Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
400
BIOGRAFEN
En räddningsbragd.
Av Sigurd P. Sigurdh.
Vinter och kväll — på slätten är alldeles
nedmörkt. Snö har ej fallit, trots att man är i
medio av December och natten ser ut att bli
mörkare än annars. Vinden är rakt sydlig —
pålandsvind — sjön vräker vit och vågorna
skölja många gånger famnshöjd över det lilla
fisklägets hamnarm. De i hamnen förankrade
fiskebåtarna, tullkuttern och skeppar Anderssons
jakt rycka och slita i förtöjningarna och hoppa
upp och ned för vågskvalpet nere i hamnen.
Vad skulle de då ej göra därute ?
I sydost lyser Bornholms fyr och västerut
klipper Sändhammarfyrens blänk som glimten ur ett
ofantligt öga. Himlen är molnbetäckt och svart
som ett lock — ingen enda stjärna. Det blir
storm till natten.
På läget äro ljusen tända i de flesa hus.
Karlarna äro nästan alla hemma, efter årets
seglation och endast ett par hålla ut vintern
igenom. Längs lägets knaggliga, illa stensatta
gata driver ungdomen arm i arm — raska
pojkar med stickade mössor på huvudet och
kortpipan med «Navy Cut« i mun, rödkindade
fiskartöser eller skeppardöttrar med schal över
axlarna och håret bart. Och vid handlandens
hörn står en flock karlar — sjömän, som
kollationera sina erfarenheter från färderna i
somras, prata och skarva en historia, där det bäst
passar, röka så det glöder rött i piphuvudena
och tugga tobak så saften står brun i
mungiporna .
Ensam i sin stuga ligger Anders Andersson,
han, skepparen på «Elevira«. Jakten har han
förankrad i hamnen och själv ligger han förtöjd
i kakelugnsbänken. Han röker en kortskaftad
porslinspipa med ((Ärligt och Godta — och då
och då går han till skåpet, där han har sin
konjak förvarad, tar sig en dram, smackar och går
åter till ankars i den mjuka kakelugnsbänken,
medan han värmer de med vita yllestrumpor
klädda benen på järnkakelugnen med1 ((Adam
och Eva i Paradiset.« —
Skeppar Andersson funderar och skeppar
Andersson är arg och hans vrede stiger med
varje dram han tar. Är det också fasoner ?
Hans pojke, Lars, som han hållit på skola i
Malmö, som tagit styrmansexamen och kan få
skuta att föra, när han vill, att hans pojke
absolut vill gå och gifta sig med Tvärmans tös.
Tvärman ! En så’n fattiglapp till fiskare, som
inte ens har egen båt, utan fiskar på lott! Är
det fasoner ? Nä så nä gu det skulle ske !
Och på det tar sig skeppar Andersson en
dram till.
Han, som förtjänat så mycket pengar. Han,
som har del i de flesta skutorna på läget och
dessutom tjänar grova pengar på
spannmålsfrakter om somrarna med «Elevira<( — skulle han
ta i huset en sonhustru, som inte ägde en tråd
på kroppen ? Han skulle så–jo, en dram
skulle han ta. Det skulle han.
Skeppar Andersson reser sig — väl för sjätte
gången i afton — och går till det blåmålade
skänkskåpet med tulpanerna utanpå och flaskan
inuti. Han har just slagit glaset fullt och skall
föra det till mun, då en fiskarpojke sticker näsan
in om dörren och ropar:
–Andersson ! I får komma ner till
hamnen. «Elevira« har råkat i drift. Hon håller
på att törnå på hamnarmen. Men I får skynda
er, Andersson.
Andersson sätter för första gången i sitt liv
ett fullbräddat glas ifrån sig. Med ens är han
i träskorna och utom dörren.
Därute står natten mörk och hotfull. Sjön
dånar och vräker — den ryter och slår med
smällar som av kanonskott mot vågbrytaren.
Men av de många lyktorna nere vid hamnen
förstår Andersson, att där måste finnas folk och
att fara är på färde.
Andersson ilar dit ner så fort han förmår.
Stormen hejdar hans steg och tvingar honom att
gå framåtböjd, steg för steg. Han håller på att
snava över den ojämna kajläggningen, kliver
försikigt över de fastgjorda trossarna och så är
han framme.
— Stick ut en tross föröver!
— En tross håller inte. Vi måste ha en
grov kätting.
— Men hon svänger likaväl. Vi få ta en
kätting akteröver.
— Vem får ut en kätting i den här blåsten.
— En båt! Gå i båt ut!
— Gå själv !
Svenska Handelsbyrån,
R. T. 152 43. Vasagatan 38, Stockholm. A. T. 1170.
Inkasseringar
Juridiska uppdrag
Soliditetsupplysningar
Senaste nyheter från världskriget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
