och nu i sista
numret publicerade han en längre essay över
mig ocli mitt författarskap, med patos och
aktning, entusiastisk och ståtlig, men kan
du tänka dig...

HAVANNAMAGASINETS, Stockholm, Göteborg, Malmö,

-OSORTERADE HAVANNA"

är fortfarande den bästa cigarren. Pris 15 kr. pr Vi-låda, 7.50 kr. pr V2-låda.
Sändes fraktfritt över hela riket, då en Vi-låda rekvireras.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:46:28 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biografen/1914/0571.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free