- Project Runeberg -  Biografen. Organ för kinematografisk konst, litteratur, teknik och filmrörelse / Andra årg. 1914 /
401

Author: Erik Brogren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BIOGRAFEN

401

Rop och goda råd korsa varandra. Starka
armar hyva och dra trossar och rep — men
ändå svirar «Eleviraa sakta men säkert med
aktern mot hamnarmen. Där kommer hon att
hugga mot stenarna — där kommer hon att få
läckor och ta in vatten och sjunka.

På kajen har man gjort i ordning en grov
kätting, fastgjord den vid en grov ring, tagit
resen i en båt och står färdig att ro över till
den drivande jakten.

Lars, skeppar Anderssons son, står redan i
båten. Tvärman, fiskaren, hoppar efter. De
sätta sig vid sroma och ro ut. Det går jämt
och bra och skeppar Anderssn drar en suck av
lättnad. Se pojken hans, han är en karl, som
duger. Men vad sablarna skall Tvärman med
att göra ? Den stackaren !

Nu äro de båda männen framme vid
«Ele-viras« akter. Det var inte så farligt som det
såg ut. Strunt — och så väsnas för så lite.

Nu har Lars gjort kättingen fast. Hal in 1

Karlarna i land göra, som man sagt — och
«Elevira« har slutat att driva. Skeppar
Andersson drar en suck av lättnad. Det visste
han väl ! Hans skuta ! Visst näcken ! Och
han vänder i stormen om mot sin stuga.

Vad nu ? Varför skriker man ? Varför
rusar Tvärmans tös i väg mot hamnen till ? «Man
över bord!« Lars Andersson! Lars! Pojken
hans i sjön ? Du gode Gud ! Han ende son11
«Fader vår, som är i himmelen !<(

Så ser han Lars komma, våt som aldrig det
och med armen om hans liv Tvärmans tös och
bakefter de båda unga Tvärman lika våt som
Lars. Och han hör röster runt sig.

— Tusans I,arl, Tvärman !

— Det var ja Gu’ bra gjort av gubben.
Hoppa i själv ! Och i sådan storm 1

— Ja, och så gammal som han är — och
med hustru och dotter att försörja.

Skeppar Andersson går fram till sin våte son.

— Tag Tvärman och tösen där med dig.
Och kom upp och få någonting starkt i er att
värma er.

Och så går han före hem.

Tre rena glas satte nan fram — sitt eget, det
fyllda, tömmer han först att stärka sig’ med1 och
torkar det så rent med tummen.

Lars, Tvärman och Anna komma in i den
varma stugan.

— Gå efter torra kläder, du tös, säger

skeppar Andersson och ger henne nyckeln till
klädskåpet. Så slår han upp konjaken. Men
nu är också hans självbehärskning slut — hans
hjärta rinner över ’iksom det glas han sist fyller
och med gråtande röst iallar han.

— Tvärman, Tvärman har du räddat pojken
min så ska’ du ja Gu’ också ha belöning för
det. Och tösen ska’ ha Lars och du Tvärman
ska’ segla med som styrman på «Elevira« och
till jul ska’ ni få gifta er — jag menar Lars
och Anna !

Och med darrande hand för skeppar
Andersson det fyllda konjaksglaset till sin mun. Så
smackar han och säger.

— Och nu, när ni fått torrt på er, ska’ jag
ta ..och läsa bönen om «räddning ur stor nöd och
farlighet» — och du Anna får koka gröten, lh,
herre Gud, ja !«

*



Men när man på läget hörde talas om Lars’
och Annas förlovning som en följd av Tvärmans
räddningsbragd, så skrattade man i mjugg. Ty
hamnen i det lilla fiskläget är inte så djup. Lars
hade nog rett sig.

Värre hade det varit, om inte skeppar
Andersson givit dem konjak. Ty vattnet var kallt
och folk har understundom dött av
lunginflammation.

En brutal karl.

Hon tog honom i kragen, satte honom mot väggen
så att det sjöng i huset, gav honom därefter med
den lediga handen en munfisk, så att oxeltänder na
dansade kadrill i munnen på honom, under det hon
med tårar i de ljuva ögonen och med av harm
darrande röst ropade:

— Ska’ du slå en värnlös kvinna, ditt odjur?

Det senaste underbarnet.

A. "Kan du tänka dig — nu har di återigen
upptäckt ett nytt underbarn i Berlin?"

B. "Så-å. Vad är det för en?"

A. "Det är en fjortonårig flicka, som —ännu inte
kan spela piano."

- FÖRLOVNING5RINGAM eleganta modeller. -

Vackra LYSNINGS- och JUL-presenter. STÖRSTA URVAL i guld, silver,
nysilver och bijouteri till alla priser.
BEFWES Jnvele^fårealfäp, KUNGSGATAN 51.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:46:28 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biografen/1914/0595.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free