- Project Runeberg -  Biografen. Organ för kinematografisk konst, litteratur, teknik och filmrörelse / Andra årg. 1914 /
394

Author: Erik Brogren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

-394

BIOGRAFEN

När det oväntade inträffar.

Hon hette Margit Dalgren och hon var en
liten maskinskriverska på ett stort kontor i
staden mellan broarna. Chefen var nöjd med
henne. Varenda morgon satt hon på sin plats,
de små fingrarna knackade, klockan ringde och
det ena fullskrivna arket lades intill det andra.
Hon var en idealisk maskinskriverska, tyckte
Jonatan Adler och ingen kunde stenografera så
flinkt och behändigt som hon. Där hon satt
framför skrivmaskinnen i hörnet hade förste
bokhållaren, herr Vinkvist, varje gång han tittade
upp från böckerna utsikt över en vit nacke med
ett mörkt hårburr och den nacken började oroa
hans drömmar. Han gjorde sig allt som oftast
ärenden fram till skrivmaskinen och sedan han
sett djupt in i den unga flickans trohjärtade, blå
ögon, tänkte han: «Hon eller ingen<(. Det
började med att Margit Dalgren fann en
violbukett på bordet bredvid skrivmaskinen och det
slutade med en knippa nejlikor och en biljett på
operan. Den kvällen följde herr Vinkvist
Margit hem till hennes lilla mamma i Vasasta’n
och det blev kyssar, tårar och omfamningar.
Dagen därpå köpte de ringar och Margit sade
upp sin plats hos firman Adler & bon, ty herr
Vinkvist var en man med stabil årsinkomst och
hon skulle genast skrida till verket med
utstyrseln.

Men Jonatan Adler stirrade på henne som om
han inte förstått ett ord.

— Vad nu då, sade han.

— Jag är förlovad, svarade Margit blygt och
vred på den släta guldringen.

— Vem är den lycklige ?

— Herr, herr Vinkvist, sade hon rodnande.

— Vad? nästan skrek Jonatan Adler, och
detta har försiggått här, på mitt kontor ? Han
ringde på springpojken.

— Hämta hit herr Vinkvist.

Det dröjde inte många ögonblick förrän förste
bokhållaren visade sig på tröskeln till chefens
rum.

— Direktören önskade tala med mig.

— Herr Vinkvist, sade Jonatan Adler bryskt,
vad menar ni med att ställa till en sådan oreda
på kontoret. Tycker ni det är hederligt att
besjäla mig på den enda duktiga
maskinskriverska jag någonsin lyckats anskaffa ?

Bokhållaren ville komma med en
invändning, men den gamle avbröt honom :

— Det är den erkänsla ni visar mig som
tagit hand om er sedan ni var en liten pojke.
Hur fan tror ni att jag skall kunna sköta
kontoret utan stenograf.

—• Det finns massor att få.

— Jaså, ni säger det. Då kan ni ju
annonsera efter en då och på samma gång kan ni an-

Biografbesökande!

Läs

Social-Demokraten.

nonsera efter en bokhållare som kan sköta er
plats.-

— Men — men, stammade herr Vinkvist.

— Inga men, gör som jag säger.

— O, herr Adler! utbrast Margit med tårar

i ögonen.

— Lugna er, lugna er, min unga dam, sade
herr Adler faderligt, när en ung man reser ut
på sm wedding-trip skall han vara lös och
ledig’, men när ni kommer tillbaka så kan ni skicka
hit honom som min eftertädare i firman. Och
då blir det gumman min och jag som ta oss en
liten tripp till utlandet.

— O, herr Adler! utbrusto samtidigt två
unga människor ocn deras ögon glänste av lycka
och hopp.

Frestelsen.

Grosshandlare Bull, som inte kan tåla
livförsäkringar, förföljdes ideligen av en energisk pgent. En
dag, då grosshandlaren kände sig ur stånd att längre
uthärda detta spring, frågade ha-’ plötsligt mannen:

— Är ni själv livförsäkred?

— Naturligtvis, det tror jag det — bedyrade
agenten med uppflammande hopp.

— Vem är det som har förmån av det ef er ert
frånfälle?

— Min hustru förstås...

— Hm! Skulle ni vilja skicka hi’ er hustru?

Agenten blev ga ska hä"en. mm då han icke var

en man. som hakade upp sig på småsaker, överta .ade
han sin hustru att göra ett b sök på grosshandlar-ns
kontor — han skulle i og ge med sig och visa sig
liberal.

— Jaha — sade grosshandlaren, och svängde sig
runt på skrnstolen, när agentens fru trädd- in —
jag hör, att fruns man är 1 vför-;äkrad?

Frun bekräft ide detta, oc1! grosshandlaren fo-tforr

— Och att det blir frun som får nytta av det, när
han går bort?

Jo, det var nog riktigt.

— Nå — sade grosshandlaren och spände ögonen
hemskt i henne, kan frun förmå sin man a’t titta in
hit en gång till — bara Ptl gång, märk d>t — så
ska jag se till att frun inte behöver vä’’ta länge på
sina pengar. Det var bara det jag ville säga. God
middag!

Agenten uppenbarade sig aldrig mer på kontoret.

Skomakarefilosofi.

Skomakaren: »Man talar om att allt här i
världen är så vist inrättat: »Men varför i all världen
| har då människan inte fått fyra fötter?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:46:28 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biografen/1914/0580.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free