- Project Runeberg -  Biografen. Organ för kinematografisk konst, litteratur, teknik och filmrörelse / Andra årg. 1914 /
406

Author: Erik Brogren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

406

BIOGRAFEN

Flugpapperet.

Jag älskar kvinnor: Vådligt!
Mycke! Ocli kvinnorna älska
mig! Förskräckligt! Hemskt!
Mycke! — Det finns stunder av^
förtvivlan, då jag känner mig
som ett flugpapper i en
matvaruaffär. — Men egentligen älskar jag dem
med hela min själ. De äro min
livslängtans »A och O, begynnelse och ända»,
som det så vackert heter i skriften; tror
jag. Egentligen hade jag tänkt bli skald
i höst, men så är ju redaktören i den
här tidningen skald, och tvä skalder i en
tidning... Ja, det förstår Ni ju själva, käre
läsare och högt älskade läsarinnor, att det
är alldeles omöjligt. — Så jag får i stäflet
hålla mig till prosan. Men jag kan ju alltid
göra prosan poetisk, ty min läggning är
verkligen ovanligt mycke lyrisk.

Som en utgångspunkt för denna lilla
uppsats om kvinnan vill jag då, för att
samtidigt bevisa mitt påstående om min skaldiska
begåvning, sätta denna lilla vers, ett minne
från mina första levnadsår :
Ajöss me er nu grabbar för nu såere slut.
Nu går jag hem å riggar mej å går me
fjällan ut.

Och om en liten stunn,
Ni ser oss ut på sjunn.
Vi båda följas åt,
Uti en liten båt.

Särskilt den sista versen tilltalade mig
ofantligt i min första ungdom, och gör det
än i dag. Denna vekhjärtade, lyriska
hyllning till kvinnan och kärleken uttrycker så
mycket av mitt inre jag, att den är nog för
att förstå mig helt.

Jag är alltid förälskad för första gången i
mitt liv. Att säga när jag för första gången
i mitt liv var förälskad för första gången i
mitt liv är omöjligt. Jag har aldrig för
första gången i mitt liv varit förälskad för
första gången.

M. a. o. : Jag söker det evigt kvinnliga,

eller, som det heter på tyska språket:
dass (säg inte fy: Det är tyska)
eiviuieg.de iveiphlignsteh. ■— Ocli i
motsats till alla andra stora skalder
har jag alltid funnit det! Varenda
gång! — Och finner det! Alltjemnt! /’.

Ohh! Jag minns min Amanda ! Min
ljuvliga Amanda Svensson! Ocli jag utbrister
med skalden: Sucka mitt hjärta, men brist
inte! — Brist för fan inte! — Huru många
ljuvliga skymningsstunder ha vi icke, oli,
Amanda Svensson, tillsammans genomlevat
i naturens sköna sköte?! Aldrig, nej aldrig
kan jag glömma den oförglömmeliga gång då
du till gitarrens spröda, oändligt känsliga
ackompanjemang med din vackra, något

Sofi, jag och Amanda.

gälla sångröst sjöng den härliga sången :

"Amanda satt me en krans i håren..."
o. s. v.

Och Sofi improviserade andra stämman.
Och månens silver drägglade sakta mellan
träden.

Och frökeii Carlsson, hon som stod i
sy-behörsaffär på Hornsgatan ! — Hennes
ståtliga, eleganta, alltid moderna figur, ocli
hennes höga, alltid sneda klackar! Ocli hennes
ömma förtroenden om "herrarna" som
kommo in i affären; och de förskräckliga
frunt|immerna. — Det var hon och ingen annan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:24:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biografen/1914/0600.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free