- Project Runeberg -  Biografen. Organ för kinematografisk konst, litteratur, teknik och filmrörelse / Andra årg. 1914 /
389

Author: Erik Brogren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

# /> Brt }i & ,v

^fcfcwl^ » »V ff ** ///^l 1

BIOGRAFEN

389

man. Jag är rädd att jag krossade hans hjärta
till slut.

i— Menade han allvar då ?

— Djupt allvar. Du skulle bara se de
glödande brev han skrev till mig.

— Har du dem kvar ?

— Ja’ jag tänkte bränna upp dem innan jag
går till sängs i afton.

— Tack. Jag tror det blir bäst så.

— Det var vackra brev skall du tro. Jag
trodde inte att en man kunde uttrycka sig så
kärleksfullt. De voro maskinskrivna emedai)
han påstod att hans stil var så förskräckligt ful.
Varje vecka tycktes han bli mer och mer
förälskad i mig.

—t Och du svarade i samma ton ?

— Till min skam måste jag tillstå att jag
gjorde det, fastän jag ingenting kände för
honom. Men det var Evas skuld.

— Jag förstår inte hur du skall kunna välta
ansvaret på henne.

— Det var en del av skämtet. Han såg
aldrig en rad av min stil och jag dikterade inte en
gång breven. Eva styrde om det hela. Hon
kastade sig med liv och själ in i affären och
besvarade hans brev på det ömmaste sätt i
världen.

— Det var elakt gjort att narra den unge
mannen på sådant sätt. Förstod han inte att
ni drev gyckel med honom ?

Han hade icke den avlägsnaste idé om det 1
Br,even blevo varmare och varmare. Till slut
blygdes jag rent för att öppna dem.

Det blev en paus, som han begagnade till
att tända sin cigarr.

— Hur slutade det, Marta ?

— I ett brev antydde jag — ja, eller
rättare Lvh — att han skulle sända mig sitt
fotografi. Han svarade att han skulle med nöje
göra det om jag då ville bestämma mig
huruvida jag ville bli hans hustru eller icke. Och
jag lovade att jag skulle göra det.

— Nåväl ?

— Fotografiet fick jag. Ännu mins jag då
vi fläckte upp det. H. A. var en
förskräcklig figur, en barbar med tovigt skägg och klädd
som en stråtrövare. Eva dansade omkring och
skrek och skrattade. Själv höll jag nästan på
att svimma av blygsel.

— Vad hände sedan ?

— Fotografiet sändes tillbaka och det var
slutet på hela historien.

— Är det alltsammans ?

— Ja, Gunnar, det är allt.

CÄ&L ANDERSSONS

ÅNGVEDSÅGERI
& KOLIM PORT —

LINNEGATAN

RlkiTel. S6S’<.fl’3-A8w»
Sthlm3TeU:Aöl7I40B?

SANGÅdOEN:
RtksTel .S2 60
Sthlm3Tcl:323«
VÄRTAN Afikrt
HT S6S

— Nu tänder jag lampan.

Det såg ut som om hon varit rädd att möta
hans blick. Han drog fram någonting ur sin
bröstficka och höll det alldeles under ögonen
på henne.

—Se där, Marta, är det här din stråtrövare ?

— Hon blev eldröd och sprang upp.

— Det är han !

— Detta är min vän, Wilhelm Wold, från
Australien. Han är förfärligt snäll, men otäckt
ful. Jag bär det alltid på mig — åtminstone
sedan du sände det tillbaka.

— Men jag förstår inte.

— Det är mycket enkelt. Jag var en ung
man som just hade kommit hem efter en
årslång vistelse i utlandet; kände inte en enda
kvinna här, men längtade att bli bekant med en
snäll flicka. Så anmälde jag mig i byrån
under initialerna H. A.

— Gunnar, var det du ?

— Densamme.

— Och du menade vad du skrev ?

— Inte en enda rad! Jag ville ha litet
roligt, ackurat som du själv. Från första stund
förstod jag att du — förlåt, syster Eva — inte
hade någon allvarlig mening, och att intet ont
kunde bli följden.

— Gunnar, jag är glad att jag inte skrev de
här breven själv.

— Det samma är jag. Av alla de idiotiska,
vattenhaltiga, sentimentala epistlar jag kan
tänka mig voro dessa de värsta.

— Mina brev till dig ha aldrig varit så
dumma — ha de väl det ?

— Aldrig 1

— Inte dina heller — sedan vi blevo
förlovade. Jag tycker inte man kunde
maskinskriva kärleksbrev.

— Jag har aldrig låtit maskinskriva ett
verkligt kärleksbrev. Spring nu in och förstör strax
H. A :s idiotiska epistlar, så är du snäll.

■.limpan

sedan 50 år vår populäraste brödsort.
Dryg, god, billig. Fås överallt.

IB





<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:46:28 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biografen/1914/0575.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free