Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
436
BIOGRAFEN
åtföljer växaxnde kunskap och utgrenade
intressen.
Historiens mest betydande och sundast
utpräglade folk äro ej de, som i envis tillit till
fäderneärvda auktoriteter stått på vakt om sin
medfödda «nationalitet« och just sålunda förtvinat,
utan tvärtom de, som i orädd förtröstan på det
levande släktets omdömeskrav och i aldrig
tröttnande växelverkan med andra under varje
tidsskede både fått och givit det bästa av vad
som stått dem till buds.
Däri låg framför allt den djupa och skarpa
skillnaden mellan hellener och barbarer.
Barbarernas ofullgångna, snart stelnade kulturarbete
och därmed även deras folkkraft undanträngdes
eller försmälte i den segrande hellenismen, som
under gång på gåhg ombytta skapelser, från
persiska krigen till kyrkomötet i Nicae, tryckte
sin egen stämpel på hela den antika världens
utveckling genom att oavbrutet lära sig själv
och andra. Ej ens de yttre nederlagen
förmådde hämma detta erövringståg, som tog sin
utgångspunkt från den andliga överlägsenheten,
men sträckte sina verkningar även till det yttre
samhällslivet och den politiska tillvaron. Själva
de fientliga och för tillfället triumferande mak-
terna, macedoner och romare, kosmopolitismen
och den kristna kyrkan, förvandlades sålunda till
den spga och smidiga helleniska folkkraftens
redskap och uttrycksformer.
Europas moderna kultur, som är och måste
förbliva underlaget för varje särskild
fosterländsk odling, kan ännu i dag ej förneka sitt
skaplynne såsom väsentligen ett helleniskt arv.
Detta arv innebär likväl ej en fjättrande
tradition, utan tvärtom en ständig uppfordran till oss
alla att i oupphörligt nya omdaningar och i allt
rikare mått" tillgodogöra oss det aldrig vilande
sanningssökahdets befrielsehjälp, som redan i
den katolska missionens omhölje en gång för alla
ryckt oss ur det ((fosterländska barbariet».
Tillbaka dit igen pår ingen väg, men väl är ett
nytt barbari ej otänkbart för sådana folk, stora
eller små, som stänga srig inne i trånga
föreställningskretsar och inbilska vanor, medan det
levande kulturarbetet dem förutan vidgar sitt
område. Emot ett sådant förfall, som utgör
förebudet även till den utvärtes undergången, båta
till sist varken kanoner eller patriotiska talesätt.
(Forts.)
Snölandet.
Norrland, ditt lov vill jag sjunga.
Allt förbleknar inför dig, du gigantiska
öde-vidd. Allt, allt på hela jorden.
Och dock, hur många av vårt folk känner
dig ? Eller vet hur fager du i själva
verkligheten är. Nog vet jag att många tror dig vara
ett snöland, ett magerland, där endast vilda djur
och illaluktande lappar ha sina tillhåll. Men
nej, det är fel. Det är misstag.
Låt mig för en1 gångs skull slå upp en sida
i aen bok som alltid är uppslagen–-
Och följ mig här. Abisko upp till fjällen
i denna tysta vinterdag. Snön ligger redan och
kylan är stark. Det svider i örtfnen, det
knarrar under fötterna, och ändock skall du tro dig
vara i sagans förtrollade land, där bladen äro av
silver och det krypande videt av guld.
Eller följ mig till Stora Sjöfallet, du
tve-hågsne och du skall finna skummande älvar där
fagra kvinnoväsen dansa under ljusa
sommarnätter. Du skall se väldiga skogar och gigantiska
fjälljättar och mycket, mycket mera.
Säg mig är det väl underligt att vandrarblodet
börjar sjuda.
Varje förståndig husmoder
använder vid bakning PRESSJÄST från–— =
STOCKHOLMS NHRRA JASTFABRSK.
Dryg cch pålitlig. Partiförsäljning å de flesta platser i riket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
