Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIOGRAFEN
401
Rop och goda råd korsa varandra. Starka
armar hyva och dra trossar och rep — men
ändå svirar «Eleviraa sakta men säkert med
aktern mot hamnarmen. Där kommer hon att
hugga mot stenarna — där kommer hon att få
läckor och ta in vatten och sjunka.
På kajen har man gjort i ordning en grov
kätting, fastgjord den vid en grov ring, tagit
resen i en båt och står färdig att ro över till
den drivande jakten.
Lars, skeppar Anderssons son, står redan i
båten. Tvärman, fiskaren, hoppar efter. De
sätta sig vid sroma och ro ut. Det går jämt
och bra och skeppar Anderssn drar en suck av
lättnad. Se pojken hans, han är en karl, som
duger. Men vad sablarna skall Tvärman med
att göra ? Den stackaren !
Nu äro de båda männen framme vid
«Ele-viras« akter. Det var inte så farligt som det
såg ut. Strunt — och så väsnas för så lite.
Nu har Lars gjort kättingen fast. Hal in 1
Karlarna i land göra, som man sagt — och
«Elevira« har slutat att driva. Skeppar
Andersson drar en suck av lättnad. Det visste
han väl ! Hans skuta ! Visst näcken ! Och
han vänder i stormen om mot sin stuga.
Vad nu ? Varför skriker man ? Varför
rusar Tvärmans tös i väg mot hamnen till ? «Man
över bord!« Lars Andersson! Lars! Pojken
hans i sjön ? Du gode Gud ! Han ende son11
«Fader vår, som är i himmelen !<(
Så ser han Lars komma, våt som aldrig det
och med armen om hans liv Tvärmans tös och
bakefter de båda unga Tvärman lika våt som
Lars. Och han hör röster runt sig.
— Tusans I,arl, Tvärman !
— Det var ja Gu’ bra gjort av gubben.
Hoppa i själv ! Och i sådan storm 1
— Ja, och så gammal som han är — och
med hustru och dotter att försörja.
Skeppar Andersson går fram till sin våte son.
— Tag Tvärman och tösen där med dig.
Och kom upp och få någonting starkt i er att
värma er.
Och så går han före hem.
Tre rena glas satte nan fram — sitt eget, det
fyllda, tömmer han först att stärka sig’ med1 och
torkar det så rent med tummen.
Lars, Tvärman och Anna komma in i den
varma stugan.
— Gå efter torra kläder, du tös, säger
skeppar Andersson och ger henne nyckeln till
klädskåpet. Så slår han upp konjaken. Men
nu är också hans självbehärskning slut — hans
hjärta rinner över ’iksom det glas han sist fyller
och med gråtande röst iallar han.
— Tvärman, Tvärman har du räddat pojken
min så ska’ du ja Gu’ också ha belöning för
det. Och tösen ska’ ha Lars och du Tvärman
ska’ segla med som styrman på «Elevira« och
till jul ska’ ni få gifta er — jag menar Lars
och Anna !
Och med darrande hand för skeppar
Andersson det fyllda konjaksglaset till sin mun. Så
smackar han och säger.
— Och nu, när ni fått torrt på er, ska’ jag
ta ..och läsa bönen om «räddning ur stor nöd och
farlighet» — och du Anna får koka gröten, lh,
herre Gud, ja !«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
